En stund med Karin (life is great, lets celebrate)

Det finns sa mycket jag borde skriva om. Och jag ska, men inte just nu. Jag har snyltat in mig pa en dator och den stackars utlanaren gar nu runt i huset och kollar in lite diskret da och da och verkar lite allmant rastlost och datasugen. Sa har ar laget just nu:
Det later som det pagar ett mindre krig darnere i vardagsrummet; brasilianska utrop kryddade med mycket "puta" och olika ord for bog. De har fotbollsplaystationturnering och ingen vill vara Sverige. Vi bor i ett stort hus som har en sandar underbar lantlig kansla over sig och det kanns verkligen som att vi befinner oss i ett idylliskt sommarSverige, bara att utanfor istallet for hagar sa langt ogat kan se, finns istallet om man vandrar en kvart pa en liten djungelstig ett vattenfall med sott och osvettigt vatten med kolibrier och de storsta fjarilarna jag nagonsin sett. Jag tror att vi bor med ungefar fem brassepojkar och en tysk plus en massa (valds)-gastande vanner och har finns alltifran en Bibel som de gjort om till en askkopp, en vagg med utrivna Playboybrudar (alla har sina egna favoriter och vi spekulerar vilt vem som tog initiativ till den lattkladda vaggen) och en rustningi tyg. Imorse vaknade Lisa och jag upp i vart lantrum av att det sporegnade och askade och fastan jag egentligen inte var klarsovd kunde jag inte lata bli att vakna och utfarda en del mycket motiverade gladjetjut. Det ar forsta gangen pa hur lange som helst vi ser regn i dessa mangder! Hela himlen sag/ser verkligen ut att vara i uppror. Vi forknippade kanslan snabbt med en regnig sommardag pa landet och bada gjorde snabbt upp planer om att gora sanna dar saker vi inte har haft tid med. Skriva. Lasa. Se pa film. Och ata i massor. Hittills har prioritet nummer ett vara att ata, men ska snart lagga mig ned pa min sang och bli sadar harligt uppslukad av en bok. Ah, brasilianskt regn later sa fint mot huset och det liksom blaser lite grann ocksa. Egentligen ska vi ut och dansa samba ikvall, men jag skulle egentligen vilja spendera hela kvallen med att sitta i fonstret och njuta av allt vatten. Allt kanns lika lyckligt som i en spontandans-Bollywoodscen. Life is great, lets celebrate liksom.
Pojken som ager datorn sitter i fonstret nu och tittar pa mig (DATORN) sa jag ska sluta. Hoppas solen har borjat leta sig tillbaka till vart solforgatna land igen och att ni har det bra var an ni befinner er. Var forsiktiga, akta er for dumma manniskor, titta er for innan ni gar over vagen, lek inte med tandstickor och ga inte for nara kanten pa hoga hojder. Jag langtar efter er, ni borde ju folja med mig vart jag an gar, liksom. Egentligen skulle jag bara vilja ha er i ett koppel som mina hundvalpar som gar precis dit jag vill och sa att jag alltid kan ha er pa ett sant avstand att jag kan kanna era hudars varme och sa att jag alltid bara kan stracka ut handen och tycka att ni ar som sma omkringvandrande element jag kan varma mina hander pa. Ungefar sa. Oandlig karlek.