Lisa och jag har forresten varit pa en Independent Filmfestival och sett filmer. En var jattebra, en var det mest magstarka jag nagonsin sett (satt typ och rorde mig i biositsen, typ flaxade plagat med benen, kollade mellan fingrarna, kramade handtaget, drack upp en liter chokladmjolk fastan jag inte var sugen bara for att trosta mig sjalv och typ for att kunna koncentrera mig pa att gora nagot/kunna gomma mig bakom mitt sugror och satt och undrade vilka andra creepy fucks som valt att se denna film. Bade Lisa och jag har forsokt att latsas som att "det aldrig hande". (Ingrid och Malin; Tank en dokumentar i stil med Filmen Vi Inte Namner Vid Namn a.k.a Midsommarfilmen plus jattemycket pain och riktiga manniskor). Sen sag vi en till valdigt bra (och lite hemsk saklart ocksa) och den sista vi sag var SJUKT dalig.
Men jag kom att tanka lite pa det har med karismatiska manniskor pa duken, hur vissa gar runt med en liten stralkastare riktad pa sig hela tiden och ar sadana att man inte inte kan kolla pa dom. Och sen kom jag att tanka pa hur pinsamt det kan bli nar en lite mindre karismatisk person ska forsoka gestalta en valdigt karismatisk manniska. Och hur jobbigt det blir om det enda sattet man kan se att personen ska forestalla sig vara karismatisk ar att personerna runt "den lysande" ar att typ folk vander sig om efter den pa gatan, fastan man inte alls tycker att de borde det, att den inte alls har det dar glanset som gor att manniskor borde reagera. Kom pa att forutom att ha egen standup komik-show och springa naken pa rullbandet pa gymmet sa tror jag att det varsta skulle vara att spela en valdigt karismatisk manniska. Far rysningar nar jag tanker pa hur jag skulle forsoka se/kanna mig karismatisk och magnetisk pa filmduken.
RYYYYYS
lördag 28 mars 2009
Post 1 kg glass
ALDRIG MER!
Note to self: Man blir inte lyckligare av mer glass. (Vi kopte ett kilo nar det var happy day pa glass, provsmakade alla sorter utom de fruktiga smakerna, valde de mest gottigaste smakerna av alla, typ sas och kakor med spar av glass, (efter att han som jobbat dar fatt langa upp sked efter sked med den ena chokladiga sorten efter den andra visste han precis vad vi sokte och typ skrek: Den HAR maste ni smaka! Och vi smakade och vi alskade. Den hette "Super Dulce de Leche" och var som en nedkomst fran ovan (Guda gava)). Sen at vi upp all glass i narmaste trappuppgang pa en halvtimme och satt sen framatbojda over den lilla stadsrabatten och vantade pa att vi skulle krakas).
Mycket glad att vi inte berattade for Bruno att vi hade tankt spara glassen och ata den pa kvallen. Visar prov pa hur liten sjalvdisciplinen ar. Och annu varre att efter 22 ar lida brist pa sjalvkansla och allvarligt tro pa att jag och "bara provsmaka lite" fungerar.
Senare: Lisa och Jag gar samma kvall (efter att vi legat pa madrassen och skrikit ALDRIG MER) till samma glassaffar och koper ett kilo till, med anledningen att det ska vara till Bruno och hans syster som ocksa bor har. Det slutar med att vi i princip ater upp hela paketet igen och nar Bruno kommer hem finns det nagra pinsamt fa fjun i botten kvar.
Inte min stoltaste dag i mitt liv.
Note to self: Man blir inte lyckligare av mer glass. (Vi kopte ett kilo nar det var happy day pa glass, provsmakade alla sorter utom de fruktiga smakerna, valde de mest gottigaste smakerna av alla, typ sas och kakor med spar av glass, (efter att han som jobbat dar fatt langa upp sked efter sked med den ena chokladiga sorten efter den andra visste han precis vad vi sokte och typ skrek: Den HAR maste ni smaka! Och vi smakade och vi alskade. Den hette "Super Dulce de Leche" och var som en nedkomst fran ovan (Guda gava)). Sen at vi upp all glass i narmaste trappuppgang pa en halvtimme och satt sen framatbojda over den lilla stadsrabatten och vantade pa att vi skulle krakas).
Mycket glad att vi inte berattade for Bruno att vi hade tankt spara glassen och ata den pa kvallen. Visar prov pa hur liten sjalvdisciplinen ar. Och annu varre att efter 22 ar lida brist pa sjalvkansla och allvarligt tro pa att jag och "bara provsmaka lite" fungerar.
Senare: Lisa och Jag gar samma kvall (efter att vi legat pa madrassen och skrikit ALDRIG MER) till samma glassaffar och koper ett kilo till, med anledningen att det ska vara till Bruno och hans syster som ocksa bor har. Det slutar med att vi i princip ater upp hela paketet igen och nar Bruno kommer hem finns det nagra pinsamt fa fjun i botten kvar.
Inte min stoltaste dag i mitt liv.
En mycket speedad resumé
Snabb resumé (speedad) (efter en del forrvirring): Sa vi var i Rio ett tag, bodde pa fyra olika stallen under var tid dar, tror jag. (Hos brasse plus flickvan, pa hostell i ett tjugobaddsrum, hos en annan valdigt renlig brasse och sen hos ett svenskt par en natt. Vi trivdes sjukt bra! Sen akte vi till Florianopolis, en student-o. Dar vi bodde i lanthuset med fem, eller hur manga de nu an var, brassar. Tanken var ju att vi skulle bli bruna dar, men det misslyckades totalt eftersom det forsta regnet som kom resulterade i en veckas regnande nastan. Men vi trivdes anda fantastiskt bra, vi hangde i huset, drack ol (upplevde forresten min forsta gott-med-ol-upplevelse i Rio efter karnevalen. Olen var valdigt vattnig och jag var valdigt ovattnig inuti och valdigt saltvattnig utanpa och da kande jag nar det enda som bjods var ol att det var inte bara torstslackande utan gott. En milstolpe i mitt liv som jag vantat pa i manga ar nu. Olsuget har dock inte kommit tillbaka sen dess. Det kan ha varit en sandar engangsupplevelse), "solade" och sa vidare och sa vidare. Sen akte vi till Fos de Iguasu, som var sa mycket mer (har jag redan skrivit det har...? Det kanns som att jag upprepar mig?) an jag nagonsin kunnat forestalla mig. Jag hade pa nagot satt nagon bild i huvudet av ett litet enstaka vattenfall som man liksom skulle kunna se igenom, omringat av hundra manniskor utrustade med kameror, ett litet skruttet fall helt enkelt. Men sa kom jag dit...och det var fint och inte alls litet och man kunde knappt hora vad man sa for det dundrade sa mycket. Naturens alldeles egna naturella attraktioner kan man minsann lita pa...och vi akte darifran samma dag (i lyxbuss! Pa nagot satt maste vi ha lurat systemet nar den billigaste bussen var den lyxigaste. Skonare saten an alla sangar vi nagonsin sovit i (nastan med 180-graders-nedfallnings mojlighet, benvilare, kladsamma gardiner, varma filtar, toa, INGEN BLAST, tre filmer varav ingen varken var den dar "Natterna i R" eller en krigsfilm, vi fick mat, kaffe, frukost och champagne i plastchampagneglas som en liten nattsup och allt serverat av upp-passande svart-och-vit-kladda man). Sen anlande vi till Buenos Aires och det borjade med att under ungefar sex natter sov vi pa olika stallen varje natt. Det borjade pa hostell, sen bytte vi hostell dar de slarvade bort min sang, sa pa natten nar jag trodde att jag skulle ga till min sang visade det sig att den inte fanns sa jag fick en installd sang i fyra pojkars privata och tydligen illegala rum, nasta natt blev typ favorit i repris da pojkarna bytt rum...och jag helt plotsligt befann mig i deras rum igen (mycket ofrivillig stalking) och natten efter det skulle vi ha flyttat hem till en argentinare men efter en del missforstand, nar vi redan hade checkat ut och hade vara saker i ryggsacksrummet blev det liksom sa att vi olagligt sov i hostellets vardagsrum pa en en-meter lang soffa, bade Lisa och jag, ihopvikta for att fa plats (SJUKT OBEKVAMT. Lisa pastar att hon inte hade nagot huvudstod utan liksom hangde med huvudet hela natten). Pa morgonen snyltade vi aven av hostellets frukost och gick efter att ha varit ute pa promenix around the hood och lade oss i random lediga sangar for att sova. Mycket jobbig situation nar den okande mannen som var den rattmatiga agaren till min sang hittade mig dar, antagligen vilt gapandes efter syre, sovandes i hans badd. Sen var vi hos en argentinare en natt och hos en annan natten efterat och dar stannade vi (vi bor i hans vardagsrum. Varannan natt sover man pa soffan och varannan pa den skonaste madrassen). Allt ar sjukt bra, det enda lite "laskiga" ar katten som bor har, som om natten ar varldens sweetheart men som om dagen stirrar med sina gula ogon och som den da och da sparrar upp lite extra, andra miner ar aven nar den gaspar, da den passar pa att liksom visa upp sina storsta tander. Vi akte pa "safaritur" i bil i det roda distriktet har, da ett stim av bilar akte i en slinga for att spana pa de prostituerade transvestiterna. Mycket konstigt satt att fordriva sena torsdagstimmar pa. Vid varje kvinna (alla mannen hade satsat hart pa att konvertera till kvinna. Pa overdelen iallafall, vi snackar mycket silikon bade har och dar) sa jag och Lisa minst en gang var: "Det dar kan inte ha varit en man, det dar ar en kvinna, det maste vara en kvinna!" Aven efter tredje varvet nar vi stotte pa samma damer langs vagen. Damerna var valdigt lattkladda, valdig mer ladylike och snyggare ladies an ensjalv, en del hade blottarrockar pa sig, andra hade ingenting pa sig alls och sa vidare.
OJ, det borjar bli tid att gora sig iordning sa att vi kan ga ut idag, for sista gangen har. Buenos Aires ar valdigt trevligt iallafall. Vi har haft det sjukt bra, som vanligt. Det kanns valdigt sorgligt. Som vanligt. Det ar ju bade mycket tillfredsstallande att kanna sig lite rotlos och att ens hem ar dar ens resvaska och allt det dar, men det ar sorgligt ocksa. Vi blir alltid lite melankoliska precis innan vi ger oss av och nar vi sitter pa bussen darifran. Aven om jag nufortiden ALSKAR att aka buss. Man tycker kanske att man borde hata dessa LANGA bussfarder, men jag ser fram emot dem, far nastan ett forvantansfullt pirr innan, dock nagon timme innan man kommer fram kommer angesten istallet. For nar man kommer fram maste man BARA pa sin tunga ryggsack och samtidigt leta pa transportmedel och sitt boende. Och det ar varmt och man ar trott och hungrig. Hejda<3
OJ, det borjar bli tid att gora sig iordning sa att vi kan ga ut idag, for sista gangen har. Buenos Aires ar valdigt trevligt iallafall. Vi har haft det sjukt bra, som vanligt. Det kanns valdigt sorgligt. Som vanligt. Det ar ju bade mycket tillfredsstallande att kanna sig lite rotlos och att ens hem ar dar ens resvaska och allt det dar, men det ar sorgligt ocksa. Vi blir alltid lite melankoliska precis innan vi ger oss av och nar vi sitter pa bussen darifran. Aven om jag nufortiden ALSKAR att aka buss. Man tycker kanske att man borde hata dessa LANGA bussfarder, men jag ser fram emot dem, far nastan ett forvantansfullt pirr innan, dock nagon timme innan man kommer fram kommer angesten istallet. For nar man kommer fram maste man BARA pa sin tunga ryggsack och samtidigt leta pa transportmedel och sitt boende. Och det ar varmt och man ar trott och hungrig. Hejda<3
måndag 16 mars 2009
Det borjade miserabelt och slutade i...Buenos Aires
Eftersom Lisa inte kan rora sig an (hon ar for matt sen frukosten som vi intog for ungefar fyra timmar sen) sa kom jag pa att jag kan gora min skrivarplikt som jag nu skjutit upp lite val lange och snart kanner jag att om jag inte skriver ner saker nu, kommer de nog att fobli oskrivna. Inte ens i min egen lilla svarta fina bok har jag skrivit om det jag vill. Men allt for er, i en shortversion:
1. Var sista tid i Centralamerika var ju som sagt fantastisk, fabulous, alskvard o.s.v. o.s.v. Vi borjade var fard darifran med klumpar i halsen och sorgsna skrik. Vi skulle ta oss till San Salvador for att mellanlanda i Lima for att sen slutligen flyga till Rio de Janeiro. Sa bussturen darifran var blandad med vattniga ogon, exaltering och radsla (vi hade rakat lasa en liten sak i en bok angaende att behova boka hostel langt langt fore och allt var dyrt och upptaget och sa vidare. Men vi latsades att vi inte last det, strok over texten med en blackpenna och skrev "Inte sa viktigt alls" som overskrift till det skrackingivande stycket under och forsokte ignorera inte-ha-nagonstans-att-bo-kanslan). (och vi hade ju faktiskt boende for ett tag).
2. "Inga problem, tjejer, inga problem" sa tjejen vid banken (hon som jag holl pa att spy over), den bussen gar direkt till stationen dar ni tar nasta buss och ni kommer ha flera timmar pa er, o.s.v. o.s.v. Det jag inte visste da, men har lart mig nu ar att sa fort nagon forst gor en paus (en lang) och sen nastan grater ut "Inga problem, inga problem" sa ar det nagot som inte ar sa latt som de vill fa det att lata. Bussen (som alla bussar har) blev atskilliga timmar sen (=panik, eftersom vi skulle missa vart plan eftersom nasta buss till nasta stalle gick alldeles jattemycket senare) och chaufforen visste inte alls var den har busstationen lag utan korde omkring randomly och fragade efter var den har speciella busstationen skulle ligga. Och Guatemala City ar stort och trafikfullt. Mycket nara ett nervost sammanbrott, bade vi och chaufforen. Tills Lisa nastan grat, da kom han in i nagon sandar "vi ska minsann klara det-anda" och lyckades tillslut hitta nagon annan station.
3. Sa vi bockade av San Salvador och Guatemala City, alla sager att huvudstaderna i Centralamerika ar bade fula och farliga, sa vi hade inte sa stora forvantningar. Men det var kul! De kandes inte som nagra huvudstader, sma hus, sma, trasiga stand med smakrafs, det fanns inga turister overhuvudtaget. Vi lyckades till och med bli utskrattade och skapa valdigt awkward stamning bland handlarna nar vi gick pa deras gata. Och nar Lisa fragade varfor det gick ett skratt genom hela gatan (typ vagen) sa svarade de att det var pa grund av "skinnfargen".
4. En utesovarnatt pa trottoaren utanfor busstationen, en hemlos man kom och joinade oss nagon timme senare, med en speciellt bevapnad vakt, med maskingevaret i alltid-redo-position, for att vakta oss tills morgonen. (MISAR. KALLT). (sag inget till mamma och pappa).
5. Samma film pa flygen tre ganger i rad. Forsta gangen tankte jag att det kanske var den trakigaste filmen jag nagonsin sett och andra gangen jag sag borjan med strandet och barnet trodde jag att jag ville grata och sista gangen nar jag verkligen tankte "nu kan det iallafall inte bli den filmen igen" sa... da na...borjar den igen. Den heter typ "The nights in..och sa nat pa R" och jag sager bara Richard Gere och annan medelalders dam som behover raddas och i slutet kommer det vildhastar galopperandes pa stranden med havet i bakgrunden (da Richard Gere har dott). Min hatfilm.
6. Ouppvantad uppdykning hos vart boende Bernardo da Bernardo och hans flickvan Marillja holl pa att ata frukost med stelt och svintrakigt annat par, (mannen i fragas skamt) och iakttog den jobbiga "skaka hand-eller krama-fragan". Hu. Vi spred i alla fall snabbt ut vara saker pa Bernardos vardagsrumsgolv dar vi skulle sova (pa snyftigt tunn madrass). (vilket i slutandan resulterade i en veckas icke-sangsovande). Aven om vi tyckte att vi var ratt sa ordningssamma och att vi liksom holl oss till ett horn av "infierno" sa vagrade han i slutet halla med oss om att vi var ordningssamma. Det var svintrevligt i alla fall.
7. Vad vi gjorde: Eftersom de bada ar journalister och skriver for en tidning som ar specialiserad pa sociala problem, pratade vi en hel del politik och hur det fungerar och inte fungerar i Brasilien och hur det fungerar och inte fungerar i Sverige, om favelakrigen och favelasamhallen och om raggningsrepliker pa portugisiska och pa svenska och om allt som ar intressant. Sandade ner deras lagenhet (vi larde oss sen), Karnevalade (Lisa var clown och jag var...ofullstandig men glittrig och vi var bada sjukt svettiga). Svettades! (HELA TIDEN. jag tror inte man kan saga att man svettats forran man varit i Brasilien. Det jobbiga var nar man pratade med Marillja som alltid var torr och alltid olivbrun meda jag var konstant rod och droppandes och liksom medan vi diskuterade nagonting diskret fick gora overlapps-pekfingers-avtorkningen ackompanjerat med en massa andra avsvettningsdrag). Galna man! (De fullkomligt sliter i en, springer efter en, haller i en, vanligaste repliken ar "I want to kiss you" och da ska man vara beredd for da kommer det snart komma en massa desperata forsok. Karnevalmannen ar helt galna. Sa tva och en halv dag med karneval var nog for oss). Men karneval var himla kul ocksa! Massa utkladda glittriga manniskor i alldeles for lite klader som dansade samba pa gatorna och trangdes och det var sa fint och livligt och fargfullt. Valtranat folk (overallt kommer de springandes. Vi drog snabbt parallellen med alla valtranade kroppar och det har med att flest plastikoperationer forekommer i Rio. Aven att bikinitrosorna ska vara inrullade i rumpan och att bikinioverdelen ska borja pa halva brosten och nastan tacka hela brostvartan, det ar hett/en hit i Rio). Fotbollsyra och fotbollsmatch! (Brassarna lever verkligen upp till deras fotbollspassion, bade roligt och sorgligt, eftersom det finns sa manga anledningar varfor en del ar sa passionerade fotbollsalskare och att vissa just ar det for att de inte har nagon annan anledning att vara passionerade till nagonting annat. Men jaklar sa kul det var! Det var inte tyst en sekund. Vi gick med Bernardo och hans familj och hans vanner, sa vi satt precis under den mest skrikande delen av publiken. Alla i ratta fargerna. Vi skrek ocksa och forsokte lara oss en del ramsor. Bernardo berattade att en av visorna vi sjong var typ: Alla pa andra sidan ar bogar, alla pa andra sidan ar bogar. (mycket vanlig "fornedring" har). Efter att vart lag vann sprang hela publiken i ett liksom samlat tag ut genom stadion och runt, runt, dansandes, trummandes, skrikandes varpa aven alla man (aven Bernardos sextioariga pappa) svingade av sig sina trojor och cowboysvingade dem ovanfor huvudet)). En radd taxichauffor! (Han skulle skjutsa oss, men var valdigt nervos och radd, mer an vi till och med). En hemkorning av en full polisman! (Vi visste det inte da, men han var tydligen full. Korde mott rott och grejer, aven om alla gor det har. Berattade att han "loved his gun" och att han hade forlorat sin polisvan i en favelarejd for en manad sen och att han alltid blev sjukt nervos innan de gjorde favelarejder och att hans mamma hatade att han var polis. Sluddrade en hel del. Skrattade vid konstiga tillfallen). Sokning pa blabarspaj: Flera timmars surfande pa olika blabarspajer, for att vi skulle visa vara brasilianska vanner vad blabar var for nagot (da det bland annat dok upp en Vasteraskille bland alla blabarspajer i ett tidningsurklipp om hur dvargligan stal hans julklappar) och det kandes typ som att vi satt och porrsurfade nar vi satt och dreglade over de olika pajbitarna och bedomde dem "nej, nej inte den" och "ja, ja, den ar frash" och "jamen den har ar fan fin". Juckdansande! (A lot. Thats the brazilian way. Tank dirty dancing fast mer juckigt. Valdigt roligt, man far helt koppla bort sa man inte kanner sig obekvam). En del roliga reaktioner pa snus: Vi har med oss nagra snusdosor hit, sa vi kan bjuda folk pa det, och det ar typ det basta vi tagit med oss av allt. Det ar alltid lika kul att se hur folk reagerar. De flesta mar jatteilla och borjar typ vifta med armarna, samt kisa med ogonen och dra ihop mungiporna, skrika i pain, o.s.v. o.s.v. Men priset tar nog en kille som jag dansade med, jag skulle bjuda honom pa snus (det sag ut som att han skulle uppskatta det) och istallet for att stoppa den i munnen tar han den lilla snuspasen, sager (liksom lattat) "tack" och drar snuspasen over overlappen, som en avsvettningserviett (HAN TROR ALLTSA ATT JAG GAR RUNT MED EN LITEN BOX MED OVERLAPPSSVETTSSERVIETTER. det kanske sager nagot om i vilket tillstand min overlapp var i.) En uppvakning pa stranden av att en grupp med medelalders brasilianare star runt min ensamma och varma kropp och sager att de ar oroliga over att jag borjar bli rod, och att de har legat och pratat om hur oroliga de varit for mig dar borta och mycket riktigt nar jag kollar dit nickar nagra andra medelalders medlidande till mig. En strandvanskapskrets bestaende av ungefar tio femton- och fjorton-aringar som kanske tyckte att vi var coola fast vi var svettiga och grisrosa (och jag doljandes mitt ansikte i ett skynke for att skydda det mot solen. vi var alltsa inte coola alls. Men det ar det som ar bra med femtonaringar. Bara att man ar lite aldre och rosa gor att man ar cool). En del valdigt roliga moves! Ett gayparty! (avkladda man, lattkladd dam med tandstallning, manga hanglandes barbrostade man och manga sugna damer) En safaritur per taxi (da taxichaufforen stannade taxin med pauser och lat oss kolla pa saker och sa vidare och sa vidare. Sa helt plotsligt hade vi sett en hel nationalpark).
oj, Lisa kan nu rora sig. Och har slutat med sitt spelberoende (kortspel pa datorn) sa jag tror vi ska byta boende nu. Vi ar i Buenos Aires. Jag har inte skrivit klart an. Ni fick en bit ar Rio i alla fall. Rio ar en sandar stad som Havanna. Antingen alskar man det eller sa hatar man det och alla far sa helt olika upplevelser beroende pa vilka de traffar. Antingen gar det javligt bra eller javligt daligt. Jag alskar Rio i alla fall. Det finns sa himla mycket. Aven daliga saker. Men det ar en verkligen helt fantastisk stad. Jag fortsatter Brasilien-berattelsen sa snart jag kan. Igar slog det mig nar vi akte en av vara svinlanga bussturer att jag hittills alskar denna kontinent, den far verkligen mitt hjarta att klappa lite extra. Nu ska det ut i galenheten igen. Har aterigen overutnyttjat datortiden. Jag tanker pa er godbitar!
1. Var sista tid i Centralamerika var ju som sagt fantastisk, fabulous, alskvard o.s.v. o.s.v. Vi borjade var fard darifran med klumpar i halsen och sorgsna skrik. Vi skulle ta oss till San Salvador for att mellanlanda i Lima for att sen slutligen flyga till Rio de Janeiro. Sa bussturen darifran var blandad med vattniga ogon, exaltering och radsla (vi hade rakat lasa en liten sak i en bok angaende att behova boka hostel langt langt fore och allt var dyrt och upptaget och sa vidare. Men vi latsades att vi inte last det, strok over texten med en blackpenna och skrev "Inte sa viktigt alls" som overskrift till det skrackingivande stycket under och forsokte ignorera inte-ha-nagonstans-att-bo-kanslan). (och vi hade ju faktiskt boende for ett tag).
2. "Inga problem, tjejer, inga problem" sa tjejen vid banken (hon som jag holl pa att spy over), den bussen gar direkt till stationen dar ni tar nasta buss och ni kommer ha flera timmar pa er, o.s.v. o.s.v. Det jag inte visste da, men har lart mig nu ar att sa fort nagon forst gor en paus (en lang) och sen nastan grater ut "Inga problem, inga problem" sa ar det nagot som inte ar sa latt som de vill fa det att lata. Bussen (som alla bussar har) blev atskilliga timmar sen (=panik, eftersom vi skulle missa vart plan eftersom nasta buss till nasta stalle gick alldeles jattemycket senare) och chaufforen visste inte alls var den har busstationen lag utan korde omkring randomly och fragade efter var den har speciella busstationen skulle ligga. Och Guatemala City ar stort och trafikfullt. Mycket nara ett nervost sammanbrott, bade vi och chaufforen. Tills Lisa nastan grat, da kom han in i nagon sandar "vi ska minsann klara det-anda" och lyckades tillslut hitta nagon annan station.
3. Sa vi bockade av San Salvador och Guatemala City, alla sager att huvudstaderna i Centralamerika ar bade fula och farliga, sa vi hade inte sa stora forvantningar. Men det var kul! De kandes inte som nagra huvudstader, sma hus, sma, trasiga stand med smakrafs, det fanns inga turister overhuvudtaget. Vi lyckades till och med bli utskrattade och skapa valdigt awkward stamning bland handlarna nar vi gick pa deras gata. Och nar Lisa fragade varfor det gick ett skratt genom hela gatan (typ vagen) sa svarade de att det var pa grund av "skinnfargen".
4. En utesovarnatt pa trottoaren utanfor busstationen, en hemlos man kom och joinade oss nagon timme senare, med en speciellt bevapnad vakt, med maskingevaret i alltid-redo-position, for att vakta oss tills morgonen. (MISAR. KALLT). (sag inget till mamma och pappa).
5. Samma film pa flygen tre ganger i rad. Forsta gangen tankte jag att det kanske var den trakigaste filmen jag nagonsin sett och andra gangen jag sag borjan med strandet och barnet trodde jag att jag ville grata och sista gangen nar jag verkligen tankte "nu kan det iallafall inte bli den filmen igen" sa... da na...borjar den igen. Den heter typ "The nights in..och sa nat pa R" och jag sager bara Richard Gere och annan medelalders dam som behover raddas och i slutet kommer det vildhastar galopperandes pa stranden med havet i bakgrunden (da Richard Gere har dott). Min hatfilm.
6. Ouppvantad uppdykning hos vart boende Bernardo da Bernardo och hans flickvan Marillja holl pa att ata frukost med stelt och svintrakigt annat par, (mannen i fragas skamt) och iakttog den jobbiga "skaka hand-eller krama-fragan". Hu. Vi spred i alla fall snabbt ut vara saker pa Bernardos vardagsrumsgolv dar vi skulle sova (pa snyftigt tunn madrass). (vilket i slutandan resulterade i en veckas icke-sangsovande). Aven om vi tyckte att vi var ratt sa ordningssamma och att vi liksom holl oss till ett horn av "infierno" sa vagrade han i slutet halla med oss om att vi var ordningssamma. Det var svintrevligt i alla fall.
7. Vad vi gjorde: Eftersom de bada ar journalister och skriver for en tidning som ar specialiserad pa sociala problem, pratade vi en hel del politik och hur det fungerar och inte fungerar i Brasilien och hur det fungerar och inte fungerar i Sverige, om favelakrigen och favelasamhallen och om raggningsrepliker pa portugisiska och pa svenska och om allt som ar intressant. Sandade ner deras lagenhet (vi larde oss sen), Karnevalade (Lisa var clown och jag var...ofullstandig men glittrig och vi var bada sjukt svettiga). Svettades! (HELA TIDEN. jag tror inte man kan saga att man svettats forran man varit i Brasilien. Det jobbiga var nar man pratade med Marillja som alltid var torr och alltid olivbrun meda jag var konstant rod och droppandes och liksom medan vi diskuterade nagonting diskret fick gora overlapps-pekfingers-avtorkningen ackompanjerat med en massa andra avsvettningsdrag). Galna man! (De fullkomligt sliter i en, springer efter en, haller i en, vanligaste repliken ar "I want to kiss you" och da ska man vara beredd for da kommer det snart komma en massa desperata forsok. Karnevalmannen ar helt galna. Sa tva och en halv dag med karneval var nog for oss). Men karneval var himla kul ocksa! Massa utkladda glittriga manniskor i alldeles for lite klader som dansade samba pa gatorna och trangdes och det var sa fint och livligt och fargfullt. Valtranat folk (overallt kommer de springandes. Vi drog snabbt parallellen med alla valtranade kroppar och det har med att flest plastikoperationer forekommer i Rio. Aven att bikinitrosorna ska vara inrullade i rumpan och att bikinioverdelen ska borja pa halva brosten och nastan tacka hela brostvartan, det ar hett/en hit i Rio). Fotbollsyra och fotbollsmatch! (Brassarna lever verkligen upp till deras fotbollspassion, bade roligt och sorgligt, eftersom det finns sa manga anledningar varfor en del ar sa passionerade fotbollsalskare och att vissa just ar det for att de inte har nagon annan anledning att vara passionerade till nagonting annat. Men jaklar sa kul det var! Det var inte tyst en sekund. Vi gick med Bernardo och hans familj och hans vanner, sa vi satt precis under den mest skrikande delen av publiken. Alla i ratta fargerna. Vi skrek ocksa och forsokte lara oss en del ramsor. Bernardo berattade att en av visorna vi sjong var typ: Alla pa andra sidan ar bogar, alla pa andra sidan ar bogar. (mycket vanlig "fornedring" har). Efter att vart lag vann sprang hela publiken i ett liksom samlat tag ut genom stadion och runt, runt, dansandes, trummandes, skrikandes varpa aven alla man (aven Bernardos sextioariga pappa) svingade av sig sina trojor och cowboysvingade dem ovanfor huvudet)). En radd taxichauffor! (Han skulle skjutsa oss, men var valdigt nervos och radd, mer an vi till och med). En hemkorning av en full polisman! (Vi visste det inte da, men han var tydligen full. Korde mott rott och grejer, aven om alla gor det har. Berattade att han "loved his gun" och att han hade forlorat sin polisvan i en favelarejd for en manad sen och att han alltid blev sjukt nervos innan de gjorde favelarejder och att hans mamma hatade att han var polis. Sluddrade en hel del. Skrattade vid konstiga tillfallen). Sokning pa blabarspaj: Flera timmars surfande pa olika blabarspajer, for att vi skulle visa vara brasilianska vanner vad blabar var for nagot (da det bland annat dok upp en Vasteraskille bland alla blabarspajer i ett tidningsurklipp om hur dvargligan stal hans julklappar) och det kandes typ som att vi satt och porrsurfade nar vi satt och dreglade over de olika pajbitarna och bedomde dem "nej, nej inte den" och "ja, ja, den ar frash" och "jamen den har ar fan fin". Juckdansande! (A lot. Thats the brazilian way. Tank dirty dancing fast mer juckigt. Valdigt roligt, man far helt koppla bort sa man inte kanner sig obekvam). En del roliga reaktioner pa snus: Vi har med oss nagra snusdosor hit, sa vi kan bjuda folk pa det, och det ar typ det basta vi tagit med oss av allt. Det ar alltid lika kul att se hur folk reagerar. De flesta mar jatteilla och borjar typ vifta med armarna, samt kisa med ogonen och dra ihop mungiporna, skrika i pain, o.s.v. o.s.v. Men priset tar nog en kille som jag dansade med, jag skulle bjuda honom pa snus (det sag ut som att han skulle uppskatta det) och istallet for att stoppa den i munnen tar han den lilla snuspasen, sager (liksom lattat) "tack" och drar snuspasen over overlappen, som en avsvettningserviett (HAN TROR ALLTSA ATT JAG GAR RUNT MED EN LITEN BOX MED OVERLAPPSSVETTSSERVIETTER. det kanske sager nagot om i vilket tillstand min overlapp var i.) En uppvakning pa stranden av att en grupp med medelalders brasilianare star runt min ensamma och varma kropp och sager att de ar oroliga over att jag borjar bli rod, och att de har legat och pratat om hur oroliga de varit for mig dar borta och mycket riktigt nar jag kollar dit nickar nagra andra medelalders medlidande till mig. En strandvanskapskrets bestaende av ungefar tio femton- och fjorton-aringar som kanske tyckte att vi var coola fast vi var svettiga och grisrosa (och jag doljandes mitt ansikte i ett skynke for att skydda det mot solen. vi var alltsa inte coola alls. Men det ar det som ar bra med femtonaringar. Bara att man ar lite aldre och rosa gor att man ar cool). En del valdigt roliga moves! Ett gayparty! (avkladda man, lattkladd dam med tandstallning, manga hanglandes barbrostade man och manga sugna damer) En safaritur per taxi (da taxichaufforen stannade taxin med pauser och lat oss kolla pa saker och sa vidare och sa vidare. Sa helt plotsligt hade vi sett en hel nationalpark).
oj, Lisa kan nu rora sig. Och har slutat med sitt spelberoende (kortspel pa datorn) sa jag tror vi ska byta boende nu. Vi ar i Buenos Aires. Jag har inte skrivit klart an. Ni fick en bit ar Rio i alla fall. Rio ar en sandar stad som Havanna. Antingen alskar man det eller sa hatar man det och alla far sa helt olika upplevelser beroende pa vilka de traffar. Antingen gar det javligt bra eller javligt daligt. Jag alskar Rio i alla fall. Det finns sa himla mycket. Aven daliga saker. Men det ar en verkligen helt fantastisk stad. Jag fortsatter Brasilien-berattelsen sa snart jag kan. Igar slog det mig nar vi akte en av vara svinlanga bussturer att jag hittills alskar denna kontinent, den far verkligen mitt hjarta att klappa lite extra. Nu ska det ut i galenheten igen. Har aterigen overutnyttjat datortiden. Jag tanker pa er godbitar!
söndag 8 mars 2009
En stund med Karin (life is great, lets celebrate)
Det finns sa mycket jag borde skriva om. Och jag ska, men inte just nu. Jag har snyltat in mig pa en dator och den stackars utlanaren gar nu runt i huset och kollar in lite diskret da och da och verkar lite allmant rastlost och datasugen. Sa har ar laget just nu:
Det later som det pagar ett mindre krig darnere i vardagsrummet; brasilianska utrop kryddade med mycket "puta" och olika ord for bog. De har fotbollsplaystationturnering och ingen vill vara Sverige. Vi bor i ett stort hus som har en sandar underbar lantlig kansla over sig och det kanns verkligen som att vi befinner oss i ett idylliskt sommarSverige, bara att utanfor istallet for hagar sa langt ogat kan se, finns istallet om man vandrar en kvart pa en liten djungelstig ett vattenfall med sott och osvettigt vatten med kolibrier och de storsta fjarilarna jag nagonsin sett. Jag tror att vi bor med ungefar fem brassepojkar och en tysk plus en massa (valds)-gastande vanner och har finns alltifran en Bibel som de gjort om till en askkopp, en vagg med utrivna Playboybrudar (alla har sina egna favoriter och vi spekulerar vilt vem som tog initiativ till den lattkladda vaggen) och en rustningi tyg. Imorse vaknade Lisa och jag upp i vart lantrum av att det sporegnade och askade och fastan jag egentligen inte var klarsovd kunde jag inte lata bli att vakna och utfarda en del mycket motiverade gladjetjut. Det ar forsta gangen pa hur lange som helst vi ser regn i dessa mangder! Hela himlen sag/ser verkligen ut att vara i uppror. Vi forknippade kanslan snabbt med en regnig sommardag pa landet och bada gjorde snabbt upp planer om att gora sanna dar saker vi inte har haft tid med. Skriva. Lasa. Se pa film. Och ata i massor. Hittills har prioritet nummer ett vara att ata, men ska snart lagga mig ned pa min sang och bli sadar harligt uppslukad av en bok. Ah, brasilianskt regn later sa fint mot huset och det liksom blaser lite grann ocksa. Egentligen ska vi ut och dansa samba ikvall, men jag skulle egentligen vilja spendera hela kvallen med att sitta i fonstret och njuta av allt vatten. Allt kanns lika lyckligt som i en spontandans-Bollywoodscen. Life is great, lets celebrate liksom.
Pojken som ager datorn sitter i fonstret nu och tittar pa mig (DATORN) sa jag ska sluta. Hoppas solen har borjat leta sig tillbaka till vart solforgatna land igen och att ni har det bra var an ni befinner er. Var forsiktiga, akta er for dumma manniskor, titta er for innan ni gar over vagen, lek inte med tandstickor och ga inte for nara kanten pa hoga hojder. Jag langtar efter er, ni borde ju folja med mig vart jag an gar, liksom. Egentligen skulle jag bara vilja ha er i ett koppel som mina hundvalpar som gar precis dit jag vill och sa att jag alltid kan ha er pa ett sant avstand att jag kan kanna era hudars varme och sa att jag alltid bara kan stracka ut handen och tycka att ni ar som sma omkringvandrande element jag kan varma mina hander pa. Ungefar sa. Oandlig karlek.
Det later som det pagar ett mindre krig darnere i vardagsrummet; brasilianska utrop kryddade med mycket "puta" och olika ord for bog. De har fotbollsplaystationturnering och ingen vill vara Sverige. Vi bor i ett stort hus som har en sandar underbar lantlig kansla over sig och det kanns verkligen som att vi befinner oss i ett idylliskt sommarSverige, bara att utanfor istallet for hagar sa langt ogat kan se, finns istallet om man vandrar en kvart pa en liten djungelstig ett vattenfall med sott och osvettigt vatten med kolibrier och de storsta fjarilarna jag nagonsin sett. Jag tror att vi bor med ungefar fem brassepojkar och en tysk plus en massa (valds)-gastande vanner och har finns alltifran en Bibel som de gjort om till en askkopp, en vagg med utrivna Playboybrudar (alla har sina egna favoriter och vi spekulerar vilt vem som tog initiativ till den lattkladda vaggen) och en rustningi tyg. Imorse vaknade Lisa och jag upp i vart lantrum av att det sporegnade och askade och fastan jag egentligen inte var klarsovd kunde jag inte lata bli att vakna och utfarda en del mycket motiverade gladjetjut. Det ar forsta gangen pa hur lange som helst vi ser regn i dessa mangder! Hela himlen sag/ser verkligen ut att vara i uppror. Vi forknippade kanslan snabbt med en regnig sommardag pa landet och bada gjorde snabbt upp planer om att gora sanna dar saker vi inte har haft tid med. Skriva. Lasa. Se pa film. Och ata i massor. Hittills har prioritet nummer ett vara att ata, men ska snart lagga mig ned pa min sang och bli sadar harligt uppslukad av en bok. Ah, brasilianskt regn later sa fint mot huset och det liksom blaser lite grann ocksa. Egentligen ska vi ut och dansa samba ikvall, men jag skulle egentligen vilja spendera hela kvallen med att sitta i fonstret och njuta av allt vatten. Allt kanns lika lyckligt som i en spontandans-Bollywoodscen. Life is great, lets celebrate liksom.
Pojken som ager datorn sitter i fonstret nu och tittar pa mig (DATORN) sa jag ska sluta. Hoppas solen har borjat leta sig tillbaka till vart solforgatna land igen och att ni har det bra var an ni befinner er. Var forsiktiga, akta er for dumma manniskor, titta er for innan ni gar over vagen, lek inte med tandstickor och ga inte for nara kanten pa hoga hojder. Jag langtar efter er, ni borde ju folja med mig vart jag an gar, liksom. Egentligen skulle jag bara vilja ha er i ett koppel som mina hundvalpar som gar precis dit jag vill och sa att jag alltid kan ha er pa ett sant avstand att jag kan kanna era hudars varme och sa att jag alltid bara kan stracka ut handen och tycka att ni ar som sma omkringvandrande element jag kan varma mina hander pa. Ungefar sa. Oandlig karlek.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)