Det borjade miserabelt och slutade i...Buenos Aires

Eftersom Lisa inte kan rora sig an (hon ar for matt sen frukosten som vi intog for ungefar fyra timmar sen) sa kom jag pa att jag kan gora min skrivarplikt som jag nu skjutit upp lite val lange och snart kanner jag att om jag inte skriver ner saker nu, kommer de nog att fobli oskrivna. Inte ens i min egen lilla svarta fina bok har jag skrivit om det jag vill. Men allt for er, i en shortversion:
1. Var sista tid i Centralamerika var ju som sagt fantastisk, fabulous, alskvard o.s.v. o.s.v. Vi borjade var fard darifran med klumpar i halsen och sorgsna skrik. Vi skulle ta oss till San Salvador for att mellanlanda i Lima for att sen slutligen flyga till Rio de Janeiro. Sa bussturen darifran var blandad med vattniga ogon, exaltering och radsla (vi hade rakat lasa en liten sak i en bok angaende att behova boka hostel langt langt fore och allt var dyrt och upptaget och sa vidare. Men vi latsades att vi inte last det, strok over texten med en blackpenna och skrev "Inte sa viktigt alls" som overskrift till det skrackingivande stycket under och forsokte ignorera inte-ha-nagonstans-att-bo-kanslan). (och vi hade ju faktiskt boende for ett tag).
2. "Inga problem, tjejer, inga problem" sa tjejen vid banken (hon som jag holl pa att spy over), den bussen gar direkt till stationen dar ni tar nasta buss och ni kommer ha flera timmar pa er, o.s.v. o.s.v. Det jag inte visste da, men har lart mig nu ar att sa fort nagon forst gor en paus (en lang) och sen nastan grater ut "Inga problem, inga problem" sa ar det nagot som inte ar sa latt som de vill fa det att lata. Bussen (som alla bussar har) blev atskilliga timmar sen (=panik, eftersom vi skulle missa vart plan eftersom nasta buss till nasta stalle gick alldeles jattemycket senare) och chaufforen visste inte alls var den har busstationen lag utan korde omkring randomly och fragade efter var den har speciella busstationen skulle ligga. Och Guatemala City ar stort och trafikfullt. Mycket nara ett nervost sammanbrott, bade vi och chaufforen. Tills Lisa nastan grat, da kom han in i nagon sandar "vi ska minsann klara det-anda" och lyckades tillslut hitta nagon annan station.
3. Sa vi bockade av San Salvador och Guatemala City, alla sager att huvudstaderna i Centralamerika ar bade fula och farliga, sa vi hade inte sa stora forvantningar. Men det var kul! De kandes inte som nagra huvudstader, sma hus, sma, trasiga stand med smakrafs, det fanns inga turister overhuvudtaget. Vi lyckades till och med bli utskrattade och skapa valdigt awkward stamning bland handlarna nar vi gick pa deras gata. Och nar Lisa fragade varfor det gick ett skratt genom hela gatan (typ vagen) sa svarade de att det var pa grund av "skinnfargen".
4. En utesovarnatt pa trottoaren utanfor busstationen, en hemlos man kom och joinade oss nagon timme senare, med en speciellt bevapnad vakt, med maskingevaret i alltid-redo-position, for att vakta oss tills morgonen. (MISAR. KALLT). (sag inget till mamma och pappa).
5. Samma film pa flygen tre ganger i rad. Forsta gangen tankte jag att det kanske var den trakigaste filmen jag nagonsin sett och andra gangen jag sag borjan med strandet och barnet trodde jag att jag ville grata och sista gangen nar jag verkligen tankte "nu kan det iallafall inte bli den filmen igen" sa... da na...borjar den igen. Den heter typ "The nights in..och sa nat pa R" och jag sager bara Richard Gere och annan medelalders dam som behover raddas och i slutet kommer det vildhastar galopperandes pa stranden med havet i bakgrunden (da Richard Gere har dott). Min hatfilm.
6. Ouppvantad uppdykning hos vart boende Bernardo da Bernardo och hans flickvan Marillja holl pa att ata frukost med stelt och svintrakigt annat par, (mannen i fragas skamt) och iakttog den jobbiga "skaka hand-eller krama-fragan". Hu. Vi spred i alla fall snabbt ut vara saker pa Bernardos vardagsrumsgolv dar vi skulle sova (pa snyftigt tunn madrass). (vilket i slutandan resulterade i en veckas icke-sangsovande). Aven om vi tyckte att vi var ratt sa ordningssamma och att vi liksom holl oss till ett horn av "infierno" sa vagrade han i slutet halla med oss om att vi var ordningssamma. Det var svintrevligt i alla fall.
7. Vad vi gjorde: Eftersom de bada ar journalister och skriver for en tidning som ar specialiserad pa sociala problem, pratade vi en hel del politik och hur det fungerar och inte fungerar i Brasilien och hur det fungerar och inte fungerar i Sverige, om favelakrigen och favelasamhallen och om raggningsrepliker pa portugisiska och pa svenska och om allt som ar intressant. Sandade ner deras lagenhet (vi larde oss sen), Karnevalade (Lisa var clown och jag var...ofullstandig men glittrig och vi var bada sjukt svettiga). Svettades! (HELA TIDEN. jag tror inte man kan saga att man svettats forran man varit i Brasilien. Det jobbiga var nar man pratade med Marillja som alltid var torr och alltid olivbrun meda jag var konstant rod och droppandes och liksom medan vi diskuterade nagonting diskret fick gora overlapps-pekfingers-avtorkningen ackompanjerat med en massa andra avsvettningsdrag). Galna man! (De fullkomligt sliter i en, springer efter en, haller i en, vanligaste repliken ar "I want to kiss you" och da ska man vara beredd for da kommer det snart komma en massa desperata forsok. Karnevalmannen ar helt galna. Sa tva och en halv dag med karneval var nog for oss). Men karneval var himla kul ocksa! Massa utkladda glittriga manniskor i alldeles for lite klader som dansade samba pa gatorna och trangdes och det var sa fint och livligt och fargfullt. Valtranat folk (overallt kommer de springandes. Vi drog snabbt parallellen med alla valtranade kroppar och det har med att flest plastikoperationer forekommer i Rio. Aven att bikinitrosorna ska vara inrullade i rumpan och att bikinioverdelen ska borja pa halva brosten och nastan tacka hela brostvartan, det ar hett/en hit i Rio). Fotbollsyra och fotbollsmatch! (Brassarna lever verkligen upp till deras fotbollspassion, bade roligt och sorgligt, eftersom det finns sa manga anledningar varfor en del ar sa passionerade fotbollsalskare och att vissa just ar det for att de inte har nagon annan anledning att vara passionerade till nagonting annat. Men jaklar sa kul det var! Det var inte tyst en sekund. Vi gick med Bernardo och hans familj och hans vanner, sa vi satt precis under den mest skrikande delen av publiken. Alla i ratta fargerna. Vi skrek ocksa och forsokte lara oss en del ramsor. Bernardo berattade att en av visorna vi sjong var typ: Alla pa andra sidan ar bogar, alla pa andra sidan ar bogar. (mycket vanlig "fornedring" har). Efter att vart lag vann sprang hela publiken i ett liksom samlat tag ut genom stadion och runt, runt, dansandes, trummandes, skrikandes varpa aven alla man (aven Bernardos sextioariga pappa) svingade av sig sina trojor och cowboysvingade dem ovanfor huvudet)). En radd taxichauffor! (Han skulle skjutsa oss, men var valdigt nervos och radd, mer an vi till och med). En hemkorning av en full polisman! (Vi visste det inte da, men han var tydligen full. Korde mott rott och grejer, aven om alla gor det har. Berattade att han "loved his gun" och att han hade forlorat sin polisvan i en favelarejd for en manad sen och att han alltid blev sjukt nervos innan de gjorde favelarejder och att hans mamma hatade att han var polis. Sluddrade en hel del. Skrattade vid konstiga tillfallen). Sokning pa blabarspaj: Flera timmars surfande pa olika blabarspajer, for att vi skulle visa vara brasilianska vanner vad blabar var for nagot (da det bland annat dok upp en Vasteraskille bland alla blabarspajer i ett tidningsurklipp om hur dvargligan stal hans julklappar) och det kandes typ som att vi satt och porrsurfade nar vi satt och dreglade over de olika pajbitarna och bedomde dem "nej, nej inte den" och "ja, ja, den ar frash" och "jamen den har ar fan fin". Juckdansande! (A lot. Thats the brazilian way. Tank dirty dancing fast mer juckigt. Valdigt roligt, man far helt koppla bort sa man inte kanner sig obekvam). En del roliga reaktioner pa snus: Vi har med oss nagra snusdosor hit, sa vi kan bjuda folk pa det, och det ar typ det basta vi tagit med oss av allt. Det ar alltid lika kul att se hur folk reagerar. De flesta mar jatteilla och borjar typ vifta med armarna, samt kisa med ogonen och dra ihop mungiporna, skrika i pain, o.s.v. o.s.v. Men priset tar nog en kille som jag dansade med, jag skulle bjuda honom pa snus (det sag ut som att han skulle uppskatta det) och istallet for att stoppa den i munnen tar han den lilla snuspasen, sager (liksom lattat) "tack" och drar snuspasen over overlappen, som en avsvettningserviett (HAN TROR ALLTSA ATT JAG GAR RUNT MED EN LITEN BOX MED OVERLAPPSSVETTSSERVIETTER. det kanske sager nagot om i vilket tillstand min overlapp var i.) En uppvakning pa stranden av att en grupp med medelalders brasilianare star runt min ensamma och varma kropp och sager att de ar oroliga over att jag borjar bli rod, och att de har legat och pratat om hur oroliga de varit for mig dar borta och mycket riktigt nar jag kollar dit nickar nagra andra medelalders medlidande till mig. En strandvanskapskrets bestaende av ungefar tio femton- och fjorton-aringar som kanske tyckte att vi var coola fast vi var svettiga och grisrosa (och jag doljandes mitt ansikte i ett skynke for att skydda det mot solen. vi var alltsa inte coola alls. Men det ar det som ar bra med femtonaringar. Bara att man ar lite aldre och rosa gor att man ar cool). En del valdigt roliga moves! Ett gayparty! (avkladda man, lattkladd dam med tandstallning, manga hanglandes barbrostade man och manga sugna damer) En safaritur per taxi (da taxichaufforen stannade taxin med pauser och lat oss kolla pa saker och sa vidare och sa vidare. Sa helt plotsligt hade vi sett en hel nationalpark).
oj, Lisa kan nu rora sig. Och har slutat med sitt spelberoende (kortspel pa datorn) sa jag tror vi ska byta boende nu. Vi ar i Buenos Aires. Jag har inte skrivit klart an. Ni fick en bit ar Rio i alla fall. Rio ar en sandar stad som Havanna. Antingen alskar man det eller sa hatar man det och alla far sa helt olika upplevelser beroende pa vilka de traffar. Antingen gar det javligt bra eller javligt daligt. Jag alskar Rio i alla fall. Det finns sa himla mycket. Aven daliga saker. Men det ar en verkligen helt fantastisk stad. Jag fortsatter Brasilien-berattelsen sa snart jag kan. Igar slog det mig nar vi akte en av vara svinlanga bussturer att jag hittills alskar denna kontinent, den far verkligen mitt hjarta att klappa lite extra. Nu ska det ut i galenheten igen. Har aterigen overutnyttjat datortiden. Jag tanker pa er godbitar!