söndag 27 september 2009
Nostalgi
Känns väldigt random att lägga upp såhär och just de här två, hade liksom tänkt att lägga upp några fler men nu hinner jag inte. (JAG VILL FÅ ALLA KORT OCH VIDEOS DU HAR LAJJAN! VI MÅSTE ÄVEN FÅ AV BRUNO!) /Cake
lördag 28 mars 2009
Brist pa Magnetism
Lisa och jag har forresten varit pa en Independent Filmfestival och sett filmer. En var jattebra, en var det mest magstarka jag nagonsin sett (satt typ och rorde mig i biositsen, typ flaxade plagat med benen, kollade mellan fingrarna, kramade handtaget, drack upp en liter chokladmjolk fastan jag inte var sugen bara for att trosta mig sjalv och typ for att kunna koncentrera mig pa att gora nagot/kunna gomma mig bakom mitt sugror och satt och undrade vilka andra creepy fucks som valt att se denna film. Bade Lisa och jag har forsokt att latsas som att "det aldrig hande". (Ingrid och Malin; Tank en dokumentar i stil med Filmen Vi Inte Namner Vid Namn a.k.a Midsommarfilmen plus jattemycket pain och riktiga manniskor). Sen sag vi en till valdigt bra (och lite hemsk saklart ocksa) och den sista vi sag var SJUKT dalig.
Men jag kom att tanka lite pa det har med karismatiska manniskor pa duken, hur vissa gar runt med en liten stralkastare riktad pa sig hela tiden och ar sadana att man inte inte kan kolla pa dom. Och sen kom jag att tanka pa hur pinsamt det kan bli nar en lite mindre karismatisk person ska forsoka gestalta en valdigt karismatisk manniska. Och hur jobbigt det blir om det enda sattet man kan se att personen ska forestalla sig vara karismatisk ar att personerna runt "den lysande" ar att typ folk vander sig om efter den pa gatan, fastan man inte alls tycker att de borde det, att den inte alls har det dar glanset som gor att manniskor borde reagera. Kom pa att forutom att ha egen standup komik-show och springa naken pa rullbandet pa gymmet sa tror jag att det varsta skulle vara att spela en valdigt karismatisk manniska. Far rysningar nar jag tanker pa hur jag skulle forsoka se/kanna mig karismatisk och magnetisk pa filmduken.
RYYYYYS
Men jag kom att tanka lite pa det har med karismatiska manniskor pa duken, hur vissa gar runt med en liten stralkastare riktad pa sig hela tiden och ar sadana att man inte inte kan kolla pa dom. Och sen kom jag att tanka pa hur pinsamt det kan bli nar en lite mindre karismatisk person ska forsoka gestalta en valdigt karismatisk manniska. Och hur jobbigt det blir om det enda sattet man kan se att personen ska forestalla sig vara karismatisk ar att personerna runt "den lysande" ar att typ folk vander sig om efter den pa gatan, fastan man inte alls tycker att de borde det, att den inte alls har det dar glanset som gor att manniskor borde reagera. Kom pa att forutom att ha egen standup komik-show och springa naken pa rullbandet pa gymmet sa tror jag att det varsta skulle vara att spela en valdigt karismatisk manniska. Far rysningar nar jag tanker pa hur jag skulle forsoka se/kanna mig karismatisk och magnetisk pa filmduken.
RYYYYYS
Post 1 kg glass
ALDRIG MER!
Note to self: Man blir inte lyckligare av mer glass. (Vi kopte ett kilo nar det var happy day pa glass, provsmakade alla sorter utom de fruktiga smakerna, valde de mest gottigaste smakerna av alla, typ sas och kakor med spar av glass, (efter att han som jobbat dar fatt langa upp sked efter sked med den ena chokladiga sorten efter den andra visste han precis vad vi sokte och typ skrek: Den HAR maste ni smaka! Och vi smakade och vi alskade. Den hette "Super Dulce de Leche" och var som en nedkomst fran ovan (Guda gava)). Sen at vi upp all glass i narmaste trappuppgang pa en halvtimme och satt sen framatbojda over den lilla stadsrabatten och vantade pa att vi skulle krakas).
Mycket glad att vi inte berattade for Bruno att vi hade tankt spara glassen och ata den pa kvallen. Visar prov pa hur liten sjalvdisciplinen ar. Och annu varre att efter 22 ar lida brist pa sjalvkansla och allvarligt tro pa att jag och "bara provsmaka lite" fungerar.
Senare: Lisa och Jag gar samma kvall (efter att vi legat pa madrassen och skrikit ALDRIG MER) till samma glassaffar och koper ett kilo till, med anledningen att det ska vara till Bruno och hans syster som ocksa bor har. Det slutar med att vi i princip ater upp hela paketet igen och nar Bruno kommer hem finns det nagra pinsamt fa fjun i botten kvar.
Inte min stoltaste dag i mitt liv.
Note to self: Man blir inte lyckligare av mer glass. (Vi kopte ett kilo nar det var happy day pa glass, provsmakade alla sorter utom de fruktiga smakerna, valde de mest gottigaste smakerna av alla, typ sas och kakor med spar av glass, (efter att han som jobbat dar fatt langa upp sked efter sked med den ena chokladiga sorten efter den andra visste han precis vad vi sokte och typ skrek: Den HAR maste ni smaka! Och vi smakade och vi alskade. Den hette "Super Dulce de Leche" och var som en nedkomst fran ovan (Guda gava)). Sen at vi upp all glass i narmaste trappuppgang pa en halvtimme och satt sen framatbojda over den lilla stadsrabatten och vantade pa att vi skulle krakas).
Mycket glad att vi inte berattade for Bruno att vi hade tankt spara glassen och ata den pa kvallen. Visar prov pa hur liten sjalvdisciplinen ar. Och annu varre att efter 22 ar lida brist pa sjalvkansla och allvarligt tro pa att jag och "bara provsmaka lite" fungerar.
Senare: Lisa och Jag gar samma kvall (efter att vi legat pa madrassen och skrikit ALDRIG MER) till samma glassaffar och koper ett kilo till, med anledningen att det ska vara till Bruno och hans syster som ocksa bor har. Det slutar med att vi i princip ater upp hela paketet igen och nar Bruno kommer hem finns det nagra pinsamt fa fjun i botten kvar.
Inte min stoltaste dag i mitt liv.
En mycket speedad resumé
Snabb resumé (speedad) (efter en del forrvirring): Sa vi var i Rio ett tag, bodde pa fyra olika stallen under var tid dar, tror jag. (Hos brasse plus flickvan, pa hostell i ett tjugobaddsrum, hos en annan valdigt renlig brasse och sen hos ett svenskt par en natt. Vi trivdes sjukt bra! Sen akte vi till Florianopolis, en student-o. Dar vi bodde i lanthuset med fem, eller hur manga de nu an var, brassar. Tanken var ju att vi skulle bli bruna dar, men det misslyckades totalt eftersom det forsta regnet som kom resulterade i en veckas regnande nastan. Men vi trivdes anda fantastiskt bra, vi hangde i huset, drack ol (upplevde forresten min forsta gott-med-ol-upplevelse i Rio efter karnevalen. Olen var valdigt vattnig och jag var valdigt ovattnig inuti och valdigt saltvattnig utanpa och da kande jag nar det enda som bjods var ol att det var inte bara torstslackande utan gott. En milstolpe i mitt liv som jag vantat pa i manga ar nu. Olsuget har dock inte kommit tillbaka sen dess. Det kan ha varit en sandar engangsupplevelse), "solade" och sa vidare och sa vidare. Sen akte vi till Fos de Iguasu, som var sa mycket mer (har jag redan skrivit det har...? Det kanns som att jag upprepar mig?) an jag nagonsin kunnat forestalla mig. Jag hade pa nagot satt nagon bild i huvudet av ett litet enstaka vattenfall som man liksom skulle kunna se igenom, omringat av hundra manniskor utrustade med kameror, ett litet skruttet fall helt enkelt. Men sa kom jag dit...och det var fint och inte alls litet och man kunde knappt hora vad man sa for det dundrade sa mycket. Naturens alldeles egna naturella attraktioner kan man minsann lita pa...och vi akte darifran samma dag (i lyxbuss! Pa nagot satt maste vi ha lurat systemet nar den billigaste bussen var den lyxigaste. Skonare saten an alla sangar vi nagonsin sovit i (nastan med 180-graders-nedfallnings mojlighet, benvilare, kladsamma gardiner, varma filtar, toa, INGEN BLAST, tre filmer varav ingen varken var den dar "Natterna i R" eller en krigsfilm, vi fick mat, kaffe, frukost och champagne i plastchampagneglas som en liten nattsup och allt serverat av upp-passande svart-och-vit-kladda man). Sen anlande vi till Buenos Aires och det borjade med att under ungefar sex natter sov vi pa olika stallen varje natt. Det borjade pa hostell, sen bytte vi hostell dar de slarvade bort min sang, sa pa natten nar jag trodde att jag skulle ga till min sang visade det sig att den inte fanns sa jag fick en installd sang i fyra pojkars privata och tydligen illegala rum, nasta natt blev typ favorit i repris da pojkarna bytt rum...och jag helt plotsligt befann mig i deras rum igen (mycket ofrivillig stalking) och natten efter det skulle vi ha flyttat hem till en argentinare men efter en del missforstand, nar vi redan hade checkat ut och hade vara saker i ryggsacksrummet blev det liksom sa att vi olagligt sov i hostellets vardagsrum pa en en-meter lang soffa, bade Lisa och jag, ihopvikta for att fa plats (SJUKT OBEKVAMT. Lisa pastar att hon inte hade nagot huvudstod utan liksom hangde med huvudet hela natten). Pa morgonen snyltade vi aven av hostellets frukost och gick efter att ha varit ute pa promenix around the hood och lade oss i random lediga sangar for att sova. Mycket jobbig situation nar den okande mannen som var den rattmatiga agaren till min sang hittade mig dar, antagligen vilt gapandes efter syre, sovandes i hans badd. Sen var vi hos en argentinare en natt och hos en annan natten efterat och dar stannade vi (vi bor i hans vardagsrum. Varannan natt sover man pa soffan och varannan pa den skonaste madrassen). Allt ar sjukt bra, det enda lite "laskiga" ar katten som bor har, som om natten ar varldens sweetheart men som om dagen stirrar med sina gula ogon och som den da och da sparrar upp lite extra, andra miner ar aven nar den gaspar, da den passar pa att liksom visa upp sina storsta tander. Vi akte pa "safaritur" i bil i det roda distriktet har, da ett stim av bilar akte i en slinga for att spana pa de prostituerade transvestiterna. Mycket konstigt satt att fordriva sena torsdagstimmar pa. Vid varje kvinna (alla mannen hade satsat hart pa att konvertera till kvinna. Pa overdelen iallafall, vi snackar mycket silikon bade har och dar) sa jag och Lisa minst en gang var: "Det dar kan inte ha varit en man, det dar ar en kvinna, det maste vara en kvinna!" Aven efter tredje varvet nar vi stotte pa samma damer langs vagen. Damerna var valdigt lattkladda, valdig mer ladylike och snyggare ladies an ensjalv, en del hade blottarrockar pa sig, andra hade ingenting pa sig alls och sa vidare.
OJ, det borjar bli tid att gora sig iordning sa att vi kan ga ut idag, for sista gangen har. Buenos Aires ar valdigt trevligt iallafall. Vi har haft det sjukt bra, som vanligt. Det kanns valdigt sorgligt. Som vanligt. Det ar ju bade mycket tillfredsstallande att kanna sig lite rotlos och att ens hem ar dar ens resvaska och allt det dar, men det ar sorgligt ocksa. Vi blir alltid lite melankoliska precis innan vi ger oss av och nar vi sitter pa bussen darifran. Aven om jag nufortiden ALSKAR att aka buss. Man tycker kanske att man borde hata dessa LANGA bussfarder, men jag ser fram emot dem, far nastan ett forvantansfullt pirr innan, dock nagon timme innan man kommer fram kommer angesten istallet. For nar man kommer fram maste man BARA pa sin tunga ryggsack och samtidigt leta pa transportmedel och sitt boende. Och det ar varmt och man ar trott och hungrig. Hejda<3
OJ, det borjar bli tid att gora sig iordning sa att vi kan ga ut idag, for sista gangen har. Buenos Aires ar valdigt trevligt iallafall. Vi har haft det sjukt bra, som vanligt. Det kanns valdigt sorgligt. Som vanligt. Det ar ju bade mycket tillfredsstallande att kanna sig lite rotlos och att ens hem ar dar ens resvaska och allt det dar, men det ar sorgligt ocksa. Vi blir alltid lite melankoliska precis innan vi ger oss av och nar vi sitter pa bussen darifran. Aven om jag nufortiden ALSKAR att aka buss. Man tycker kanske att man borde hata dessa LANGA bussfarder, men jag ser fram emot dem, far nastan ett forvantansfullt pirr innan, dock nagon timme innan man kommer fram kommer angesten istallet. For nar man kommer fram maste man BARA pa sin tunga ryggsack och samtidigt leta pa transportmedel och sitt boende. Och det ar varmt och man ar trott och hungrig. Hejda<3
måndag 16 mars 2009
Det borjade miserabelt och slutade i...Buenos Aires
Eftersom Lisa inte kan rora sig an (hon ar for matt sen frukosten som vi intog for ungefar fyra timmar sen) sa kom jag pa att jag kan gora min skrivarplikt som jag nu skjutit upp lite val lange och snart kanner jag att om jag inte skriver ner saker nu, kommer de nog att fobli oskrivna. Inte ens i min egen lilla svarta fina bok har jag skrivit om det jag vill. Men allt for er, i en shortversion:
1. Var sista tid i Centralamerika var ju som sagt fantastisk, fabulous, alskvard o.s.v. o.s.v. Vi borjade var fard darifran med klumpar i halsen och sorgsna skrik. Vi skulle ta oss till San Salvador for att mellanlanda i Lima for att sen slutligen flyga till Rio de Janeiro. Sa bussturen darifran var blandad med vattniga ogon, exaltering och radsla (vi hade rakat lasa en liten sak i en bok angaende att behova boka hostel langt langt fore och allt var dyrt och upptaget och sa vidare. Men vi latsades att vi inte last det, strok over texten med en blackpenna och skrev "Inte sa viktigt alls" som overskrift till det skrackingivande stycket under och forsokte ignorera inte-ha-nagonstans-att-bo-kanslan). (och vi hade ju faktiskt boende for ett tag).
2. "Inga problem, tjejer, inga problem" sa tjejen vid banken (hon som jag holl pa att spy over), den bussen gar direkt till stationen dar ni tar nasta buss och ni kommer ha flera timmar pa er, o.s.v. o.s.v. Det jag inte visste da, men har lart mig nu ar att sa fort nagon forst gor en paus (en lang) och sen nastan grater ut "Inga problem, inga problem" sa ar det nagot som inte ar sa latt som de vill fa det att lata. Bussen (som alla bussar har) blev atskilliga timmar sen (=panik, eftersom vi skulle missa vart plan eftersom nasta buss till nasta stalle gick alldeles jattemycket senare) och chaufforen visste inte alls var den har busstationen lag utan korde omkring randomly och fragade efter var den har speciella busstationen skulle ligga. Och Guatemala City ar stort och trafikfullt. Mycket nara ett nervost sammanbrott, bade vi och chaufforen. Tills Lisa nastan grat, da kom han in i nagon sandar "vi ska minsann klara det-anda" och lyckades tillslut hitta nagon annan station.
3. Sa vi bockade av San Salvador och Guatemala City, alla sager att huvudstaderna i Centralamerika ar bade fula och farliga, sa vi hade inte sa stora forvantningar. Men det var kul! De kandes inte som nagra huvudstader, sma hus, sma, trasiga stand med smakrafs, det fanns inga turister overhuvudtaget. Vi lyckades till och med bli utskrattade och skapa valdigt awkward stamning bland handlarna nar vi gick pa deras gata. Och nar Lisa fragade varfor det gick ett skratt genom hela gatan (typ vagen) sa svarade de att det var pa grund av "skinnfargen".
4. En utesovarnatt pa trottoaren utanfor busstationen, en hemlos man kom och joinade oss nagon timme senare, med en speciellt bevapnad vakt, med maskingevaret i alltid-redo-position, for att vakta oss tills morgonen. (MISAR. KALLT). (sag inget till mamma och pappa).
5. Samma film pa flygen tre ganger i rad. Forsta gangen tankte jag att det kanske var den trakigaste filmen jag nagonsin sett och andra gangen jag sag borjan med strandet och barnet trodde jag att jag ville grata och sista gangen nar jag verkligen tankte "nu kan det iallafall inte bli den filmen igen" sa... da na...borjar den igen. Den heter typ "The nights in..och sa nat pa R" och jag sager bara Richard Gere och annan medelalders dam som behover raddas och i slutet kommer det vildhastar galopperandes pa stranden med havet i bakgrunden (da Richard Gere har dott). Min hatfilm.
6. Ouppvantad uppdykning hos vart boende Bernardo da Bernardo och hans flickvan Marillja holl pa att ata frukost med stelt och svintrakigt annat par, (mannen i fragas skamt) och iakttog den jobbiga "skaka hand-eller krama-fragan". Hu. Vi spred i alla fall snabbt ut vara saker pa Bernardos vardagsrumsgolv dar vi skulle sova (pa snyftigt tunn madrass). (vilket i slutandan resulterade i en veckas icke-sangsovande). Aven om vi tyckte att vi var ratt sa ordningssamma och att vi liksom holl oss till ett horn av "infierno" sa vagrade han i slutet halla med oss om att vi var ordningssamma. Det var svintrevligt i alla fall.
7. Vad vi gjorde: Eftersom de bada ar journalister och skriver for en tidning som ar specialiserad pa sociala problem, pratade vi en hel del politik och hur det fungerar och inte fungerar i Brasilien och hur det fungerar och inte fungerar i Sverige, om favelakrigen och favelasamhallen och om raggningsrepliker pa portugisiska och pa svenska och om allt som ar intressant. Sandade ner deras lagenhet (vi larde oss sen), Karnevalade (Lisa var clown och jag var...ofullstandig men glittrig och vi var bada sjukt svettiga). Svettades! (HELA TIDEN. jag tror inte man kan saga att man svettats forran man varit i Brasilien. Det jobbiga var nar man pratade med Marillja som alltid var torr och alltid olivbrun meda jag var konstant rod och droppandes och liksom medan vi diskuterade nagonting diskret fick gora overlapps-pekfingers-avtorkningen ackompanjerat med en massa andra avsvettningsdrag). Galna man! (De fullkomligt sliter i en, springer efter en, haller i en, vanligaste repliken ar "I want to kiss you" och da ska man vara beredd for da kommer det snart komma en massa desperata forsok. Karnevalmannen ar helt galna. Sa tva och en halv dag med karneval var nog for oss). Men karneval var himla kul ocksa! Massa utkladda glittriga manniskor i alldeles for lite klader som dansade samba pa gatorna och trangdes och det var sa fint och livligt och fargfullt. Valtranat folk (overallt kommer de springandes. Vi drog snabbt parallellen med alla valtranade kroppar och det har med att flest plastikoperationer forekommer i Rio. Aven att bikinitrosorna ska vara inrullade i rumpan och att bikinioverdelen ska borja pa halva brosten och nastan tacka hela brostvartan, det ar hett/en hit i Rio). Fotbollsyra och fotbollsmatch! (Brassarna lever verkligen upp till deras fotbollspassion, bade roligt och sorgligt, eftersom det finns sa manga anledningar varfor en del ar sa passionerade fotbollsalskare och att vissa just ar det for att de inte har nagon annan anledning att vara passionerade till nagonting annat. Men jaklar sa kul det var! Det var inte tyst en sekund. Vi gick med Bernardo och hans familj och hans vanner, sa vi satt precis under den mest skrikande delen av publiken. Alla i ratta fargerna. Vi skrek ocksa och forsokte lara oss en del ramsor. Bernardo berattade att en av visorna vi sjong var typ: Alla pa andra sidan ar bogar, alla pa andra sidan ar bogar. (mycket vanlig "fornedring" har). Efter att vart lag vann sprang hela publiken i ett liksom samlat tag ut genom stadion och runt, runt, dansandes, trummandes, skrikandes varpa aven alla man (aven Bernardos sextioariga pappa) svingade av sig sina trojor och cowboysvingade dem ovanfor huvudet)). En radd taxichauffor! (Han skulle skjutsa oss, men var valdigt nervos och radd, mer an vi till och med). En hemkorning av en full polisman! (Vi visste det inte da, men han var tydligen full. Korde mott rott och grejer, aven om alla gor det har. Berattade att han "loved his gun" och att han hade forlorat sin polisvan i en favelarejd for en manad sen och att han alltid blev sjukt nervos innan de gjorde favelarejder och att hans mamma hatade att han var polis. Sluddrade en hel del. Skrattade vid konstiga tillfallen). Sokning pa blabarspaj: Flera timmars surfande pa olika blabarspajer, for att vi skulle visa vara brasilianska vanner vad blabar var for nagot (da det bland annat dok upp en Vasteraskille bland alla blabarspajer i ett tidningsurklipp om hur dvargligan stal hans julklappar) och det kandes typ som att vi satt och porrsurfade nar vi satt och dreglade over de olika pajbitarna och bedomde dem "nej, nej inte den" och "ja, ja, den ar frash" och "jamen den har ar fan fin". Juckdansande! (A lot. Thats the brazilian way. Tank dirty dancing fast mer juckigt. Valdigt roligt, man far helt koppla bort sa man inte kanner sig obekvam). En del roliga reaktioner pa snus: Vi har med oss nagra snusdosor hit, sa vi kan bjuda folk pa det, och det ar typ det basta vi tagit med oss av allt. Det ar alltid lika kul att se hur folk reagerar. De flesta mar jatteilla och borjar typ vifta med armarna, samt kisa med ogonen och dra ihop mungiporna, skrika i pain, o.s.v. o.s.v. Men priset tar nog en kille som jag dansade med, jag skulle bjuda honom pa snus (det sag ut som att han skulle uppskatta det) och istallet for att stoppa den i munnen tar han den lilla snuspasen, sager (liksom lattat) "tack" och drar snuspasen over overlappen, som en avsvettningserviett (HAN TROR ALLTSA ATT JAG GAR RUNT MED EN LITEN BOX MED OVERLAPPSSVETTSSERVIETTER. det kanske sager nagot om i vilket tillstand min overlapp var i.) En uppvakning pa stranden av att en grupp med medelalders brasilianare star runt min ensamma och varma kropp och sager att de ar oroliga over att jag borjar bli rod, och att de har legat och pratat om hur oroliga de varit for mig dar borta och mycket riktigt nar jag kollar dit nickar nagra andra medelalders medlidande till mig. En strandvanskapskrets bestaende av ungefar tio femton- och fjorton-aringar som kanske tyckte att vi var coola fast vi var svettiga och grisrosa (och jag doljandes mitt ansikte i ett skynke for att skydda det mot solen. vi var alltsa inte coola alls. Men det ar det som ar bra med femtonaringar. Bara att man ar lite aldre och rosa gor att man ar cool). En del valdigt roliga moves! Ett gayparty! (avkladda man, lattkladd dam med tandstallning, manga hanglandes barbrostade man och manga sugna damer) En safaritur per taxi (da taxichaufforen stannade taxin med pauser och lat oss kolla pa saker och sa vidare och sa vidare. Sa helt plotsligt hade vi sett en hel nationalpark).
oj, Lisa kan nu rora sig. Och har slutat med sitt spelberoende (kortspel pa datorn) sa jag tror vi ska byta boende nu. Vi ar i Buenos Aires. Jag har inte skrivit klart an. Ni fick en bit ar Rio i alla fall. Rio ar en sandar stad som Havanna. Antingen alskar man det eller sa hatar man det och alla far sa helt olika upplevelser beroende pa vilka de traffar. Antingen gar det javligt bra eller javligt daligt. Jag alskar Rio i alla fall. Det finns sa himla mycket. Aven daliga saker. Men det ar en verkligen helt fantastisk stad. Jag fortsatter Brasilien-berattelsen sa snart jag kan. Igar slog det mig nar vi akte en av vara svinlanga bussturer att jag hittills alskar denna kontinent, den far verkligen mitt hjarta att klappa lite extra. Nu ska det ut i galenheten igen. Har aterigen overutnyttjat datortiden. Jag tanker pa er godbitar!
1. Var sista tid i Centralamerika var ju som sagt fantastisk, fabulous, alskvard o.s.v. o.s.v. Vi borjade var fard darifran med klumpar i halsen och sorgsna skrik. Vi skulle ta oss till San Salvador for att mellanlanda i Lima for att sen slutligen flyga till Rio de Janeiro. Sa bussturen darifran var blandad med vattniga ogon, exaltering och radsla (vi hade rakat lasa en liten sak i en bok angaende att behova boka hostel langt langt fore och allt var dyrt och upptaget och sa vidare. Men vi latsades att vi inte last det, strok over texten med en blackpenna och skrev "Inte sa viktigt alls" som overskrift till det skrackingivande stycket under och forsokte ignorera inte-ha-nagonstans-att-bo-kanslan). (och vi hade ju faktiskt boende for ett tag).
2. "Inga problem, tjejer, inga problem" sa tjejen vid banken (hon som jag holl pa att spy over), den bussen gar direkt till stationen dar ni tar nasta buss och ni kommer ha flera timmar pa er, o.s.v. o.s.v. Det jag inte visste da, men har lart mig nu ar att sa fort nagon forst gor en paus (en lang) och sen nastan grater ut "Inga problem, inga problem" sa ar det nagot som inte ar sa latt som de vill fa det att lata. Bussen (som alla bussar har) blev atskilliga timmar sen (=panik, eftersom vi skulle missa vart plan eftersom nasta buss till nasta stalle gick alldeles jattemycket senare) och chaufforen visste inte alls var den har busstationen lag utan korde omkring randomly och fragade efter var den har speciella busstationen skulle ligga. Och Guatemala City ar stort och trafikfullt. Mycket nara ett nervost sammanbrott, bade vi och chaufforen. Tills Lisa nastan grat, da kom han in i nagon sandar "vi ska minsann klara det-anda" och lyckades tillslut hitta nagon annan station.
3. Sa vi bockade av San Salvador och Guatemala City, alla sager att huvudstaderna i Centralamerika ar bade fula och farliga, sa vi hade inte sa stora forvantningar. Men det var kul! De kandes inte som nagra huvudstader, sma hus, sma, trasiga stand med smakrafs, det fanns inga turister overhuvudtaget. Vi lyckades till och med bli utskrattade och skapa valdigt awkward stamning bland handlarna nar vi gick pa deras gata. Och nar Lisa fragade varfor det gick ett skratt genom hela gatan (typ vagen) sa svarade de att det var pa grund av "skinnfargen".
4. En utesovarnatt pa trottoaren utanfor busstationen, en hemlos man kom och joinade oss nagon timme senare, med en speciellt bevapnad vakt, med maskingevaret i alltid-redo-position, for att vakta oss tills morgonen. (MISAR. KALLT). (sag inget till mamma och pappa).
5. Samma film pa flygen tre ganger i rad. Forsta gangen tankte jag att det kanske var den trakigaste filmen jag nagonsin sett och andra gangen jag sag borjan med strandet och barnet trodde jag att jag ville grata och sista gangen nar jag verkligen tankte "nu kan det iallafall inte bli den filmen igen" sa... da na...borjar den igen. Den heter typ "The nights in..och sa nat pa R" och jag sager bara Richard Gere och annan medelalders dam som behover raddas och i slutet kommer det vildhastar galopperandes pa stranden med havet i bakgrunden (da Richard Gere har dott). Min hatfilm.
6. Ouppvantad uppdykning hos vart boende Bernardo da Bernardo och hans flickvan Marillja holl pa att ata frukost med stelt och svintrakigt annat par, (mannen i fragas skamt) och iakttog den jobbiga "skaka hand-eller krama-fragan". Hu. Vi spred i alla fall snabbt ut vara saker pa Bernardos vardagsrumsgolv dar vi skulle sova (pa snyftigt tunn madrass). (vilket i slutandan resulterade i en veckas icke-sangsovande). Aven om vi tyckte att vi var ratt sa ordningssamma och att vi liksom holl oss till ett horn av "infierno" sa vagrade han i slutet halla med oss om att vi var ordningssamma. Det var svintrevligt i alla fall.
7. Vad vi gjorde: Eftersom de bada ar journalister och skriver for en tidning som ar specialiserad pa sociala problem, pratade vi en hel del politik och hur det fungerar och inte fungerar i Brasilien och hur det fungerar och inte fungerar i Sverige, om favelakrigen och favelasamhallen och om raggningsrepliker pa portugisiska och pa svenska och om allt som ar intressant. Sandade ner deras lagenhet (vi larde oss sen), Karnevalade (Lisa var clown och jag var...ofullstandig men glittrig och vi var bada sjukt svettiga). Svettades! (HELA TIDEN. jag tror inte man kan saga att man svettats forran man varit i Brasilien. Det jobbiga var nar man pratade med Marillja som alltid var torr och alltid olivbrun meda jag var konstant rod och droppandes och liksom medan vi diskuterade nagonting diskret fick gora overlapps-pekfingers-avtorkningen ackompanjerat med en massa andra avsvettningsdrag). Galna man! (De fullkomligt sliter i en, springer efter en, haller i en, vanligaste repliken ar "I want to kiss you" och da ska man vara beredd for da kommer det snart komma en massa desperata forsok. Karnevalmannen ar helt galna. Sa tva och en halv dag med karneval var nog for oss). Men karneval var himla kul ocksa! Massa utkladda glittriga manniskor i alldeles for lite klader som dansade samba pa gatorna och trangdes och det var sa fint och livligt och fargfullt. Valtranat folk (overallt kommer de springandes. Vi drog snabbt parallellen med alla valtranade kroppar och det har med att flest plastikoperationer forekommer i Rio. Aven att bikinitrosorna ska vara inrullade i rumpan och att bikinioverdelen ska borja pa halva brosten och nastan tacka hela brostvartan, det ar hett/en hit i Rio). Fotbollsyra och fotbollsmatch! (Brassarna lever verkligen upp till deras fotbollspassion, bade roligt och sorgligt, eftersom det finns sa manga anledningar varfor en del ar sa passionerade fotbollsalskare och att vissa just ar det for att de inte har nagon annan anledning att vara passionerade till nagonting annat. Men jaklar sa kul det var! Det var inte tyst en sekund. Vi gick med Bernardo och hans familj och hans vanner, sa vi satt precis under den mest skrikande delen av publiken. Alla i ratta fargerna. Vi skrek ocksa och forsokte lara oss en del ramsor. Bernardo berattade att en av visorna vi sjong var typ: Alla pa andra sidan ar bogar, alla pa andra sidan ar bogar. (mycket vanlig "fornedring" har). Efter att vart lag vann sprang hela publiken i ett liksom samlat tag ut genom stadion och runt, runt, dansandes, trummandes, skrikandes varpa aven alla man (aven Bernardos sextioariga pappa) svingade av sig sina trojor och cowboysvingade dem ovanfor huvudet)). En radd taxichauffor! (Han skulle skjutsa oss, men var valdigt nervos och radd, mer an vi till och med). En hemkorning av en full polisman! (Vi visste det inte da, men han var tydligen full. Korde mott rott och grejer, aven om alla gor det har. Berattade att han "loved his gun" och att han hade forlorat sin polisvan i en favelarejd for en manad sen och att han alltid blev sjukt nervos innan de gjorde favelarejder och att hans mamma hatade att han var polis. Sluddrade en hel del. Skrattade vid konstiga tillfallen). Sokning pa blabarspaj: Flera timmars surfande pa olika blabarspajer, for att vi skulle visa vara brasilianska vanner vad blabar var for nagot (da det bland annat dok upp en Vasteraskille bland alla blabarspajer i ett tidningsurklipp om hur dvargligan stal hans julklappar) och det kandes typ som att vi satt och porrsurfade nar vi satt och dreglade over de olika pajbitarna och bedomde dem "nej, nej inte den" och "ja, ja, den ar frash" och "jamen den har ar fan fin". Juckdansande! (A lot. Thats the brazilian way. Tank dirty dancing fast mer juckigt. Valdigt roligt, man far helt koppla bort sa man inte kanner sig obekvam). En del roliga reaktioner pa snus: Vi har med oss nagra snusdosor hit, sa vi kan bjuda folk pa det, och det ar typ det basta vi tagit med oss av allt. Det ar alltid lika kul att se hur folk reagerar. De flesta mar jatteilla och borjar typ vifta med armarna, samt kisa med ogonen och dra ihop mungiporna, skrika i pain, o.s.v. o.s.v. Men priset tar nog en kille som jag dansade med, jag skulle bjuda honom pa snus (det sag ut som att han skulle uppskatta det) och istallet for att stoppa den i munnen tar han den lilla snuspasen, sager (liksom lattat) "tack" och drar snuspasen over overlappen, som en avsvettningserviett (HAN TROR ALLTSA ATT JAG GAR RUNT MED EN LITEN BOX MED OVERLAPPSSVETTSSERVIETTER. det kanske sager nagot om i vilket tillstand min overlapp var i.) En uppvakning pa stranden av att en grupp med medelalders brasilianare star runt min ensamma och varma kropp och sager att de ar oroliga over att jag borjar bli rod, och att de har legat och pratat om hur oroliga de varit for mig dar borta och mycket riktigt nar jag kollar dit nickar nagra andra medelalders medlidande till mig. En strandvanskapskrets bestaende av ungefar tio femton- och fjorton-aringar som kanske tyckte att vi var coola fast vi var svettiga och grisrosa (och jag doljandes mitt ansikte i ett skynke for att skydda det mot solen. vi var alltsa inte coola alls. Men det ar det som ar bra med femtonaringar. Bara att man ar lite aldre och rosa gor att man ar cool). En del valdigt roliga moves! Ett gayparty! (avkladda man, lattkladd dam med tandstallning, manga hanglandes barbrostade man och manga sugna damer) En safaritur per taxi (da taxichaufforen stannade taxin med pauser och lat oss kolla pa saker och sa vidare och sa vidare. Sa helt plotsligt hade vi sett en hel nationalpark).
oj, Lisa kan nu rora sig. Och har slutat med sitt spelberoende (kortspel pa datorn) sa jag tror vi ska byta boende nu. Vi ar i Buenos Aires. Jag har inte skrivit klart an. Ni fick en bit ar Rio i alla fall. Rio ar en sandar stad som Havanna. Antingen alskar man det eller sa hatar man det och alla far sa helt olika upplevelser beroende pa vilka de traffar. Antingen gar det javligt bra eller javligt daligt. Jag alskar Rio i alla fall. Det finns sa himla mycket. Aven daliga saker. Men det ar en verkligen helt fantastisk stad. Jag fortsatter Brasilien-berattelsen sa snart jag kan. Igar slog det mig nar vi akte en av vara svinlanga bussturer att jag hittills alskar denna kontinent, den far verkligen mitt hjarta att klappa lite extra. Nu ska det ut i galenheten igen. Har aterigen overutnyttjat datortiden. Jag tanker pa er godbitar!
söndag 8 mars 2009
En stund med Karin (life is great, lets celebrate)
Det finns sa mycket jag borde skriva om. Och jag ska, men inte just nu. Jag har snyltat in mig pa en dator och den stackars utlanaren gar nu runt i huset och kollar in lite diskret da och da och verkar lite allmant rastlost och datasugen. Sa har ar laget just nu:
Det later som det pagar ett mindre krig darnere i vardagsrummet; brasilianska utrop kryddade med mycket "puta" och olika ord for bog. De har fotbollsplaystationturnering och ingen vill vara Sverige. Vi bor i ett stort hus som har en sandar underbar lantlig kansla over sig och det kanns verkligen som att vi befinner oss i ett idylliskt sommarSverige, bara att utanfor istallet for hagar sa langt ogat kan se, finns istallet om man vandrar en kvart pa en liten djungelstig ett vattenfall med sott och osvettigt vatten med kolibrier och de storsta fjarilarna jag nagonsin sett. Jag tror att vi bor med ungefar fem brassepojkar och en tysk plus en massa (valds)-gastande vanner och har finns alltifran en Bibel som de gjort om till en askkopp, en vagg med utrivna Playboybrudar (alla har sina egna favoriter och vi spekulerar vilt vem som tog initiativ till den lattkladda vaggen) och en rustningi tyg. Imorse vaknade Lisa och jag upp i vart lantrum av att det sporegnade och askade och fastan jag egentligen inte var klarsovd kunde jag inte lata bli att vakna och utfarda en del mycket motiverade gladjetjut. Det ar forsta gangen pa hur lange som helst vi ser regn i dessa mangder! Hela himlen sag/ser verkligen ut att vara i uppror. Vi forknippade kanslan snabbt med en regnig sommardag pa landet och bada gjorde snabbt upp planer om att gora sanna dar saker vi inte har haft tid med. Skriva. Lasa. Se pa film. Och ata i massor. Hittills har prioritet nummer ett vara att ata, men ska snart lagga mig ned pa min sang och bli sadar harligt uppslukad av en bok. Ah, brasilianskt regn later sa fint mot huset och det liksom blaser lite grann ocksa. Egentligen ska vi ut och dansa samba ikvall, men jag skulle egentligen vilja spendera hela kvallen med att sitta i fonstret och njuta av allt vatten. Allt kanns lika lyckligt som i en spontandans-Bollywoodscen. Life is great, lets celebrate liksom.
Pojken som ager datorn sitter i fonstret nu och tittar pa mig (DATORN) sa jag ska sluta. Hoppas solen har borjat leta sig tillbaka till vart solforgatna land igen och att ni har det bra var an ni befinner er. Var forsiktiga, akta er for dumma manniskor, titta er for innan ni gar over vagen, lek inte med tandstickor och ga inte for nara kanten pa hoga hojder. Jag langtar efter er, ni borde ju folja med mig vart jag an gar, liksom. Egentligen skulle jag bara vilja ha er i ett koppel som mina hundvalpar som gar precis dit jag vill och sa att jag alltid kan ha er pa ett sant avstand att jag kan kanna era hudars varme och sa att jag alltid bara kan stracka ut handen och tycka att ni ar som sma omkringvandrande element jag kan varma mina hander pa. Ungefar sa. Oandlig karlek.
Det later som det pagar ett mindre krig darnere i vardagsrummet; brasilianska utrop kryddade med mycket "puta" och olika ord for bog. De har fotbollsplaystationturnering och ingen vill vara Sverige. Vi bor i ett stort hus som har en sandar underbar lantlig kansla over sig och det kanns verkligen som att vi befinner oss i ett idylliskt sommarSverige, bara att utanfor istallet for hagar sa langt ogat kan se, finns istallet om man vandrar en kvart pa en liten djungelstig ett vattenfall med sott och osvettigt vatten med kolibrier och de storsta fjarilarna jag nagonsin sett. Jag tror att vi bor med ungefar fem brassepojkar och en tysk plus en massa (valds)-gastande vanner och har finns alltifran en Bibel som de gjort om till en askkopp, en vagg med utrivna Playboybrudar (alla har sina egna favoriter och vi spekulerar vilt vem som tog initiativ till den lattkladda vaggen) och en rustningi tyg. Imorse vaknade Lisa och jag upp i vart lantrum av att det sporegnade och askade och fastan jag egentligen inte var klarsovd kunde jag inte lata bli att vakna och utfarda en del mycket motiverade gladjetjut. Det ar forsta gangen pa hur lange som helst vi ser regn i dessa mangder! Hela himlen sag/ser verkligen ut att vara i uppror. Vi forknippade kanslan snabbt med en regnig sommardag pa landet och bada gjorde snabbt upp planer om att gora sanna dar saker vi inte har haft tid med. Skriva. Lasa. Se pa film. Och ata i massor. Hittills har prioritet nummer ett vara att ata, men ska snart lagga mig ned pa min sang och bli sadar harligt uppslukad av en bok. Ah, brasilianskt regn later sa fint mot huset och det liksom blaser lite grann ocksa. Egentligen ska vi ut och dansa samba ikvall, men jag skulle egentligen vilja spendera hela kvallen med att sitta i fonstret och njuta av allt vatten. Allt kanns lika lyckligt som i en spontandans-Bollywoodscen. Life is great, lets celebrate liksom.
Pojken som ager datorn sitter i fonstret nu och tittar pa mig (DATORN) sa jag ska sluta. Hoppas solen har borjat leta sig tillbaka till vart solforgatna land igen och att ni har det bra var an ni befinner er. Var forsiktiga, akta er for dumma manniskor, titta er for innan ni gar over vagen, lek inte med tandstickor och ga inte for nara kanten pa hoga hojder. Jag langtar efter er, ni borde ju folja med mig vart jag an gar, liksom. Egentligen skulle jag bara vilja ha er i ett koppel som mina hundvalpar som gar precis dit jag vill och sa att jag alltid kan ha er pa ett sant avstand att jag kan kanna era hudars varme och sa att jag alltid bara kan stracka ut handen och tycka att ni ar som sma omkringvandrande element jag kan varma mina hander pa. Ungefar sa. Oandlig karlek.
torsdag 19 februari 2009
Jag kommer ju inte exakt ihag var jag slutade min forra historia. Men jag spinner pa dar jag tror att jag eventuellt slutade (fortfarande i punktform):
1. Vi lamnade Cuba mycket abrupt (kanslomassigt satt) och akte flygplan och buss och grejer. Fast det forsta vi gjorde nar vi kom till Mexiko var att ga in i en mataffar och bara ga runt och klamma pa alla matiga valmojligheter (no more youghurt med jordgubbspulver smak, no more soup, no more overcooked spaghetti, no more swampy bread). Efter svinmanga timmar i buss och sovning pa busstationen (VARFOR GOR DE ALLTID BUSSTATIONERNA SA HIMLA KALLA? VARFOR AR ALLTID ALLA BUSSAR SA KALLA?) Okej, att man vill halla stallet frascht, men nar man ser sin van inlindad i hela var ryggsacks innehall och nastan andas kalluft sa har det gatt overstyr. Vi snackar verkligen Carola-blast), kom vi i alla fall fram till Guatemala.
2. Apropa brodet forresten har vi kommit fram till att vi foljer en liten trend: I varje stad vi aker till ALSKAR vi ifran borjan brodet. Detta var speciellt laget med Cuba, sa vi koper sjukt mycket brod, tills jag och sen aven Lisa, nagon gang lite innan vi ska aka hem MAR JATTEILLA av brodet, tror att jag ska krakas om jag ser ett sant dar brod igen som vi atit ett tag, men fortsatter anda att ata det ett litet tag till och HATAR det sedan nar vi aker darifran. Brodet vi at i Cuba ar nagonting varat onamnbara amne. Rakade snudda vid amnet idag varav bada nastan kunde framkalla ofrivilliga krakljud och blev lite matta och kunde bara saga: "nej, vi pratar inte om det" ungefar tio ganger innan vi fick bort kanslan.
3. Sen kom vi fram dit vi ville. Till djungelhostellet. Och The lowest class dorm. (alltsa inte bara low class, utan botten av botten). (Fast vi tyckte faktiskt om det). Jag vet inte om jag berattade om hur det sag ut, om inte; Rummet hade inget golv, utan bestar av grus och stora stenar och gor minst sagt VALDIGT ont att ga pa, "taket" ar gjort av nagon slags sackvav, det finns ingen dorr och badrummet/duschrummet ar langt borta och dessa badrums-/dush-dorrar ar gjorda av plankor med alldeles for stora mellanrum (vi duschade inte sa ofta) och sangen ar i princip en stal-hangmatta som forstarker mitt nacksparr i rumpan (som jag fick efter att ha suttit i en mycket konstig position i en av bussarna och sa lite Carola-blast pa det, vilket resulterade i nagon sorts nacksparr fast i rumpan. Om det ens ar fysiskt mojligt?).
4. Vi var friska en kvall, da vi vandrade omkring i staden, dansade lite pa stans disco (efter handling, sa vi slapade liksom pa ett ofrivilligt mjolkpaket som vi liksom fick vava in i vara dansmoves. Typ skaka mjolkpaketet, gora svingningar med mjolkpaketet o.s.v. o.s.v.). (Discot var for ovrigt mycket roligt. Kandes mellanstadie: Alla tjejer var glittriga i ansiktet och hangde i en stor klunga pa scenen och alla killar stod odansandes och gloddendes nedanfor) och sen iaf blev vi sjuka. (Jag tror det var avokadon och Lisa tror det var plastburken med frukten) men jag vaknade iaf upp klockan fyra av att jag tankte pa avokado och kunde inte slappa denna acklande tanke, utan tankte konstant pa avokado i tolv timmar (mycket negativt) och trodde jag skulle krakas. Det enda jag sag var Lisas undersida av sangen i 48 timmar och upplevde smarta (nar vi skulle forsoka ata) som jag i min tanke jamforde med hur det skulle kannas att foda barn. Stor misar. Dock hangde det en kille hos oss, som egentligen bodde i ett annat rum som var kryckhoppandes som senare drabbades av magsjuka, sa han hade vaknat upp klockan fyra, inte hunnit hoppa till toastolen pa sitt enda fungerande ben utan spytt pa golvet, ramlat i sin egen spya utan att kunna komma upp. Sa han hade blivit hittad dar av sin dorm-friend och pa top on that var han aven sprillans naken. Vi forsokte tanka pa det ibland for att fa lite perspektiv pa var egen misar.
5. Ruiner! Mycket vackra saker! Akte sjukt tidigt pa morgonen dit och forsokte sneaka in gratis (traffade aven pa ett annat par medan vi forsokte, fast bada inte latsades om nagonting fran borjan, men bada liksom hangde omkring krokodildammen och tittade pa den enda krokodilen lite for lange. Lyckades dock inte.) Men efter att i irritationen erkant for nagra mopperidande vakter att vi tankt sneaka in, fick vi liksom en mopedtur pa kopet. Det skreks. Det gick snabbt. Jag borrade in mina fingrar i hans karlekshandtag, men vilken kick det gav! Ruinerna var jattefina. Men efter nagra timmar var vi trotta pa dem, anda stannade vi omkring i tio timmar ungefar. Vara vanner trodde att vi blev efterfoljda av bevapnade man vilket slutade med att vi liksom fick smyga ifran ruinerna och akte hem sen. Dar vi vandrade omkring i staden innan vi akte darifran (mycket fint. sjo och badande manniskor, sadar fantastiskt mycket midsommar som det bara kan vara).
6. Guatemala ar verkligen allt annat an platt! (SA HIMLA FINT!)
7. Vi akte till Antigua for att kunna ta oss vidare och stannade till dar (en sandar stad typ alla backpackers foralskar sig i, men som inte vi kande samma sak for). Parkhangde, vandrade, funderade pa vulkanbestigning (men kunde tydligen bli dodade. Sa vi struntade i det), biokollade en Almodovar-film nastan gratis (mycket lyxigt) och umgicks sen for forsta gangen under var resa med ett svenskt gang (nagra pojkar ifran Lund). Salsadansade med helvitkladd guatemalare som forutom att jag skulle spinna som en snurra runt hans kropp, aven ville att jag skulle gora doda-svanen-droppet och en mycket konstig dans som gick ut pa att han liksom utan forvarning tryckte upp mig mot hans kropp, sa jag nastan svavade lite, som att han ville trycka ur alla min luft i mina lungor och som att jag var det sista han "omfamnade" (jag skulle mer kalla det squeeza eller krama ur) i hela sitt liv samtidigt som vi dansade (HAN) i svinsnabb tangotakt. Mycket konstigt. MYCKET roligt. Jag tror att det maste vart ett eget "move of his". Sen blev det efterfest runt en eld med vilde-dans och dar de hallde sprit i allas munnar direkt fran en flaska och dar de spelade Boten Anna (PA SVENSKA!) (I GUATEMALA!) varav alla lundkillarna blev extasiska och jag VALDIGT glad att vi skulle aka nasta dag.
8. Svindlande vag till Lago Atitlan. Da bussen fick lov att tuta i varje svang for att inte kora pa eventuellt motande bil. Allt ar blatt, bergen, sjon, himlen. Dock var allt svart och mycket laskigt nar vi kom fram. Om tuctuc (miniracer-bilen) till hostellet som vi ville bo pa: Vi berattade vart vi skulle och chaufforen var ovanligt nog inte jatteman att han ville kora oss (fattade inte det da, men sahar i efterhand maste han verkligen ha skrikit "NEJ" i sitt inre. "Inte dit och inte med er!" Pa nagot satt hamnade aven en gubbe med oss i tuctucen, alltsa tre gigantiska kroppshyddor plus chaufforen och sa vara tva betongblock fastsurrade pa ryggen (vara ryggsackar). I ett av de stupigaste stupen saktade tuctucen langsamt in fastan motorn spann hogt utan att nagonting hande. Gubben hoppar ur och borjar skjuta pa med all sin kraft. Samtidigt som gubben pressar ekipaget, trampar chaufforen gaspedalen i botten sa att det danar/skriker (skit)hogt. Allt detta resulterar i ett litet ynka hopp pa 1-2 meter. (Oerhort roligt var det faktiskt). Detta konstiga pagar HELA JAKLA STUPET UPP. Tillslut svanger vi iaf in pa morkaste minigranden dar vi tydligen ska bo, och tuctucen typ racar ivag sa fort vi fatt ur oss ur bilen.
9. En sandar middag som vi fran borjan kandes "heltoppen" men som i efterhand inte var en av vara stoltaste: Krossade osaltade jordnotter med plastsked och saft. Minst sagt olyxigt.
10. Forutom den forsta dagen har de andra dagarna blandats ihop. Detta ar typ vad som hant: Vi bytte hostell. Bor nu asbilligt, asvackert men med hardaste sangen. Kanns som jag sover pa ett bord med en duk som madrass. Varje gang jag liksom satter mig med lite fall tanker jag att min sang ar lite fluffig tills jag val sitter dar och blir alltid lika besviken over hur hard den ar.
11. Antal frierier de senaste tre dagarna: Tva. En av en valdigt snuskig Nya Zeelandare och det andra av en liten Kanadensisk hockeykille. Jag sa att jag inte ville gifta mig, sa det blev alltsa inget, men insuper nu att nagon i tio minuter kan tycka att jag ar frumaterial. (Kom aven pa nu att den revolutionara fotograferande mexikanaren aven friade).
12. Drogig Trancemusik: Alldeles for mycket! Overallt! (Varfor?) (Dock har ett av stallena en tradkoja som ar valdigt trevlig att hanga pa/i).
13. Aterseende av manga som vi tidigare traffat i andra stader. Helt plotsligt befinner de sig har, stoter pa dem pa gatan eller nar de sitter och ater eller nagot. En tillstallning som vi har blandade kanslor till.
14. Det dyraste, mest svarnadda och langsta samtalen i vara liv: Till flygbolaget vi egentligen skulle flyga med pa lordag till El Salvador for att sedan ta oss till Brasilien. Ungefar hela gardagen agnades at att soka upp en telefon, forsoka ringa, kom fram ungefar fem ganger varav samtalet brots precis nar vi skulle komma overens om nagonting, eftersom pengarna tog slut. (Sa fort de sa: Kan du vara snall och vanta i nagon minut skrek vart inre NEEEEEEEEEEEEEEEEEJ, fast vi sa Ja visst, for da visste vi alltid att det var det sista vi horde av dem). Mycket olyckliga lyckades vi inte ens den dagen reda ut vart problem. (Idag lyckades vi dock, bada nastan-grat av lycka efterat samt forenades i en mycket gladjefull kram framfor telefonmannen).
15. En bergsbestigning: Jag trodde att jag skulle do stundtals. Stundtals ville jag aven do (Fantiserade i hemlighet om hur jag skulle typ "raka bryta benet" sa att de skulle vara tvugna att hamta mig med bar sa att jag skulle slippa ga ned och framforallt ha en anledning att inte ga upp. Har inte gjort nagot lika jobbigt sen bergsvandringen i Norge (nar vi grat pa nedvagen) och jag kande mig verkligen som Birk gjorde den dar gangen nar hans tunga var langre an nagonsin och han var jattetrott och jattetorstig. Kunde nastan inte ens njuta av utsikten den forsta halvtimmen val uppe pa toppen pga andnod. Sjukt hogt. (Sjukt vackert). Aldrig igen.
16. Aka flak, nagot vi bockat av som vi velat gora lange. Vilt och askul! Latt det basta sattet att transportera sig. (SKREK)
17. En kycklingbuss-tur. Vi flog i hoppen, dessa bussar har definitivt ingen fjadring och ar inte gjorda for bergsserpentinvag. Var aven nagon millimeter fran att backa nedfor ett litet stup, man horde hur bakhjulen tappade fotfastet. Hela bakre bussen skrek medan chaufforen backade och en asiat blev sa radd att han stallde sig upp och OOO:ade jattehogt och djuriskt och banka pa fonsterrutorna samt liksom rora sig pa ett valdigt originellt satt. (tankte liksom inte pa hur kul det var da, eftersom vi var sa radda, men i efterhand kom jag att tanka pa hur asiaten lat och jag kommer aldrig i hela mitt liv kunna beskriva latena som kom fran hans mun. HUR KUL SOM HELST!)
18. En marknadsdag med sjukt mycket farger, sjukt mycket folk, sjukt mycket "buen precio" och dar vi blev attackerade av en barnhop nar vi skulle ata banan pa en trappa. Mycket sorgliga och sotiga armar tillhorande smakillar som putsade skor. (Vi hade inte manga bananer kvar sen).
19. En valdigt cheezy film, varav var granne (som grat) trodde att vi ocksa gratit under partierna vi skrattade.
20. Kal och omelett...fyra dagar i rad...? Fem, sex?
21. Flagnar/omsar skinn (en helkropps sadan). Vi ar nu tva runtgaende kroppar inuti en kamouflerad huddrakt i rosa/vit-melerat monster. Det ar inte nadigt.
22. Buddha-bars-hangande: Mycket.
23. Alla ar sma, fargglada och sager hej och allt ar litet, slingrande och kulligt. Detta ar aven hippiesarnas drognaste.
24. Fick lov att typ springa utifran stallet dar Lisa och jag var "Jag vill krakas" forsokte jag saga fint och framforallt som att jag hade kontroll pa laget och inte alls kande for att krakas over hennes bank och sen aven till vara vanner som vi rakade stota pa och som skulle resa vidare efter att ha atit (jag tror det var brodet. har borjat komma till den punkten har nu nar brodet borjar framkalla ma-illa-kanslor) men Lisa tror att det var juicen vi drack. Lag typ och gnydde inombords i min sang och tankte pa gurksaft (gammalt trix) och lyckades halla mig. (YES!)
25. Vanligaste orden: "Jag har INTE nyckeln! (med skramd rost).
Nu har jag inte rad med mer tid. Pa sondag aker vi till Brasilien iaf. Bade fett trevligt och sorgligt. Finns val egentligen som alltid mycket mer att skriva om. Nu ska vi kolla pa gratisfilm (med dojjorna. Det kandes lite grann som att nagot knacktes i min fot nar jag skulle skynda mig hem och inte krakas pa hennes bank). Vi lever och sa. Hoppas ni mar bra och do framforallt inte...! GOSEGOS
1. Vi lamnade Cuba mycket abrupt (kanslomassigt satt) och akte flygplan och buss och grejer. Fast det forsta vi gjorde nar vi kom till Mexiko var att ga in i en mataffar och bara ga runt och klamma pa alla matiga valmojligheter (no more youghurt med jordgubbspulver smak, no more soup, no more overcooked spaghetti, no more swampy bread). Efter svinmanga timmar i buss och sovning pa busstationen (VARFOR GOR DE ALLTID BUSSTATIONERNA SA HIMLA KALLA? VARFOR AR ALLTID ALLA BUSSAR SA KALLA?) Okej, att man vill halla stallet frascht, men nar man ser sin van inlindad i hela var ryggsacks innehall och nastan andas kalluft sa har det gatt overstyr. Vi snackar verkligen Carola-blast), kom vi i alla fall fram till Guatemala.
2. Apropa brodet forresten har vi kommit fram till att vi foljer en liten trend: I varje stad vi aker till ALSKAR vi ifran borjan brodet. Detta var speciellt laget med Cuba, sa vi koper sjukt mycket brod, tills jag och sen aven Lisa, nagon gang lite innan vi ska aka hem MAR JATTEILLA av brodet, tror att jag ska krakas om jag ser ett sant dar brod igen som vi atit ett tag, men fortsatter anda att ata det ett litet tag till och HATAR det sedan nar vi aker darifran. Brodet vi at i Cuba ar nagonting varat onamnbara amne. Rakade snudda vid amnet idag varav bada nastan kunde framkalla ofrivilliga krakljud och blev lite matta och kunde bara saga: "nej, vi pratar inte om det" ungefar tio ganger innan vi fick bort kanslan.
3. Sen kom vi fram dit vi ville. Till djungelhostellet. Och The lowest class dorm. (alltsa inte bara low class, utan botten av botten). (Fast vi tyckte faktiskt om det). Jag vet inte om jag berattade om hur det sag ut, om inte; Rummet hade inget golv, utan bestar av grus och stora stenar och gor minst sagt VALDIGT ont att ga pa, "taket" ar gjort av nagon slags sackvav, det finns ingen dorr och badrummet/duschrummet ar langt borta och dessa badrums-/dush-dorrar ar gjorda av plankor med alldeles for stora mellanrum (vi duschade inte sa ofta) och sangen ar i princip en stal-hangmatta som forstarker mitt nacksparr i rumpan (som jag fick efter att ha suttit i en mycket konstig position i en av bussarna och sa lite Carola-blast pa det, vilket resulterade i nagon sorts nacksparr fast i rumpan. Om det ens ar fysiskt mojligt?).
4. Vi var friska en kvall, da vi vandrade omkring i staden, dansade lite pa stans disco (efter handling, sa vi slapade liksom pa ett ofrivilligt mjolkpaket som vi liksom fick vava in i vara dansmoves. Typ skaka mjolkpaketet, gora svingningar med mjolkpaketet o.s.v. o.s.v.). (Discot var for ovrigt mycket roligt. Kandes mellanstadie: Alla tjejer var glittriga i ansiktet och hangde i en stor klunga pa scenen och alla killar stod odansandes och gloddendes nedanfor) och sen iaf blev vi sjuka. (Jag tror det var avokadon och Lisa tror det var plastburken med frukten) men jag vaknade iaf upp klockan fyra av att jag tankte pa avokado och kunde inte slappa denna acklande tanke, utan tankte konstant pa avokado i tolv timmar (mycket negativt) och trodde jag skulle krakas. Det enda jag sag var Lisas undersida av sangen i 48 timmar och upplevde smarta (nar vi skulle forsoka ata) som jag i min tanke jamforde med hur det skulle kannas att foda barn. Stor misar. Dock hangde det en kille hos oss, som egentligen bodde i ett annat rum som var kryckhoppandes som senare drabbades av magsjuka, sa han hade vaknat upp klockan fyra, inte hunnit hoppa till toastolen pa sitt enda fungerande ben utan spytt pa golvet, ramlat i sin egen spya utan att kunna komma upp. Sa han hade blivit hittad dar av sin dorm-friend och pa top on that var han aven sprillans naken. Vi forsokte tanka pa det ibland for att fa lite perspektiv pa var egen misar.
5. Ruiner! Mycket vackra saker! Akte sjukt tidigt pa morgonen dit och forsokte sneaka in gratis (traffade aven pa ett annat par medan vi forsokte, fast bada inte latsades om nagonting fran borjan, men bada liksom hangde omkring krokodildammen och tittade pa den enda krokodilen lite for lange. Lyckades dock inte.) Men efter att i irritationen erkant for nagra mopperidande vakter att vi tankt sneaka in, fick vi liksom en mopedtur pa kopet. Det skreks. Det gick snabbt. Jag borrade in mina fingrar i hans karlekshandtag, men vilken kick det gav! Ruinerna var jattefina. Men efter nagra timmar var vi trotta pa dem, anda stannade vi omkring i tio timmar ungefar. Vara vanner trodde att vi blev efterfoljda av bevapnade man vilket slutade med att vi liksom fick smyga ifran ruinerna och akte hem sen. Dar vi vandrade omkring i staden innan vi akte darifran (mycket fint. sjo och badande manniskor, sadar fantastiskt mycket midsommar som det bara kan vara).
6. Guatemala ar verkligen allt annat an platt! (SA HIMLA FINT!)
7. Vi akte till Antigua for att kunna ta oss vidare och stannade till dar (en sandar stad typ alla backpackers foralskar sig i, men som inte vi kande samma sak for). Parkhangde, vandrade, funderade pa vulkanbestigning (men kunde tydligen bli dodade. Sa vi struntade i det), biokollade en Almodovar-film nastan gratis (mycket lyxigt) och umgicks sen for forsta gangen under var resa med ett svenskt gang (nagra pojkar ifran Lund). Salsadansade med helvitkladd guatemalare som forutom att jag skulle spinna som en snurra runt hans kropp, aven ville att jag skulle gora doda-svanen-droppet och en mycket konstig dans som gick ut pa att han liksom utan forvarning tryckte upp mig mot hans kropp, sa jag nastan svavade lite, som att han ville trycka ur alla min luft i mina lungor och som att jag var det sista han "omfamnade" (jag skulle mer kalla det squeeza eller krama ur) i hela sitt liv samtidigt som vi dansade (HAN) i svinsnabb tangotakt. Mycket konstigt. MYCKET roligt. Jag tror att det maste vart ett eget "move of his". Sen blev det efterfest runt en eld med vilde-dans och dar de hallde sprit i allas munnar direkt fran en flaska och dar de spelade Boten Anna (PA SVENSKA!) (I GUATEMALA!) varav alla lundkillarna blev extasiska och jag VALDIGT glad att vi skulle aka nasta dag.
8. Svindlande vag till Lago Atitlan. Da bussen fick lov att tuta i varje svang for att inte kora pa eventuellt motande bil. Allt ar blatt, bergen, sjon, himlen. Dock var allt svart och mycket laskigt nar vi kom fram. Om tuctuc (miniracer-bilen) till hostellet som vi ville bo pa: Vi berattade vart vi skulle och chaufforen var ovanligt nog inte jatteman att han ville kora oss (fattade inte det da, men sahar i efterhand maste han verkligen ha skrikit "NEJ" i sitt inre. "Inte dit och inte med er!" Pa nagot satt hamnade aven en gubbe med oss i tuctucen, alltsa tre gigantiska kroppshyddor plus chaufforen och sa vara tva betongblock fastsurrade pa ryggen (vara ryggsackar). I ett av de stupigaste stupen saktade tuctucen langsamt in fastan motorn spann hogt utan att nagonting hande. Gubben hoppar ur och borjar skjuta pa med all sin kraft. Samtidigt som gubben pressar ekipaget, trampar chaufforen gaspedalen i botten sa att det danar/skriker (skit)hogt. Allt detta resulterar i ett litet ynka hopp pa 1-2 meter. (Oerhort roligt var det faktiskt). Detta konstiga pagar HELA JAKLA STUPET UPP. Tillslut svanger vi iaf in pa morkaste minigranden dar vi tydligen ska bo, och tuctucen typ racar ivag sa fort vi fatt ur oss ur bilen.
9. En sandar middag som vi fran borjan kandes "heltoppen" men som i efterhand inte var en av vara stoltaste: Krossade osaltade jordnotter med plastsked och saft. Minst sagt olyxigt.
10. Forutom den forsta dagen har de andra dagarna blandats ihop. Detta ar typ vad som hant: Vi bytte hostell. Bor nu asbilligt, asvackert men med hardaste sangen. Kanns som jag sover pa ett bord med en duk som madrass. Varje gang jag liksom satter mig med lite fall tanker jag att min sang ar lite fluffig tills jag val sitter dar och blir alltid lika besviken over hur hard den ar.
11. Antal frierier de senaste tre dagarna: Tva. En av en valdigt snuskig Nya Zeelandare och det andra av en liten Kanadensisk hockeykille. Jag sa att jag inte ville gifta mig, sa det blev alltsa inget, men insuper nu att nagon i tio minuter kan tycka att jag ar frumaterial. (Kom aven pa nu att den revolutionara fotograferande mexikanaren aven friade).
12. Drogig Trancemusik: Alldeles for mycket! Overallt! (Varfor?) (Dock har ett av stallena en tradkoja som ar valdigt trevlig att hanga pa/i).
13. Aterseende av manga som vi tidigare traffat i andra stader. Helt plotsligt befinner de sig har, stoter pa dem pa gatan eller nar de sitter och ater eller nagot. En tillstallning som vi har blandade kanslor till.
14. Det dyraste, mest svarnadda och langsta samtalen i vara liv: Till flygbolaget vi egentligen skulle flyga med pa lordag till El Salvador for att sedan ta oss till Brasilien. Ungefar hela gardagen agnades at att soka upp en telefon, forsoka ringa, kom fram ungefar fem ganger varav samtalet brots precis nar vi skulle komma overens om nagonting, eftersom pengarna tog slut. (Sa fort de sa: Kan du vara snall och vanta i nagon minut skrek vart inre NEEEEEEEEEEEEEEEEEJ, fast vi sa Ja visst, for da visste vi alltid att det var det sista vi horde av dem). Mycket olyckliga lyckades vi inte ens den dagen reda ut vart problem. (Idag lyckades vi dock, bada nastan-grat av lycka efterat samt forenades i en mycket gladjefull kram framfor telefonmannen).
15. En bergsbestigning: Jag trodde att jag skulle do stundtals. Stundtals ville jag aven do (Fantiserade i hemlighet om hur jag skulle typ "raka bryta benet" sa att de skulle vara tvugna att hamta mig med bar sa att jag skulle slippa ga ned och framforallt ha en anledning att inte ga upp. Har inte gjort nagot lika jobbigt sen bergsvandringen i Norge (nar vi grat pa nedvagen) och jag kande mig verkligen som Birk gjorde den dar gangen nar hans tunga var langre an nagonsin och han var jattetrott och jattetorstig. Kunde nastan inte ens njuta av utsikten den forsta halvtimmen val uppe pa toppen pga andnod. Sjukt hogt. (Sjukt vackert). Aldrig igen.
16. Aka flak, nagot vi bockat av som vi velat gora lange. Vilt och askul! Latt det basta sattet att transportera sig. (SKREK)
17. En kycklingbuss-tur. Vi flog i hoppen, dessa bussar har definitivt ingen fjadring och ar inte gjorda for bergsserpentinvag. Var aven nagon millimeter fran att backa nedfor ett litet stup, man horde hur bakhjulen tappade fotfastet. Hela bakre bussen skrek medan chaufforen backade och en asiat blev sa radd att han stallde sig upp och OOO:ade jattehogt och djuriskt och banka pa fonsterrutorna samt liksom rora sig pa ett valdigt originellt satt. (tankte liksom inte pa hur kul det var da, eftersom vi var sa radda, men i efterhand kom jag att tanka pa hur asiaten lat och jag kommer aldrig i hela mitt liv kunna beskriva latena som kom fran hans mun. HUR KUL SOM HELST!)
18. En marknadsdag med sjukt mycket farger, sjukt mycket folk, sjukt mycket "buen precio" och dar vi blev attackerade av en barnhop nar vi skulle ata banan pa en trappa. Mycket sorgliga och sotiga armar tillhorande smakillar som putsade skor. (Vi hade inte manga bananer kvar sen).
19. En valdigt cheezy film, varav var granne (som grat) trodde att vi ocksa gratit under partierna vi skrattade.
20. Kal och omelett...fyra dagar i rad...? Fem, sex?
21. Flagnar/omsar skinn (en helkropps sadan). Vi ar nu tva runtgaende kroppar inuti en kamouflerad huddrakt i rosa/vit-melerat monster. Det ar inte nadigt.
22. Buddha-bars-hangande: Mycket.
23. Alla ar sma, fargglada och sager hej och allt ar litet, slingrande och kulligt. Detta ar aven hippiesarnas drognaste.
24. Fick lov att typ springa utifran stallet dar Lisa och jag var "Jag vill krakas" forsokte jag saga fint och framforallt som att jag hade kontroll pa laget och inte alls kande for att krakas over hennes bank och sen aven till vara vanner som vi rakade stota pa och som skulle resa vidare efter att ha atit (jag tror det var brodet. har borjat komma till den punkten har nu nar brodet borjar framkalla ma-illa-kanslor) men Lisa tror att det var juicen vi drack. Lag typ och gnydde inombords i min sang och tankte pa gurksaft (gammalt trix) och lyckades halla mig. (YES!)
25. Vanligaste orden: "Jag har INTE nyckeln! (med skramd rost).
Nu har jag inte rad med mer tid. Pa sondag aker vi till Brasilien iaf. Bade fett trevligt och sorgligt. Finns val egentligen som alltid mycket mer att skriva om. Nu ska vi kolla pa gratisfilm (med dojjorna. Det kandes lite grann som att nagot knacktes i min fot nar jag skulle skynda mig hem och inte krakas pa hennes bank). Vi lever och sa. Hoppas ni mar bra och do framforallt inte...! GOSEGOS
tisdag 10 februari 2009
outfit pa bloggen
usch. gick in och granskade min blogg. Vet inte hur fargerna kom dit. Vet framforallt inte hur man tar bort dem. Outfitten pa min blogg suger. (snyft)
/once again, cake
/once again, cake
Den lackra fortsattningen del 2
(For att inte allt ska forsvinna. Det holl namligen nyss pa att handa):
Typ nummer 16: Sen blev det Havanna, (efter att i princip hela staden hejda:ade oss) dar vi bodde med en Lauren som vi traffat pa flygplatsen och som ar fran USA, dar det fanns rinnande vatten och ett kok och en toalett och mat nar man vill (mycket lyxigt).
17. En ofrivillig valdgastning av Laurens nyfunna helvitkladda militarvan (godhjartad men ratt sa dryg) vilket resulterade i en mycket konstig utekvall, efter lite rundvandring slutade det med att vi tog bussen langt bort och efter mycket irrande och morkervagsgaende alldeles ensamma i morkret (TRODDE VI) kom vi fram till ett stalle (gront ljus, ett biljardbord utan bollar och en fantastisk utsikt over Havanna i nattljus). Liggandes ned pa kanten av baren, utspanandes over Havanna i vattnet kommer en ganska fancy-kladd man och fragar om jag vill dansa med honom, men eftersom jag var trott sa sager jag att jag inte ville det. Mr. All-dressed-in-white sager iaf efter att mannen har gatt att han tror att mannen ar en "bad man" och att han forfoljt oss anda sen inifran stan, men att han har gomt sig bland traden medan vi gatt. Vi lamnar stallet och mycket riktigt kan vi se Mr. Fancy ga efter oss, langt efter oss (hans vita skjorta los dock i morkret). Pa busstationen stannar han en bit ifran oss och nar Mr. White tvingas att visa upp sitt ID for poliserna (Cubaner maste alltid ha ID pa sig, och polisen kollar alltid upp det nar de pratar med turister for att forhindra att turister och cubaner traffas och for att "skydda turisterna") sager han till poliserna att Mr. Fancy foljt efter oss. Det som hander sen gar mycket, mycket snabbt: Poliserna tar in Mr. Fancy och Mr. White pa poliskontoret och jag kanner mig dum och overdramatiserande och jag tycker lite synd om Mr. Fancy som sakert bara ar ensam och sa, fastan gomningen i skogen kanske var lite onodig. Iallafall tas de bada mistrarna in pa polisstationen (awkward moment nar alla vi plus Mr. Fancy minus poliserna vantar utanfor innan mistrarna gar in) och det hojs roster och skriks lite och sen anlander det polisbilar och sen kommer Mr. Fancy ut i handbojor och fors bort i polisbil till fangelset. Denna man (hu) har tydligen ett forflutet pa femton ar i fangelse redan efter raneri, valdtakt och mord (HU) och far nu fem ar till i fangelse. En kvart tog det. Mycket svarsmaltbart att om jag inte varit sa trott antagligen skulle dansat med The Creepy Fuck. Aven mycket ironiskt att Lauren precis proklamerat om sakerheten pa Cuba ("Ingen blir mordad eller valdtagen, bara pickpockad") (Det ar jatteharda straff ang. kuban som gor nagot mot en turist). (Tack Mr. White!)
18. Mr. White dyker upp vid vart hus titt som tatt, och fastan vi ar tacksamma for den fula fisk-fangsten ar han nagot av en standigt uppdykande och ovalkommen energitjuv och vi ser honom sa ofta aven utanfor vart hus (Havanna ar stort) att man inte inte kan tanka tanken att aven han forfoljer oss. Familjen vi bor hos tror att Mr. White inte alls ar sarskilt godhjartad utan valdigt listig och att han verkligen ar en forstaklassens rav som vill lura oss ordentligt efter att vi verkligen litar pa honom och forbjuder honom att ringa och dyka upp vid vart hus. (Allt ar mycket forvirrande. Jag tror egentligen inte att Mr. White ar en bad one, bara lite...ensam, lite upprepande och mycket man att visa att han ar en reko kille).
19. Lagt lage. (sjuk). I nagon dag eller sa.
20. Oj oj, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om Cuba och Havanna (dar vi stannade resten av tiden pa Cuba, tio dagar, vilket ar langsta tiden vi stannat nagonstans, bade pa grund av en sinande pengakalla men framforallt for att vi kande att redan efter nagra timmar i Havanna att vi verkligen gillade det och ville stanna). Det ar sa mycket, bade postitivt och negativt. Framforallt ar det en valdigt levande stad, det ar nagot speciellt med stamningen och manniskorna. Det var en sandar stad som man skulle vilja ha sin kamera redo hela tiden, men hur man istallet valjer att bara strunta totalt i kameran och njuta av att se det ordentligt istallet. Det kanns lite som att hela staden flagnar (det finns nastan inga hus som ar nymalade) och att dessa flagor flyger runt i staden och gor att staden alltid ar intackt i nagon sorts damm. Saker fungerar pa ett helt annat satt an jag ar van vid, man far lara sig var saker finns genom att vandra omkring och hitta saker, for det finns inga skyltar, inga busstationer, inga pristabeller, ingen som berattar hur du ska gora och sa utan som man bara sakta och sakert far lara sig genom att bo dar. Men vi fick ocksa en av vara cubanska vanner arresterade under var tid dar, tva ganger, bara for att han pratade med oss och sen nagra andra turister och tydligen (fast jag vet inte om det ar sant) finns det kameror uppsatta i staden och man kanner av att polisen har en ganska hard hand om folket. Jaja, det finns sa mycket att skriva och saga om Havanna och Cuba men jag ska avsluta min lackra fortsattning snart, sa jag gar vidare.
21. Lisa blev av med sin kamera pa en liten bakgata en mork natt (det var ju ett sant fint ljus och hon skulle ta ett kort pa oss andra fyra) da tva unga man kom bakom och slog henne pa handen nar hon holl kameran och sa tog de den och sprang darifran. Mycket snabbt gick det.
22. En lang vandring till polisen, efter att vi inte sagt nagot till familjen vi bodde hos (eftersom farmorn dar redan var mycket formanande och alltid holl ett tjugominuters samtal innan vi gick ut om hur forsiktiga vi skulle vara, sa vi ville inte spa pa det hela), vandrade vi omkring och lyckades hitta en polis (varav Lisa for att demonstrera vad som hande, efter att polismannen fragat, slog polismannen sa hart pa handen att han sag glansig ut pa ogonen och behovde gomma handen bakom ryggen och liksom stryka den mot ryggen) sa korde polisen oss till polisstationen dar fragandet borjade. Saken ar den att Cubaner maste ha licens for att fa ha folk oversovandes i deras hus och man far bara ha tva at gangen. Men licenset ar sa himla dyrt att manga hyr ut illegalt eller hyr ut for tva legalt och en illegalt. Men om nagon kommer pa dem kommer de i BIG TROUBLE som Lauren sager, sa damen hade skrivit upp att jag och Lauren bodde dar men inte att Lisa gjorde det. Och det ar saklart att de fragar oss vart vi bor, sa polisbesoket resulterade i att bli det mest svettiga och hemska nagonsin, da vi andrade var historia atskilliga ganger, funderade svenskpratadens i tio minuter over hur lange vi varit har och latsades inte forsta spanska och att det var svart med sprakbarriaren, (eftersom de har mig i registret och pa nagot satt antagligen skulle kunna kolla upp var jag bodde blev det mycket problematiskt och det har med boendet var tydligen VALDIGT VIKTIGT for protokollet), mitt i paniken och angesten over vad vi skulle gora (bada nara ett nervost breakdown) och nar allt blev valdigt obekvamt sa vi att Lisa madde jattedaligt och att vi skulle komma tillbaka imorgon och att det var for mycket och sa vidare, men de lat oss inte ga utan tvingade in oss i nasta rum da vi trodde doden var inne, dar vi kom till en ibland skrikandes och suckandes engelsktalande polis da vi efter att vi upprepade ganger sagt att "vi maste gora en anmalan" helt plotsligt och efter mycket frustration (fran polisernas sida, det var ungefar en tio stycken i rummet) andrade oss om anmalan efter att de sagt att de maste aka med oss tillbaka till vart boende och hamta vart registreringskort inte alls behovde gora en anmalan eftersom vi inte "hade tid". Sjukt kallsvettiga, matta och darriga blev vi tillslut frislappta och vandrade runt planlost i Havannas smagator for att virra bort eventuellt efterfoljande poliser.
23. Nu orkar jag inte mer. Nu ar vi i Guatemala, i en liten by pa ett djungelhostell. (Mycket laskigt att igar var det skottskjutning pa marknaden dar vi handlar frukt och en kille dog. Vi var inte dar och bevittnade dock). Och har varit sjuka och besokt ruiner. Det enda jag sett i 48 timmar ar undersidan pa Lisas sang. Mycket miserabelt minst sagt. Idag aker vi till nasta stalle i Guatemala, efter att vi nu kan ga och inte behover ligga ned hela tiden. Har finns manga real backpackers, som saljer smycken ar yogainstruktorer, spirituellt intresserade, eldsvingande, astrologiintresserade, drogberoende djungellovers o.s.v. o.s.v. Det ar urtyp nummer ett. Sen finns det en annan typ av backpacker som ar urtyp nummer 2 som vi traffade pa en del i turisthalorna i Mexiko: De som bara hanger pa hostellet med andra backpackers, dricker lots of alkohol varje kvall och ar valdigt party och "jag drack en liter sprit" och "min bakfylla imorse..." och trivs bast just dar pa hostellet eftersom "resten av Mexico och Centralamerika ar lite val ociviliserat".
Nu ska jag joina Lisas lidande (fortfarande ont i magen nar vi ater). PUSS! /Cake
Typ nummer 16: Sen blev det Havanna, (efter att i princip hela staden hejda:ade oss) dar vi bodde med en Lauren som vi traffat pa flygplatsen och som ar fran USA, dar det fanns rinnande vatten och ett kok och en toalett och mat nar man vill (mycket lyxigt).
17. En ofrivillig valdgastning av Laurens nyfunna helvitkladda militarvan (godhjartad men ratt sa dryg) vilket resulterade i en mycket konstig utekvall, efter lite rundvandring slutade det med att vi tog bussen langt bort och efter mycket irrande och morkervagsgaende alldeles ensamma i morkret (TRODDE VI) kom vi fram till ett stalle (gront ljus, ett biljardbord utan bollar och en fantastisk utsikt over Havanna i nattljus). Liggandes ned pa kanten av baren, utspanandes over Havanna i vattnet kommer en ganska fancy-kladd man och fragar om jag vill dansa med honom, men eftersom jag var trott sa sager jag att jag inte ville det. Mr. All-dressed-in-white sager iaf efter att mannen har gatt att han tror att mannen ar en "bad man" och att han forfoljt oss anda sen inifran stan, men att han har gomt sig bland traden medan vi gatt. Vi lamnar stallet och mycket riktigt kan vi se Mr. Fancy ga efter oss, langt efter oss (hans vita skjorta los dock i morkret). Pa busstationen stannar han en bit ifran oss och nar Mr. White tvingas att visa upp sitt ID for poliserna (Cubaner maste alltid ha ID pa sig, och polisen kollar alltid upp det nar de pratar med turister for att forhindra att turister och cubaner traffas och for att "skydda turisterna") sager han till poliserna att Mr. Fancy foljt efter oss. Det som hander sen gar mycket, mycket snabbt: Poliserna tar in Mr. Fancy och Mr. White pa poliskontoret och jag kanner mig dum och overdramatiserande och jag tycker lite synd om Mr. Fancy som sakert bara ar ensam och sa, fastan gomningen i skogen kanske var lite onodig. Iallafall tas de bada mistrarna in pa polisstationen (awkward moment nar alla vi plus Mr. Fancy minus poliserna vantar utanfor innan mistrarna gar in) och det hojs roster och skriks lite och sen anlander det polisbilar och sen kommer Mr. Fancy ut i handbojor och fors bort i polisbil till fangelset. Denna man (hu) har tydligen ett forflutet pa femton ar i fangelse redan efter raneri, valdtakt och mord (HU) och far nu fem ar till i fangelse. En kvart tog det. Mycket svarsmaltbart att om jag inte varit sa trott antagligen skulle dansat med The Creepy Fuck. Aven mycket ironiskt att Lauren precis proklamerat om sakerheten pa Cuba ("Ingen blir mordad eller valdtagen, bara pickpockad") (Det ar jatteharda straff ang. kuban som gor nagot mot en turist). (Tack Mr. White!)
18. Mr. White dyker upp vid vart hus titt som tatt, och fastan vi ar tacksamma for den fula fisk-fangsten ar han nagot av en standigt uppdykande och ovalkommen energitjuv och vi ser honom sa ofta aven utanfor vart hus (Havanna ar stort) att man inte inte kan tanka tanken att aven han forfoljer oss. Familjen vi bor hos tror att Mr. White inte alls ar sarskilt godhjartad utan valdigt listig och att han verkligen ar en forstaklassens rav som vill lura oss ordentligt efter att vi verkligen litar pa honom och forbjuder honom att ringa och dyka upp vid vart hus. (Allt ar mycket forvirrande. Jag tror egentligen inte att Mr. White ar en bad one, bara lite...ensam, lite upprepande och mycket man att visa att han ar en reko kille).
19. Lagt lage. (sjuk). I nagon dag eller sa.
20. Oj oj, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om Cuba och Havanna (dar vi stannade resten av tiden pa Cuba, tio dagar, vilket ar langsta tiden vi stannat nagonstans, bade pa grund av en sinande pengakalla men framforallt for att vi kande att redan efter nagra timmar i Havanna att vi verkligen gillade det och ville stanna). Det ar sa mycket, bade postitivt och negativt. Framforallt ar det en valdigt levande stad, det ar nagot speciellt med stamningen och manniskorna. Det var en sandar stad som man skulle vilja ha sin kamera redo hela tiden, men hur man istallet valjer att bara strunta totalt i kameran och njuta av att se det ordentligt istallet. Det kanns lite som att hela staden flagnar (det finns nastan inga hus som ar nymalade) och att dessa flagor flyger runt i staden och gor att staden alltid ar intackt i nagon sorts damm. Saker fungerar pa ett helt annat satt an jag ar van vid, man far lara sig var saker finns genom att vandra omkring och hitta saker, for det finns inga skyltar, inga busstationer, inga pristabeller, ingen som berattar hur du ska gora och sa utan som man bara sakta och sakert far lara sig genom att bo dar. Men vi fick ocksa en av vara cubanska vanner arresterade under var tid dar, tva ganger, bara for att han pratade med oss och sen nagra andra turister och tydligen (fast jag vet inte om det ar sant) finns det kameror uppsatta i staden och man kanner av att polisen har en ganska hard hand om folket. Jaja, det finns sa mycket att skriva och saga om Havanna och Cuba men jag ska avsluta min lackra fortsattning snart, sa jag gar vidare.
21. Lisa blev av med sin kamera pa en liten bakgata en mork natt (det var ju ett sant fint ljus och hon skulle ta ett kort pa oss andra fyra) da tva unga man kom bakom och slog henne pa handen nar hon holl kameran och sa tog de den och sprang darifran. Mycket snabbt gick det.
22. En lang vandring till polisen, efter att vi inte sagt nagot till familjen vi bodde hos (eftersom farmorn dar redan var mycket formanande och alltid holl ett tjugominuters samtal innan vi gick ut om hur forsiktiga vi skulle vara, sa vi ville inte spa pa det hela), vandrade vi omkring och lyckades hitta en polis (varav Lisa for att demonstrera vad som hande, efter att polismannen fragat, slog polismannen sa hart pa handen att han sag glansig ut pa ogonen och behovde gomma handen bakom ryggen och liksom stryka den mot ryggen) sa korde polisen oss till polisstationen dar fragandet borjade. Saken ar den att Cubaner maste ha licens for att fa ha folk oversovandes i deras hus och man far bara ha tva at gangen. Men licenset ar sa himla dyrt att manga hyr ut illegalt eller hyr ut for tva legalt och en illegalt. Men om nagon kommer pa dem kommer de i BIG TROUBLE som Lauren sager, sa damen hade skrivit upp att jag och Lauren bodde dar men inte att Lisa gjorde det. Och det ar saklart att de fragar oss vart vi bor, sa polisbesoket resulterade i att bli det mest svettiga och hemska nagonsin, da vi andrade var historia atskilliga ganger, funderade svenskpratadens i tio minuter over hur lange vi varit har och latsades inte forsta spanska och att det var svart med sprakbarriaren, (eftersom de har mig i registret och pa nagot satt antagligen skulle kunna kolla upp var jag bodde blev det mycket problematiskt och det har med boendet var tydligen VALDIGT VIKTIGT for protokollet), mitt i paniken och angesten over vad vi skulle gora (bada nara ett nervost breakdown) och nar allt blev valdigt obekvamt sa vi att Lisa madde jattedaligt och att vi skulle komma tillbaka imorgon och att det var for mycket och sa vidare, men de lat oss inte ga utan tvingade in oss i nasta rum da vi trodde doden var inne, dar vi kom till en ibland skrikandes och suckandes engelsktalande polis da vi efter att vi upprepade ganger sagt att "vi maste gora en anmalan" helt plotsligt och efter mycket frustration (fran polisernas sida, det var ungefar en tio stycken i rummet) andrade oss om anmalan efter att de sagt att de maste aka med oss tillbaka till vart boende och hamta vart registreringskort inte alls behovde gora en anmalan eftersom vi inte "hade tid". Sjukt kallsvettiga, matta och darriga blev vi tillslut frislappta och vandrade runt planlost i Havannas smagator for att virra bort eventuellt efterfoljande poliser.
23. Nu orkar jag inte mer. Nu ar vi i Guatemala, i en liten by pa ett djungelhostell. (Mycket laskigt att igar var det skottskjutning pa marknaden dar vi handlar frukt och en kille dog. Vi var inte dar och bevittnade dock). Och har varit sjuka och besokt ruiner. Det enda jag sett i 48 timmar ar undersidan pa Lisas sang. Mycket miserabelt minst sagt. Idag aker vi till nasta stalle i Guatemala, efter att vi nu kan ga och inte behover ligga ned hela tiden. Har finns manga real backpackers, som saljer smycken ar yogainstruktorer, spirituellt intresserade, eldsvingande, astrologiintresserade, drogberoende djungellovers o.s.v. o.s.v. Det ar urtyp nummer ett. Sen finns det en annan typ av backpacker som ar urtyp nummer 2 som vi traffade pa en del i turisthalorna i Mexiko: De som bara hanger pa hostellet med andra backpackers, dricker lots of alkohol varje kvall och ar valdigt party och "jag drack en liter sprit" och "min bakfylla imorse..." och trivs bast just dar pa hostellet eftersom "resten av Mexico och Centralamerika ar lite val ociviliserat".
Nu ska jag joina Lisas lidande (fortfarande ont i magen nar vi ater). PUSS! /Cake
Den lackra fortsattningen
Forsatter min historia i punktform. Allt blir sa mycket lattare da, mycker mer organiserat och uppstyrt och sa kravs det mindre prestation fran min sida. Sa har kommer fortsattningen:
1. Vi lamnade kylan for varmen och solen och the Mexican Heat vi hort om men inte riktigt upplevt och akte till Tulum. (BRA DRAG).
2. Dar vi levde strandlivet i manga dagar. (MYCKET BRA DRAG)
3. Och brande oss. Min vitaste del pa min kropp var mina lappar och jag har aldrig sett nagon sa rosa manniska i hela mitt liv som Lisa. Jag undvek speglar pa en lang lang tid, men Lisas ansikte kunde jag inte undvika, inte ens om jag ville, eftersom det verkligen los rosa, aven i morkret. Det var valdigt eldig om kroppen/ANSIKTET jamt. Dessutom gjorde sanden i var sang det hela inte battre, sa fort man vande sig i sangen (vilket man inte gjorde tillslut. En stallning hela natten) kandes det som att man filade ner sitt redan svidande och roda hudlager.
4. MANGA original. Bland favoriterna: En obehaglig vilde, tva jattar (estonier) varav den ena heter Inga Hoglund och ar inte ett dugg svensk och den andra Priit, men som vi vagrade kalla Priit utan Pritt (sa mycket roligare), en som trodde hon var med i en film, ett hemskt trakigt par som vi alltid valkomnade med genom att ge dom ett litet hej-pa-er-spring, da vi bland annat sprang till dom pa stranden, med armarna framstrackta som om vi skulle kasta oss i deras famnar for omma omfamningar sasom gamla goda vanner gor nar de inte sett varandra pa lange samt skrikandes deras namn (MYCKET ROLIGT, eftersom paret var allt annat an oversvallande), ett 40-arigt kanadensiskt par, varav jag fick se atskilliga videos dar paret hemmatatuerade sig, samtidigt som det rullades jointar, roktes jointar, hangdes med en apa, dansades med en olburk och hangdes med parets femtonariga vanner. Kvinnan hade aven gjort sin forsta tatuering av en illbla delfin och nagra blommor och med ordet PLAYA boktstaverat ovanfor och den mest repeterade meningen jag horde henne saga var att hon tyckte motivet betydde sa sjukt mycket for henne o.s.v. o.s.v. och nar jag fragade varfor hon tyckte det var sa viktigt svarare hon att hon "liked the beach", nagra salsadansande valdigt hoftsvangande restaurangagande mexikaner varav jag fick en gammal apelsin med ett utristat ansikte som hangt i restaurangen. Tyckte den var valdigt ful OCH TUNG men latsades att "det var ALLDELES for mycket" men restaurangagaren stod pa sig (han blev nastan lite tarogd av sin egen godhet) sa tillslut stod jag dar utanfor restaurangen med min tunga apelsin med pumpaansikte. Bland manga.
5. Man med kameror (farliga)
6. En nara doden-upplevelse i form av en nedramlande, svinstor och svintung (snyft), avlang frukt som snuddade vid mitt ora och ramlade och forstorde marken runtomkring mig, nar jag lungt och fridfullt at mina frukostpannkakor vid frukosttid. Tydligen kan en kokosnot forstora en motorcykel om den ramlar pa den, detta var forvisso inte en kokosnot men nagonting lika laskigt som en kokosnot. (Hu)
7. Sen kom vi till turrehal nummer 1, allt pa vag mot Cancun eftersom vi skulle flyga till Cuba darifran. Dar vi inte traffade en enda lokal person forutom internetkillen och barpersonalen, dock en valdigt revolutionar och fotograferande (och HUNGRIG) mexikan.
8. Manga dryga, dansanta diskoteksbesokare. (Horror, en av de varsta utekvallarna i mitt liv. (Dock borjade den mycket bra).).
9. Sen akte vi till det fruktade och valkanda partystallet och turrehalan: Cancun. (Dock no party in Cancun for var del).
10. Dar vi bodde pa ett hostell med bara gubbs, varav Lisa inleder var ankomst med att saga (pa engelska) till ena gubben: "Varfor ar alla sa gamla har? Var ar alla dom unga?"
11. Frostig stamning.
12. Tills det visade sig att den ena gubben var jattematintresserad och fragade man lite om mat-tips mjuknade han snabbt. Alla gubbarna var mycket originella, bland annat en som skulle imponera med sin wilderness, en matlagnings-obsessed och en som vill cykla till Indien och vagrar att kalla sin medresenar (mat-gubben) vid namn. Blev aven nastan lite tavlingskansla gubbarna emellan om vem som gjorde bast mat, nastan sa att det blev lite hetsk stamning vid middagstid.
11.Fran ytterlighet till ytterlighet. Ena dagen gick vi omkring, vilse bland hotellmassiven (utan att avsloja vart hostel-ursprung), irrandes bland delfinpooler, ananasdrinkar och den rodaste turren nagonsin, ett brollop, lyxiga manniskor och ett till brollop. (AK ALDRIG TILL CANCUN!) Och nasta dag befinner vi oss i atandes havregryn till middag i beckmorker i Viñales med var medtagna plastsked (speciellt medtagna for tillfallet i ara), efter den vackraste bussresan jag nagonsin gjort (typ tarogd inuti), (forbannandes min kamera (och alla kamerors ode) att gora att allt ser litet och platt och gratt ut) med en sightseeing buss och tjugo engelska pensionarspar och vi, undrandes hur vi ska overleva natten sovandes ute utan varm sovsack. (enligt guiden: dodsfarliga och manga myggor, ormar, krokodiler, dodskyla, farliga manniskor, regn, o.s.v).
12. Dock hittade en liten cubansk man oss och tog med oss till sitt fattiga hem och sin tjocka flickvan och deras mycket dryga och fulla van (som lyckligtvis gick hem sen), dar vi bodde illegalt. Jag har aldrig varit inne i ett liknande hus nagonsin forut, det var ett av de dar husen vi akt forbi sa manga ganger och tankt over vilka som bor dar och hur de lever och vad de gor och vad de tanker och drommer om och hur deras liv ser ut. Dock hade de gjort det valdigt fint, malat det vitt och pa vaggen satt en stor bild av Fidel.
13. Huset bestod av tva sangar varav vi sov i den ena och det cubanska paret i den andra. Den forsta natten var hemsk dock. Den lille mannen vaknade under natten med nagon sorts hjartattack och fick lov att ga till sjukhuset (han overlevde och sa, men hade jatteont i hjartat sen) och sen under natten gal ungefar 400 tuppar samtidigt i nagra timmar och tidigt tidigt pa morgonen lat det som att en tupp dog precis utanfor vart fonster (aven natten efterat).
14. Frukost: "Varmt" vatten och havregryn. (nytt bottenmarke aven for att vara mig).
15. Hur vacker natur som helst!
16. Manga trevliga manniskor! Varav vi blev vanner med Viñales mest kanda man. En mycket gammal gubbe som hela staden verkade kanna till och som gav alla som ville brodpinnar. (Det var mycket svart att fa tag pa mat i Viñales).
1. Vi lamnade kylan for varmen och solen och the Mexican Heat vi hort om men inte riktigt upplevt och akte till Tulum. (BRA DRAG).
2. Dar vi levde strandlivet i manga dagar. (MYCKET BRA DRAG)
3. Och brande oss. Min vitaste del pa min kropp var mina lappar och jag har aldrig sett nagon sa rosa manniska i hela mitt liv som Lisa. Jag undvek speglar pa en lang lang tid, men Lisas ansikte kunde jag inte undvika, inte ens om jag ville, eftersom det verkligen los rosa, aven i morkret. Det var valdigt eldig om kroppen/ANSIKTET jamt. Dessutom gjorde sanden i var sang det hela inte battre, sa fort man vande sig i sangen (vilket man inte gjorde tillslut. En stallning hela natten) kandes det som att man filade ner sitt redan svidande och roda hudlager.
4. MANGA original. Bland favoriterna: En obehaglig vilde, tva jattar (estonier) varav den ena heter Inga Hoglund och ar inte ett dugg svensk och den andra Priit, men som vi vagrade kalla Priit utan Pritt (sa mycket roligare), en som trodde hon var med i en film, ett hemskt trakigt par som vi alltid valkomnade med genom att ge dom ett litet hej-pa-er-spring, da vi bland annat sprang till dom pa stranden, med armarna framstrackta som om vi skulle kasta oss i deras famnar for omma omfamningar sasom gamla goda vanner gor nar de inte sett varandra pa lange samt skrikandes deras namn (MYCKET ROLIGT, eftersom paret var allt annat an oversvallande), ett 40-arigt kanadensiskt par, varav jag fick se atskilliga videos dar paret hemmatatuerade sig, samtidigt som det rullades jointar, roktes jointar, hangdes med en apa, dansades med en olburk och hangdes med parets femtonariga vanner. Kvinnan hade aven gjort sin forsta tatuering av en illbla delfin och nagra blommor och med ordet PLAYA boktstaverat ovanfor och den mest repeterade meningen jag horde henne saga var att hon tyckte motivet betydde sa sjukt mycket for henne o.s.v. o.s.v. och nar jag fragade varfor hon tyckte det var sa viktigt svarare hon att hon "liked the beach", nagra salsadansande valdigt hoftsvangande restaurangagande mexikaner varav jag fick en gammal apelsin med ett utristat ansikte som hangt i restaurangen. Tyckte den var valdigt ful OCH TUNG men latsades att "det var ALLDELES for mycket" men restaurangagaren stod pa sig (han blev nastan lite tarogd av sin egen godhet) sa tillslut stod jag dar utanfor restaurangen med min tunga apelsin med pumpaansikte. Bland manga.
5. Man med kameror (farliga)
6. En nara doden-upplevelse i form av en nedramlande, svinstor och svintung (snyft), avlang frukt som snuddade vid mitt ora och ramlade och forstorde marken runtomkring mig, nar jag lungt och fridfullt at mina frukostpannkakor vid frukosttid. Tydligen kan en kokosnot forstora en motorcykel om den ramlar pa den, detta var forvisso inte en kokosnot men nagonting lika laskigt som en kokosnot. (Hu)
7. Sen kom vi till turrehal nummer 1, allt pa vag mot Cancun eftersom vi skulle flyga till Cuba darifran. Dar vi inte traffade en enda lokal person forutom internetkillen och barpersonalen, dock en valdigt revolutionar och fotograferande (och HUNGRIG) mexikan.
8. Manga dryga, dansanta diskoteksbesokare. (Horror, en av de varsta utekvallarna i mitt liv. (Dock borjade den mycket bra).).
9. Sen akte vi till det fruktade och valkanda partystallet och turrehalan: Cancun. (Dock no party in Cancun for var del).
10. Dar vi bodde pa ett hostell med bara gubbs, varav Lisa inleder var ankomst med att saga (pa engelska) till ena gubben: "Varfor ar alla sa gamla har? Var ar alla dom unga?"
11. Frostig stamning.
12. Tills det visade sig att den ena gubben var jattematintresserad och fragade man lite om mat-tips mjuknade han snabbt. Alla gubbarna var mycket originella, bland annat en som skulle imponera med sin wilderness, en matlagnings-obsessed och en som vill cykla till Indien och vagrar att kalla sin medresenar (mat-gubben) vid namn. Blev aven nastan lite tavlingskansla gubbarna emellan om vem som gjorde bast mat, nastan sa att det blev lite hetsk stamning vid middagstid.
11.Fran ytterlighet till ytterlighet. Ena dagen gick vi omkring, vilse bland hotellmassiven (utan att avsloja vart hostel-ursprung), irrandes bland delfinpooler, ananasdrinkar och den rodaste turren nagonsin, ett brollop, lyxiga manniskor och ett till brollop. (AK ALDRIG TILL CANCUN!) Och nasta dag befinner vi oss i atandes havregryn till middag i beckmorker i Viñales med var medtagna plastsked (speciellt medtagna for tillfallet i ara), efter den vackraste bussresan jag nagonsin gjort (typ tarogd inuti), (forbannandes min kamera (och alla kamerors ode) att gora att allt ser litet och platt och gratt ut) med en sightseeing buss och tjugo engelska pensionarspar och vi, undrandes hur vi ska overleva natten sovandes ute utan varm sovsack. (enligt guiden: dodsfarliga och manga myggor, ormar, krokodiler, dodskyla, farliga manniskor, regn, o.s.v).
12. Dock hittade en liten cubansk man oss och tog med oss till sitt fattiga hem och sin tjocka flickvan och deras mycket dryga och fulla van (som lyckligtvis gick hem sen), dar vi bodde illegalt. Jag har aldrig varit inne i ett liknande hus nagonsin forut, det var ett av de dar husen vi akt forbi sa manga ganger och tankt over vilka som bor dar och hur de lever och vad de gor och vad de tanker och drommer om och hur deras liv ser ut. Dock hade de gjort det valdigt fint, malat det vitt och pa vaggen satt en stor bild av Fidel.
13. Huset bestod av tva sangar varav vi sov i den ena och det cubanska paret i den andra. Den forsta natten var hemsk dock. Den lille mannen vaknade under natten med nagon sorts hjartattack och fick lov att ga till sjukhuset (han overlevde och sa, men hade jatteont i hjartat sen) och sen under natten gal ungefar 400 tuppar samtidigt i nagra timmar och tidigt tidigt pa morgonen lat det som att en tupp dog precis utanfor vart fonster (aven natten efterat).
14. Frukost: "Varmt" vatten och havregryn. (nytt bottenmarke aven for att vara mig).
15. Hur vacker natur som helst!
16. Manga trevliga manniskor! Varav vi blev vanner med Viñales mest kanda man. En mycket gammal gubbe som hela staden verkade kanna till och som gav alla som ville brodpinnar. (Det var mycket svart att fa tag pa mat i Viñales).
torsdag 22 januari 2009
Detta har hant sen sist:
1. Allt borjade med forsenade flygplan, andrade gater och sa vidare. Vi kom snabbt fram till att vi hade alldeles for mycket tur och for lite koll, daribland inraknat nar vi vaknade upp ensamma pa det kalla golvet och hela vart flygplan overgivit oss for den ratta gaten medan vi ovetandes och ensamma sov vidare och vaknade upp till leendet av tva atande asiater.
2. Laget var kallt, hungrigt, susigt i oronen, oken pa lapparna, trotta, onda onda blickar, svidiga ogon, kissnodiga, tv-flimrigt, nonexistenta egna tv-skarmar (SNYFT!), torra partier pa kroppen, mer nackhar an tofs, en bombman, spanska utrop, spontandans, Spanienkartan i en och en halvtimme pa flimmerskarmen langt borta, en palsig bok, snoriga kids (hur manga som helst!)som tunnhariga och hariga vandrade runt pa planet och andades ljudligt, fysiska tricks (enda vagen till barnens hjartan) ett nastan kid-valdshangel, en som klappade pa min rumpa nar jag sov (ett kid) en mycket arg & trott tant som holl for oronen, Lisas high-pitch voice som ljod genom planet, ingen mat, en blek och en rosa (jag och Lisa) och ett upphakat plingljud.
3. Ett "litet fel" som sen visade sig vara ett motorfel pa planet sa vi fick utrymma flygplanet for att ta ett "lite senare" plan, fjorton timmar senare. Till var lycka innebar det en hotellnatt och hotellfrulle! Pa bussen till hotellet uppmanade en random man oss att vi skulle sjunga kampsanger mot flygbolaget vi akte med. Aven mycket hetsk stamning nar bussarna val kom (efter jattelang vantan) och hur alla trotta foraldrar forvandlades till djur pa savannen for att komma forst till hotellet. Var nastan lite slagsmalstamning dar stundom.
4. Lisa went skalbagge pa golvet, efter att ha forsokt att gora ett litet "glid" pa golvet som vi precis fascinerats over och konstaterat att det var sa blankt (las:halt) att lamporna speglades i perfekta avspeglingar, men fick bakatvikt pa grund av vaskan. Val pa golvet lade hon sig i nagon slags skalbaggsstallning som inte kan ta sig upp och spretade med alla lemmar i en hjalplos pose. DET SAG JATTEKUL UT!
5. Timmar spenderade pa Madrids flygplats golv: Obehagligt manga.
6. Den varsta natten i vart gemensamma liv (och kanske nagonsin) pa Mexico Citys flygplats (nasblod, KYLA, hart, radsla, ljust, ljud o.s.v.).
7. Lisa kraks efter tva timmar i Mexico och spenderar all var tid i Mexico City i sin sang, stundom planlost vandrandes, skrikandes, ylandes, vaggandes o.s.v. och skrammer ivag en man som byter rum direkt nar han kommer inannfor var dorr med sin vaska. Innan han overger oss, ger han upp det nervosaste skrattet jag hort i mitt liv och typ ravler (fast jattenervost) och utan ett ord glider han ut genom dorren med sin vaska.
8. Femhundra lattjandes poliser vid grannhuset. Blir lite nervosa forst och tanker att vi bor tydligen i ett valdigt farligt omrade, tills nagon berattar att presidenten haller till dar just da.
9. En handspaende och astrologi-intresserad norska.
10. En rodbrun gulblond Kalles Kaviar-kille (aven lite lik Gunde Svan) med artig kropp som holl lag profil men som blev darrlappad vid vart mycket osentimentala farval.
11. Ett Mexico-launch hang. Sitta tva timmar, vandra tva steg, ligga ner tva timmar. (Mun = oken efter uteblivet vatskeintag och mycket pratandes).
12. En latt-mustash-prydd artonaring som eventuellt forsokte rana oss, och som "ristade" in vara namn i bussrutans imma.
13. Syner av kanske den sjukaste staden nagonsin och aven av sjuk fattigdom.
14. Stadsljus som skapade orosfjarilar i magen (SKA VI AV HAR?) men som bada holl uppe en gnista om att "Den var tuff som fan" men som bada, efter att vi lamnat den erkande att vi varit "lite oroliga".
15. Ett maratonlopp for att hinna ifatt var mobilman med en mobil vi hade tankt att fa lana.
16. En oforberedd valdsgastning (mer eller mindre) eftersom vi inte varnat om nar vi skulle komma. Under telefonsamtalet tankte vi "Om nagra ar spelar inte det har nagon roll".
17. Ost! Blast!
18. En vandring till stranden med ett tag av nio flakbilar efterfoljandes, akandes i gangtakt bakom mig, skrikandes : "Vart ska du ga?"
19. En uppvakning pa stranden av att nio barn star utspridda runt ens kropp utan att saga mycket, utan stirrar bara oblygt.
20. En entimmes bilcruise genom staden till kyrkmusik (typ midsommarlatar) med en plus sextio-mexikan som ibland slappte ratten for att gora cowboysvingen (kasta lasso) ovanfor huvudet.
21. Felakningar med buss (valdigt snopna nar vi kom till fel kopcentrum) och den laskigaste bussturen i vara liv (tre timmar var vi vilse) nar vi akte genom den slummigaste slummen (gatan var mer en bred stig) jattelangsamt och tittade ut pa allt genom skottskjutna bussfonster och foraren stannade bussen for att se vad en liten skolflicka gomde bakom sitt sate (hon smsade).
22. Rakade ata en bit av det grona nar jag skulle ata en morot och kunde inte forma mig att spotta ut och det som hande sen: Eld i min mun (O, sa det brann!) och jag blev jattevarm och tarogd. Det kandes som att jag med ett litet pust skulle ha kunnat tanda eld pa ett stearinljus och att jag ensam skulle kunna forsorja en liten frysig man i ett stort slott med varme. (Tror att de bestallde in picante-grejen bara for att fa show).
23. En fargglad, iskall bergsstad med mini-manniskor. Ett brodrapar och fyra slovenier varav en vaknat upp en dag med en endecimetertjock dreads for att han inte kammat sitt har som han sen tackte over med resten av haret. Detta var dock ett minneblott, nar vi traffade honom hade han en mycket prydlig, kort haircut.
24. Oppningen av en okands brev (nattetid).
25. Sand! Sol!
Nu orkar jag inte mer (mycket utmanande tangentbord det har). Jag far skriva mer om halrummet mellan sand och sol tills nu. Vi haller iaf for forsta gangen till i ett turisthal, det ar sand och sol har med dock! Finns inga mexikaner forutom de som jobbar pa internetcafeerna. Vi ar vid gott mod fortfarande, har gatt fran att vara blek (lisa) och rosa (jag) till att vara rosa (lisa) och rod (jag), vi brakar inte, an och har inte blivit ranade, an. Nu ar jag hungrig och ska lyssna pa lite musik jag inte har pa min ippe (som var nara doden dar ett tag). Jag hoppas att detta inte blir mitt enda inlagg, ska forsoka skriva lite mer frekvent (LOGN).
<3
2. Laget var kallt, hungrigt, susigt i oronen, oken pa lapparna, trotta, onda onda blickar, svidiga ogon, kissnodiga, tv-flimrigt, nonexistenta egna tv-skarmar (SNYFT!), torra partier pa kroppen, mer nackhar an tofs, en bombman, spanska utrop, spontandans, Spanienkartan i en och en halvtimme pa flimmerskarmen langt borta, en palsig bok, snoriga kids (hur manga som helst!)som tunnhariga och hariga vandrade runt pa planet och andades ljudligt, fysiska tricks (enda vagen till barnens hjartan) ett nastan kid-valdshangel, en som klappade pa min rumpa nar jag sov (ett kid) en mycket arg & trott tant som holl for oronen, Lisas high-pitch voice som ljod genom planet, ingen mat, en blek och en rosa (jag och Lisa) och ett upphakat plingljud.
3. Ett "litet fel" som sen visade sig vara ett motorfel pa planet sa vi fick utrymma flygplanet for att ta ett "lite senare" plan, fjorton timmar senare. Till var lycka innebar det en hotellnatt och hotellfrulle! Pa bussen till hotellet uppmanade en random man oss att vi skulle sjunga kampsanger mot flygbolaget vi akte med. Aven mycket hetsk stamning nar bussarna val kom (efter jattelang vantan) och hur alla trotta foraldrar forvandlades till djur pa savannen for att komma forst till hotellet. Var nastan lite slagsmalstamning dar stundom.
4. Lisa went skalbagge pa golvet, efter att ha forsokt att gora ett litet "glid" pa golvet som vi precis fascinerats over och konstaterat att det var sa blankt (las:halt) att lamporna speglades i perfekta avspeglingar, men fick bakatvikt pa grund av vaskan. Val pa golvet lade hon sig i nagon slags skalbaggsstallning som inte kan ta sig upp och spretade med alla lemmar i en hjalplos pose. DET SAG JATTEKUL UT!
5. Timmar spenderade pa Madrids flygplats golv: Obehagligt manga.
6. Den varsta natten i vart gemensamma liv (och kanske nagonsin) pa Mexico Citys flygplats (nasblod, KYLA, hart, radsla, ljust, ljud o.s.v.).
7. Lisa kraks efter tva timmar i Mexico och spenderar all var tid i Mexico City i sin sang, stundom planlost vandrandes, skrikandes, ylandes, vaggandes o.s.v. och skrammer ivag en man som byter rum direkt nar han kommer inannfor var dorr med sin vaska. Innan han overger oss, ger han upp det nervosaste skrattet jag hort i mitt liv och typ ravler (fast jattenervost) och utan ett ord glider han ut genom dorren med sin vaska.
8. Femhundra lattjandes poliser vid grannhuset. Blir lite nervosa forst och tanker att vi bor tydligen i ett valdigt farligt omrade, tills nagon berattar att presidenten haller till dar just da.
9. En handspaende och astrologi-intresserad norska.
10. En rodbrun gulblond Kalles Kaviar-kille (aven lite lik Gunde Svan) med artig kropp som holl lag profil men som blev darrlappad vid vart mycket osentimentala farval.
11. Ett Mexico-launch hang. Sitta tva timmar, vandra tva steg, ligga ner tva timmar. (Mun = oken efter uteblivet vatskeintag och mycket pratandes).
12. En latt-mustash-prydd artonaring som eventuellt forsokte rana oss, och som "ristade" in vara namn i bussrutans imma.
13. Syner av kanske den sjukaste staden nagonsin och aven av sjuk fattigdom.
14. Stadsljus som skapade orosfjarilar i magen (SKA VI AV HAR?) men som bada holl uppe en gnista om att "Den var tuff som fan" men som bada, efter att vi lamnat den erkande att vi varit "lite oroliga".
15. Ett maratonlopp for att hinna ifatt var mobilman med en mobil vi hade tankt att fa lana.
16. En oforberedd valdsgastning (mer eller mindre) eftersom vi inte varnat om nar vi skulle komma. Under telefonsamtalet tankte vi "Om nagra ar spelar inte det har nagon roll".
17. Ost! Blast!
18. En vandring till stranden med ett tag av nio flakbilar efterfoljandes, akandes i gangtakt bakom mig, skrikandes : "Vart ska du ga?"
19. En uppvakning pa stranden av att nio barn star utspridda runt ens kropp utan att saga mycket, utan stirrar bara oblygt.
20. En entimmes bilcruise genom staden till kyrkmusik (typ midsommarlatar) med en plus sextio-mexikan som ibland slappte ratten for att gora cowboysvingen (kasta lasso) ovanfor huvudet.
21. Felakningar med buss (valdigt snopna nar vi kom till fel kopcentrum) och den laskigaste bussturen i vara liv (tre timmar var vi vilse) nar vi akte genom den slummigaste slummen (gatan var mer en bred stig) jattelangsamt och tittade ut pa allt genom skottskjutna bussfonster och foraren stannade bussen for att se vad en liten skolflicka gomde bakom sitt sate (hon smsade).
22. Rakade ata en bit av det grona nar jag skulle ata en morot och kunde inte forma mig att spotta ut och det som hande sen: Eld i min mun (O, sa det brann!) och jag blev jattevarm och tarogd. Det kandes som att jag med ett litet pust skulle ha kunnat tanda eld pa ett stearinljus och att jag ensam skulle kunna forsorja en liten frysig man i ett stort slott med varme. (Tror att de bestallde in picante-grejen bara for att fa show).
23. En fargglad, iskall bergsstad med mini-manniskor. Ett brodrapar och fyra slovenier varav en vaknat upp en dag med en endecimetertjock dreads for att han inte kammat sitt har som han sen tackte over med resten av haret. Detta var dock ett minneblott, nar vi traffade honom hade han en mycket prydlig, kort haircut.
24. Oppningen av en okands brev (nattetid).
25. Sand! Sol!
Nu orkar jag inte mer (mycket utmanande tangentbord det har). Jag far skriva mer om halrummet mellan sand och sol tills nu. Vi haller iaf for forsta gangen till i ett turisthal, det ar sand och sol har med dock! Finns inga mexikaner forutom de som jobbar pa internetcafeerna. Vi ar vid gott mod fortfarande, har gatt fran att vara blek (lisa) och rosa (jag) till att vara rosa (lisa) och rod (jag), vi brakar inte, an och har inte blivit ranade, an. Nu ar jag hungrig och ska lyssna pa lite musik jag inte har pa min ippe (som var nara doden dar ett tag). Jag hoppas att detta inte blir mitt enda inlagg, ska forsoka skriva lite mer frekvent (LOGN).
<3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)