Jag kommer ju inte exakt ihag var jag slutade min forra historia. Men jag spinner pa dar jag tror att jag eventuellt slutade (fortfarande i punktform):
1. Vi lamnade Cuba mycket abrupt (kanslomassigt satt) och akte flygplan och buss och grejer. Fast det forsta vi gjorde nar vi kom till Mexiko var att ga in i en mataffar och bara ga runt och klamma pa alla matiga valmojligheter (no more youghurt med jordgubbspulver smak, no more soup, no more overcooked spaghetti, no more swampy bread). Efter svinmanga timmar i buss och sovning pa busstationen (VARFOR GOR DE ALLTID BUSSTATIONERNA SA HIMLA KALLA? VARFOR AR ALLTID ALLA BUSSAR SA KALLA?) Okej, att man vill halla stallet frascht, men nar man ser sin van inlindad i hela var ryggsacks innehall och nastan andas kalluft sa har det gatt overstyr. Vi snackar verkligen Carola-blast), kom vi i alla fall fram till Guatemala.
2. Apropa brodet forresten har vi kommit fram till att vi foljer en liten trend: I varje stad vi aker till ALSKAR vi ifran borjan brodet. Detta var speciellt laget med Cuba, sa vi koper sjukt mycket brod, tills jag och sen aven Lisa, nagon gang lite innan vi ska aka hem MAR JATTEILLA av brodet, tror att jag ska krakas om jag ser ett sant dar brod igen som vi atit ett tag, men fortsatter anda att ata det ett litet tag till och HATAR det sedan nar vi aker darifran. Brodet vi at i Cuba ar nagonting varat onamnbara amne. Rakade snudda vid amnet idag varav bada nastan kunde framkalla ofrivilliga krakljud och blev lite matta och kunde bara saga: "nej, vi pratar inte om det" ungefar tio ganger innan vi fick bort kanslan.
3. Sen kom vi fram dit vi ville. Till djungelhostellet. Och The lowest class dorm. (alltsa inte bara low class, utan botten av botten). (Fast vi tyckte faktiskt om det). Jag vet inte om jag berattade om hur det sag ut, om inte; Rummet hade inget golv, utan bestar av grus och stora stenar och gor minst sagt VALDIGT ont att ga pa, "taket" ar gjort av nagon slags sackvav, det finns ingen dorr och badrummet/duschrummet ar langt borta och dessa badrums-/dush-dorrar ar gjorda av plankor med alldeles for stora mellanrum (vi duschade inte sa ofta) och sangen ar i princip en stal-hangmatta som forstarker mitt nacksparr i rumpan (som jag fick efter att ha suttit i en mycket konstig position i en av bussarna och sa lite Carola-blast pa det, vilket resulterade i nagon sorts nacksparr fast i rumpan. Om det ens ar fysiskt mojligt?).
4. Vi var friska en kvall, da vi vandrade omkring i staden, dansade lite pa stans disco (efter handling, sa vi slapade liksom pa ett ofrivilligt mjolkpaket som vi liksom fick vava in i vara dansmoves. Typ skaka mjolkpaketet, gora svingningar med mjolkpaketet o.s.v. o.s.v.). (Discot var for ovrigt mycket roligt. Kandes mellanstadie: Alla tjejer var glittriga i ansiktet och hangde i en stor klunga pa scenen och alla killar stod odansandes och gloddendes nedanfor) och sen iaf blev vi sjuka. (Jag tror det var avokadon och Lisa tror det var plastburken med frukten) men jag vaknade iaf upp klockan fyra av att jag tankte pa avokado och kunde inte slappa denna acklande tanke, utan tankte konstant pa avokado i tolv timmar (mycket negativt) och trodde jag skulle krakas. Det enda jag sag var Lisas undersida av sangen i 48 timmar och upplevde smarta (nar vi skulle forsoka ata) som jag i min tanke jamforde med hur det skulle kannas att foda barn. Stor misar. Dock hangde det en kille hos oss, som egentligen bodde i ett annat rum som var kryckhoppandes som senare drabbades av magsjuka, sa han hade vaknat upp klockan fyra, inte hunnit hoppa till toastolen pa sitt enda fungerande ben utan spytt pa golvet, ramlat i sin egen spya utan att kunna komma upp. Sa han hade blivit hittad dar av sin dorm-friend och pa top on that var han aven sprillans naken. Vi forsokte tanka pa det ibland for att fa lite perspektiv pa var egen misar.
5. Ruiner! Mycket vackra saker! Akte sjukt tidigt pa morgonen dit och forsokte sneaka in gratis (traffade aven pa ett annat par medan vi forsokte, fast bada inte latsades om nagonting fran borjan, men bada liksom hangde omkring krokodildammen och tittade pa den enda krokodilen lite for lange. Lyckades dock inte.) Men efter att i irritationen erkant for nagra mopperidande vakter att vi tankt sneaka in, fick vi liksom en mopedtur pa kopet. Det skreks. Det gick snabbt. Jag borrade in mina fingrar i hans karlekshandtag, men vilken kick det gav! Ruinerna var jattefina. Men efter nagra timmar var vi trotta pa dem, anda stannade vi omkring i tio timmar ungefar. Vara vanner trodde att vi blev efterfoljda av bevapnade man vilket slutade med att vi liksom fick smyga ifran ruinerna och akte hem sen. Dar vi vandrade omkring i staden innan vi akte darifran (mycket fint. sjo och badande manniskor, sadar fantastiskt mycket midsommar som det bara kan vara).
6. Guatemala ar verkligen allt annat an platt! (SA HIMLA FINT!)
7. Vi akte till Antigua for att kunna ta oss vidare och stannade till dar (en sandar stad typ alla backpackers foralskar sig i, men som inte vi kande samma sak for). Parkhangde, vandrade, funderade pa vulkanbestigning (men kunde tydligen bli dodade. Sa vi struntade i det), biokollade en Almodovar-film nastan gratis (mycket lyxigt) och umgicks sen for forsta gangen under var resa med ett svenskt gang (nagra pojkar ifran Lund). Salsadansade med helvitkladd guatemalare som forutom att jag skulle spinna som en snurra runt hans kropp, aven ville att jag skulle gora doda-svanen-droppet och en mycket konstig dans som gick ut pa att han liksom utan forvarning tryckte upp mig mot hans kropp, sa jag nastan svavade lite, som att han ville trycka ur alla min luft i mina lungor och som att jag var det sista han "omfamnade" (jag skulle mer kalla det squeeza eller krama ur) i hela sitt liv samtidigt som vi dansade (HAN) i svinsnabb tangotakt. Mycket konstigt. MYCKET roligt. Jag tror att det maste vart ett eget "move of his". Sen blev det efterfest runt en eld med vilde-dans och dar de hallde sprit i allas munnar direkt fran en flaska och dar de spelade Boten Anna (PA SVENSKA!) (I GUATEMALA!) varav alla lundkillarna blev extasiska och jag VALDIGT glad att vi skulle aka nasta dag.
8. Svindlande vag till Lago Atitlan. Da bussen fick lov att tuta i varje svang for att inte kora pa eventuellt motande bil. Allt ar blatt, bergen, sjon, himlen. Dock var allt svart och mycket laskigt nar vi kom fram. Om tuctuc (miniracer-bilen) till hostellet som vi ville bo pa: Vi berattade vart vi skulle och chaufforen var ovanligt nog inte jatteman att han ville kora oss (fattade inte det da, men sahar i efterhand maste han verkligen ha skrikit "NEJ" i sitt inre. "Inte dit och inte med er!" Pa nagot satt hamnade aven en gubbe med oss i tuctucen, alltsa tre gigantiska kroppshyddor plus chaufforen och sa vara tva betongblock fastsurrade pa ryggen (vara ryggsackar). I ett av de stupigaste stupen saktade tuctucen langsamt in fastan motorn spann hogt utan att nagonting hande. Gubben hoppar ur och borjar skjuta pa med all sin kraft. Samtidigt som gubben pressar ekipaget, trampar chaufforen gaspedalen i botten sa att det danar/skriker (skit)hogt. Allt detta resulterar i ett litet ynka hopp pa 1-2 meter. (Oerhort roligt var det faktiskt). Detta konstiga pagar HELA JAKLA STUPET UPP. Tillslut svanger vi iaf in pa morkaste minigranden dar vi tydligen ska bo, och tuctucen typ racar ivag sa fort vi fatt ur oss ur bilen.
9. En sandar middag som vi fran borjan kandes "heltoppen" men som i efterhand inte var en av vara stoltaste: Krossade osaltade jordnotter med plastsked och saft. Minst sagt olyxigt.
10. Forutom den forsta dagen har de andra dagarna blandats ihop. Detta ar typ vad som hant: Vi bytte hostell. Bor nu asbilligt, asvackert men med hardaste sangen. Kanns som jag sover pa ett bord med en duk som madrass. Varje gang jag liksom satter mig med lite fall tanker jag att min sang ar lite fluffig tills jag val sitter dar och blir alltid lika besviken over hur hard den ar.
11. Antal frierier de senaste tre dagarna: Tva. En av en valdigt snuskig Nya Zeelandare och det andra av en liten Kanadensisk hockeykille. Jag sa att jag inte ville gifta mig, sa det blev alltsa inget, men insuper nu att nagon i tio minuter kan tycka att jag ar frumaterial. (Kom aven pa nu att den revolutionara fotograferande mexikanaren aven friade).
12. Drogig Trancemusik: Alldeles for mycket! Overallt! (Varfor?) (Dock har ett av stallena en tradkoja som ar valdigt trevlig att hanga pa/i).
13. Aterseende av manga som vi tidigare traffat i andra stader. Helt plotsligt befinner de sig har, stoter pa dem pa gatan eller nar de sitter och ater eller nagot. En tillstallning som vi har blandade kanslor till.
14. Det dyraste, mest svarnadda och langsta samtalen i vara liv: Till flygbolaget vi egentligen skulle flyga med pa lordag till El Salvador for att sedan ta oss till Brasilien. Ungefar hela gardagen agnades at att soka upp en telefon, forsoka ringa, kom fram ungefar fem ganger varav samtalet brots precis nar vi skulle komma overens om nagonting, eftersom pengarna tog slut. (Sa fort de sa: Kan du vara snall och vanta i nagon minut skrek vart inre NEEEEEEEEEEEEEEEEEJ, fast vi sa Ja visst, for da visste vi alltid att det var det sista vi horde av dem). Mycket olyckliga lyckades vi inte ens den dagen reda ut vart problem. (Idag lyckades vi dock, bada nastan-grat av lycka efterat samt forenades i en mycket gladjefull kram framfor telefonmannen).
15. En bergsbestigning: Jag trodde att jag skulle do stundtals. Stundtals ville jag aven do (Fantiserade i hemlighet om hur jag skulle typ "raka bryta benet" sa att de skulle vara tvugna att hamta mig med bar sa att jag skulle slippa ga ned och framforallt ha en anledning att inte ga upp. Har inte gjort nagot lika jobbigt sen bergsvandringen i Norge (nar vi grat pa nedvagen) och jag kande mig verkligen som Birk gjorde den dar gangen nar hans tunga var langre an nagonsin och han var jattetrott och jattetorstig. Kunde nastan inte ens njuta av utsikten den forsta halvtimmen val uppe pa toppen pga andnod. Sjukt hogt. (Sjukt vackert). Aldrig igen.
16. Aka flak, nagot vi bockat av som vi velat gora lange. Vilt och askul! Latt det basta sattet att transportera sig. (SKREK)
17. En kycklingbuss-tur. Vi flog i hoppen, dessa bussar har definitivt ingen fjadring och ar inte gjorda for bergsserpentinvag. Var aven nagon millimeter fran att backa nedfor ett litet stup, man horde hur bakhjulen tappade fotfastet. Hela bakre bussen skrek medan chaufforen backade och en asiat blev sa radd att han stallde sig upp och OOO:ade jattehogt och djuriskt och banka pa fonsterrutorna samt liksom rora sig pa ett valdigt originellt satt. (tankte liksom inte pa hur kul det var da, eftersom vi var sa radda, men i efterhand kom jag att tanka pa hur asiaten lat och jag kommer aldrig i hela mitt liv kunna beskriva latena som kom fran hans mun. HUR KUL SOM HELST!)
18. En marknadsdag med sjukt mycket farger, sjukt mycket folk, sjukt mycket "buen precio" och dar vi blev attackerade av en barnhop nar vi skulle ata banan pa en trappa. Mycket sorgliga och sotiga armar tillhorande smakillar som putsade skor. (Vi hade inte manga bananer kvar sen).
19. En valdigt cheezy film, varav var granne (som grat) trodde att vi ocksa gratit under partierna vi skrattade.
20. Kal och omelett...fyra dagar i rad...? Fem, sex?
21. Flagnar/omsar skinn (en helkropps sadan). Vi ar nu tva runtgaende kroppar inuti en kamouflerad huddrakt i rosa/vit-melerat monster. Det ar inte nadigt.
22. Buddha-bars-hangande: Mycket.
23. Alla ar sma, fargglada och sager hej och allt ar litet, slingrande och kulligt. Detta ar aven hippiesarnas drognaste.
24. Fick lov att typ springa utifran stallet dar Lisa och jag var "Jag vill krakas" forsokte jag saga fint och framforallt som att jag hade kontroll pa laget och inte alls kande for att krakas over hennes bank och sen aven till vara vanner som vi rakade stota pa och som skulle resa vidare efter att ha atit (jag tror det var brodet. har borjat komma till den punkten har nu nar brodet borjar framkalla ma-illa-kanslor) men Lisa tror att det var juicen vi drack. Lag typ och gnydde inombords i min sang och tankte pa gurksaft (gammalt trix) och lyckades halla mig. (YES!)
25. Vanligaste orden: "Jag har INTE nyckeln! (med skramd rost).
Nu har jag inte rad med mer tid. Pa sondag aker vi till Brasilien iaf. Bade fett trevligt och sorgligt. Finns val egentligen som alltid mycket mer att skriva om. Nu ska vi kolla pa gratisfilm (med dojjorna. Det kandes lite grann som att nagot knacktes i min fot nar jag skulle skynda mig hem och inte krakas pa hennes bank). Vi lever och sa. Hoppas ni mar bra och do framforallt inte...! GOSEGOS
torsdag 19 februari 2009
tisdag 10 februari 2009
outfit pa bloggen
usch. gick in och granskade min blogg. Vet inte hur fargerna kom dit. Vet framforallt inte hur man tar bort dem. Outfitten pa min blogg suger. (snyft)
/once again, cake
/once again, cake
Den lackra fortsattningen del 2
(For att inte allt ska forsvinna. Det holl namligen nyss pa att handa):
Typ nummer 16: Sen blev det Havanna, (efter att i princip hela staden hejda:ade oss) dar vi bodde med en Lauren som vi traffat pa flygplatsen och som ar fran USA, dar det fanns rinnande vatten och ett kok och en toalett och mat nar man vill (mycket lyxigt).
17. En ofrivillig valdgastning av Laurens nyfunna helvitkladda militarvan (godhjartad men ratt sa dryg) vilket resulterade i en mycket konstig utekvall, efter lite rundvandring slutade det med att vi tog bussen langt bort och efter mycket irrande och morkervagsgaende alldeles ensamma i morkret (TRODDE VI) kom vi fram till ett stalle (gront ljus, ett biljardbord utan bollar och en fantastisk utsikt over Havanna i nattljus). Liggandes ned pa kanten av baren, utspanandes over Havanna i vattnet kommer en ganska fancy-kladd man och fragar om jag vill dansa med honom, men eftersom jag var trott sa sager jag att jag inte ville det. Mr. All-dressed-in-white sager iaf efter att mannen har gatt att han tror att mannen ar en "bad man" och att han forfoljt oss anda sen inifran stan, men att han har gomt sig bland traden medan vi gatt. Vi lamnar stallet och mycket riktigt kan vi se Mr. Fancy ga efter oss, langt efter oss (hans vita skjorta los dock i morkret). Pa busstationen stannar han en bit ifran oss och nar Mr. White tvingas att visa upp sitt ID for poliserna (Cubaner maste alltid ha ID pa sig, och polisen kollar alltid upp det nar de pratar med turister for att forhindra att turister och cubaner traffas och for att "skydda turisterna") sager han till poliserna att Mr. Fancy foljt efter oss. Det som hander sen gar mycket, mycket snabbt: Poliserna tar in Mr. Fancy och Mr. White pa poliskontoret och jag kanner mig dum och overdramatiserande och jag tycker lite synd om Mr. Fancy som sakert bara ar ensam och sa, fastan gomningen i skogen kanske var lite onodig. Iallafall tas de bada mistrarna in pa polisstationen (awkward moment nar alla vi plus Mr. Fancy minus poliserna vantar utanfor innan mistrarna gar in) och det hojs roster och skriks lite och sen anlander det polisbilar och sen kommer Mr. Fancy ut i handbojor och fors bort i polisbil till fangelset. Denna man (hu) har tydligen ett forflutet pa femton ar i fangelse redan efter raneri, valdtakt och mord (HU) och far nu fem ar till i fangelse. En kvart tog det. Mycket svarsmaltbart att om jag inte varit sa trott antagligen skulle dansat med The Creepy Fuck. Aven mycket ironiskt att Lauren precis proklamerat om sakerheten pa Cuba ("Ingen blir mordad eller valdtagen, bara pickpockad") (Det ar jatteharda straff ang. kuban som gor nagot mot en turist). (Tack Mr. White!)
18. Mr. White dyker upp vid vart hus titt som tatt, och fastan vi ar tacksamma for den fula fisk-fangsten ar han nagot av en standigt uppdykande och ovalkommen energitjuv och vi ser honom sa ofta aven utanfor vart hus (Havanna ar stort) att man inte inte kan tanka tanken att aven han forfoljer oss. Familjen vi bor hos tror att Mr. White inte alls ar sarskilt godhjartad utan valdigt listig och att han verkligen ar en forstaklassens rav som vill lura oss ordentligt efter att vi verkligen litar pa honom och forbjuder honom att ringa och dyka upp vid vart hus. (Allt ar mycket forvirrande. Jag tror egentligen inte att Mr. White ar en bad one, bara lite...ensam, lite upprepande och mycket man att visa att han ar en reko kille).
19. Lagt lage. (sjuk). I nagon dag eller sa.
20. Oj oj, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om Cuba och Havanna (dar vi stannade resten av tiden pa Cuba, tio dagar, vilket ar langsta tiden vi stannat nagonstans, bade pa grund av en sinande pengakalla men framforallt for att vi kande att redan efter nagra timmar i Havanna att vi verkligen gillade det och ville stanna). Det ar sa mycket, bade postitivt och negativt. Framforallt ar det en valdigt levande stad, det ar nagot speciellt med stamningen och manniskorna. Det var en sandar stad som man skulle vilja ha sin kamera redo hela tiden, men hur man istallet valjer att bara strunta totalt i kameran och njuta av att se det ordentligt istallet. Det kanns lite som att hela staden flagnar (det finns nastan inga hus som ar nymalade) och att dessa flagor flyger runt i staden och gor att staden alltid ar intackt i nagon sorts damm. Saker fungerar pa ett helt annat satt an jag ar van vid, man far lara sig var saker finns genom att vandra omkring och hitta saker, for det finns inga skyltar, inga busstationer, inga pristabeller, ingen som berattar hur du ska gora och sa utan som man bara sakta och sakert far lara sig genom att bo dar. Men vi fick ocksa en av vara cubanska vanner arresterade under var tid dar, tva ganger, bara for att han pratade med oss och sen nagra andra turister och tydligen (fast jag vet inte om det ar sant) finns det kameror uppsatta i staden och man kanner av att polisen har en ganska hard hand om folket. Jaja, det finns sa mycket att skriva och saga om Havanna och Cuba men jag ska avsluta min lackra fortsattning snart, sa jag gar vidare.
21. Lisa blev av med sin kamera pa en liten bakgata en mork natt (det var ju ett sant fint ljus och hon skulle ta ett kort pa oss andra fyra) da tva unga man kom bakom och slog henne pa handen nar hon holl kameran och sa tog de den och sprang darifran. Mycket snabbt gick det.
22. En lang vandring till polisen, efter att vi inte sagt nagot till familjen vi bodde hos (eftersom farmorn dar redan var mycket formanande och alltid holl ett tjugominuters samtal innan vi gick ut om hur forsiktiga vi skulle vara, sa vi ville inte spa pa det hela), vandrade vi omkring och lyckades hitta en polis (varav Lisa for att demonstrera vad som hande, efter att polismannen fragat, slog polismannen sa hart pa handen att han sag glansig ut pa ogonen och behovde gomma handen bakom ryggen och liksom stryka den mot ryggen) sa korde polisen oss till polisstationen dar fragandet borjade. Saken ar den att Cubaner maste ha licens for att fa ha folk oversovandes i deras hus och man far bara ha tva at gangen. Men licenset ar sa himla dyrt att manga hyr ut illegalt eller hyr ut for tva legalt och en illegalt. Men om nagon kommer pa dem kommer de i BIG TROUBLE som Lauren sager, sa damen hade skrivit upp att jag och Lauren bodde dar men inte att Lisa gjorde det. Och det ar saklart att de fragar oss vart vi bor, sa polisbesoket resulterade i att bli det mest svettiga och hemska nagonsin, da vi andrade var historia atskilliga ganger, funderade svenskpratadens i tio minuter over hur lange vi varit har och latsades inte forsta spanska och att det var svart med sprakbarriaren, (eftersom de har mig i registret och pa nagot satt antagligen skulle kunna kolla upp var jag bodde blev det mycket problematiskt och det har med boendet var tydligen VALDIGT VIKTIGT for protokollet), mitt i paniken och angesten over vad vi skulle gora (bada nara ett nervost breakdown) och nar allt blev valdigt obekvamt sa vi att Lisa madde jattedaligt och att vi skulle komma tillbaka imorgon och att det var for mycket och sa vidare, men de lat oss inte ga utan tvingade in oss i nasta rum da vi trodde doden var inne, dar vi kom till en ibland skrikandes och suckandes engelsktalande polis da vi efter att vi upprepade ganger sagt att "vi maste gora en anmalan" helt plotsligt och efter mycket frustration (fran polisernas sida, det var ungefar en tio stycken i rummet) andrade oss om anmalan efter att de sagt att de maste aka med oss tillbaka till vart boende och hamta vart registreringskort inte alls behovde gora en anmalan eftersom vi inte "hade tid". Sjukt kallsvettiga, matta och darriga blev vi tillslut frislappta och vandrade runt planlost i Havannas smagator for att virra bort eventuellt efterfoljande poliser.
23. Nu orkar jag inte mer. Nu ar vi i Guatemala, i en liten by pa ett djungelhostell. (Mycket laskigt att igar var det skottskjutning pa marknaden dar vi handlar frukt och en kille dog. Vi var inte dar och bevittnade dock). Och har varit sjuka och besokt ruiner. Det enda jag sett i 48 timmar ar undersidan pa Lisas sang. Mycket miserabelt minst sagt. Idag aker vi till nasta stalle i Guatemala, efter att vi nu kan ga och inte behover ligga ned hela tiden. Har finns manga real backpackers, som saljer smycken ar yogainstruktorer, spirituellt intresserade, eldsvingande, astrologiintresserade, drogberoende djungellovers o.s.v. o.s.v. Det ar urtyp nummer ett. Sen finns det en annan typ av backpacker som ar urtyp nummer 2 som vi traffade pa en del i turisthalorna i Mexiko: De som bara hanger pa hostellet med andra backpackers, dricker lots of alkohol varje kvall och ar valdigt party och "jag drack en liter sprit" och "min bakfylla imorse..." och trivs bast just dar pa hostellet eftersom "resten av Mexico och Centralamerika ar lite val ociviliserat".
Nu ska jag joina Lisas lidande (fortfarande ont i magen nar vi ater). PUSS! /Cake
Typ nummer 16: Sen blev det Havanna, (efter att i princip hela staden hejda:ade oss) dar vi bodde med en Lauren som vi traffat pa flygplatsen och som ar fran USA, dar det fanns rinnande vatten och ett kok och en toalett och mat nar man vill (mycket lyxigt).
17. En ofrivillig valdgastning av Laurens nyfunna helvitkladda militarvan (godhjartad men ratt sa dryg) vilket resulterade i en mycket konstig utekvall, efter lite rundvandring slutade det med att vi tog bussen langt bort och efter mycket irrande och morkervagsgaende alldeles ensamma i morkret (TRODDE VI) kom vi fram till ett stalle (gront ljus, ett biljardbord utan bollar och en fantastisk utsikt over Havanna i nattljus). Liggandes ned pa kanten av baren, utspanandes over Havanna i vattnet kommer en ganska fancy-kladd man och fragar om jag vill dansa med honom, men eftersom jag var trott sa sager jag att jag inte ville det. Mr. All-dressed-in-white sager iaf efter att mannen har gatt att han tror att mannen ar en "bad man" och att han forfoljt oss anda sen inifran stan, men att han har gomt sig bland traden medan vi gatt. Vi lamnar stallet och mycket riktigt kan vi se Mr. Fancy ga efter oss, langt efter oss (hans vita skjorta los dock i morkret). Pa busstationen stannar han en bit ifran oss och nar Mr. White tvingas att visa upp sitt ID for poliserna (Cubaner maste alltid ha ID pa sig, och polisen kollar alltid upp det nar de pratar med turister for att forhindra att turister och cubaner traffas och for att "skydda turisterna") sager han till poliserna att Mr. Fancy foljt efter oss. Det som hander sen gar mycket, mycket snabbt: Poliserna tar in Mr. Fancy och Mr. White pa poliskontoret och jag kanner mig dum och overdramatiserande och jag tycker lite synd om Mr. Fancy som sakert bara ar ensam och sa, fastan gomningen i skogen kanske var lite onodig. Iallafall tas de bada mistrarna in pa polisstationen (awkward moment nar alla vi plus Mr. Fancy minus poliserna vantar utanfor innan mistrarna gar in) och det hojs roster och skriks lite och sen anlander det polisbilar och sen kommer Mr. Fancy ut i handbojor och fors bort i polisbil till fangelset. Denna man (hu) har tydligen ett forflutet pa femton ar i fangelse redan efter raneri, valdtakt och mord (HU) och far nu fem ar till i fangelse. En kvart tog det. Mycket svarsmaltbart att om jag inte varit sa trott antagligen skulle dansat med The Creepy Fuck. Aven mycket ironiskt att Lauren precis proklamerat om sakerheten pa Cuba ("Ingen blir mordad eller valdtagen, bara pickpockad") (Det ar jatteharda straff ang. kuban som gor nagot mot en turist). (Tack Mr. White!)
18. Mr. White dyker upp vid vart hus titt som tatt, och fastan vi ar tacksamma for den fula fisk-fangsten ar han nagot av en standigt uppdykande och ovalkommen energitjuv och vi ser honom sa ofta aven utanfor vart hus (Havanna ar stort) att man inte inte kan tanka tanken att aven han forfoljer oss. Familjen vi bor hos tror att Mr. White inte alls ar sarskilt godhjartad utan valdigt listig och att han verkligen ar en forstaklassens rav som vill lura oss ordentligt efter att vi verkligen litar pa honom och forbjuder honom att ringa och dyka upp vid vart hus. (Allt ar mycket forvirrande. Jag tror egentligen inte att Mr. White ar en bad one, bara lite...ensam, lite upprepande och mycket man att visa att han ar en reko kille).
19. Lagt lage. (sjuk). I nagon dag eller sa.
20. Oj oj, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om Cuba och Havanna (dar vi stannade resten av tiden pa Cuba, tio dagar, vilket ar langsta tiden vi stannat nagonstans, bade pa grund av en sinande pengakalla men framforallt for att vi kande att redan efter nagra timmar i Havanna att vi verkligen gillade det och ville stanna). Det ar sa mycket, bade postitivt och negativt. Framforallt ar det en valdigt levande stad, det ar nagot speciellt med stamningen och manniskorna. Det var en sandar stad som man skulle vilja ha sin kamera redo hela tiden, men hur man istallet valjer att bara strunta totalt i kameran och njuta av att se det ordentligt istallet. Det kanns lite som att hela staden flagnar (det finns nastan inga hus som ar nymalade) och att dessa flagor flyger runt i staden och gor att staden alltid ar intackt i nagon sorts damm. Saker fungerar pa ett helt annat satt an jag ar van vid, man far lara sig var saker finns genom att vandra omkring och hitta saker, for det finns inga skyltar, inga busstationer, inga pristabeller, ingen som berattar hur du ska gora och sa utan som man bara sakta och sakert far lara sig genom att bo dar. Men vi fick ocksa en av vara cubanska vanner arresterade under var tid dar, tva ganger, bara for att han pratade med oss och sen nagra andra turister och tydligen (fast jag vet inte om det ar sant) finns det kameror uppsatta i staden och man kanner av att polisen har en ganska hard hand om folket. Jaja, det finns sa mycket att skriva och saga om Havanna och Cuba men jag ska avsluta min lackra fortsattning snart, sa jag gar vidare.
21. Lisa blev av med sin kamera pa en liten bakgata en mork natt (det var ju ett sant fint ljus och hon skulle ta ett kort pa oss andra fyra) da tva unga man kom bakom och slog henne pa handen nar hon holl kameran och sa tog de den och sprang darifran. Mycket snabbt gick det.
22. En lang vandring till polisen, efter att vi inte sagt nagot till familjen vi bodde hos (eftersom farmorn dar redan var mycket formanande och alltid holl ett tjugominuters samtal innan vi gick ut om hur forsiktiga vi skulle vara, sa vi ville inte spa pa det hela), vandrade vi omkring och lyckades hitta en polis (varav Lisa for att demonstrera vad som hande, efter att polismannen fragat, slog polismannen sa hart pa handen att han sag glansig ut pa ogonen och behovde gomma handen bakom ryggen och liksom stryka den mot ryggen) sa korde polisen oss till polisstationen dar fragandet borjade. Saken ar den att Cubaner maste ha licens for att fa ha folk oversovandes i deras hus och man far bara ha tva at gangen. Men licenset ar sa himla dyrt att manga hyr ut illegalt eller hyr ut for tva legalt och en illegalt. Men om nagon kommer pa dem kommer de i BIG TROUBLE som Lauren sager, sa damen hade skrivit upp att jag och Lauren bodde dar men inte att Lisa gjorde det. Och det ar saklart att de fragar oss vart vi bor, sa polisbesoket resulterade i att bli det mest svettiga och hemska nagonsin, da vi andrade var historia atskilliga ganger, funderade svenskpratadens i tio minuter over hur lange vi varit har och latsades inte forsta spanska och att det var svart med sprakbarriaren, (eftersom de har mig i registret och pa nagot satt antagligen skulle kunna kolla upp var jag bodde blev det mycket problematiskt och det har med boendet var tydligen VALDIGT VIKTIGT for protokollet), mitt i paniken och angesten over vad vi skulle gora (bada nara ett nervost breakdown) och nar allt blev valdigt obekvamt sa vi att Lisa madde jattedaligt och att vi skulle komma tillbaka imorgon och att det var for mycket och sa vidare, men de lat oss inte ga utan tvingade in oss i nasta rum da vi trodde doden var inne, dar vi kom till en ibland skrikandes och suckandes engelsktalande polis da vi efter att vi upprepade ganger sagt att "vi maste gora en anmalan" helt plotsligt och efter mycket frustration (fran polisernas sida, det var ungefar en tio stycken i rummet) andrade oss om anmalan efter att de sagt att de maste aka med oss tillbaka till vart boende och hamta vart registreringskort inte alls behovde gora en anmalan eftersom vi inte "hade tid". Sjukt kallsvettiga, matta och darriga blev vi tillslut frislappta och vandrade runt planlost i Havannas smagator for att virra bort eventuellt efterfoljande poliser.
23. Nu orkar jag inte mer. Nu ar vi i Guatemala, i en liten by pa ett djungelhostell. (Mycket laskigt att igar var det skottskjutning pa marknaden dar vi handlar frukt och en kille dog. Vi var inte dar och bevittnade dock). Och har varit sjuka och besokt ruiner. Det enda jag sett i 48 timmar ar undersidan pa Lisas sang. Mycket miserabelt minst sagt. Idag aker vi till nasta stalle i Guatemala, efter att vi nu kan ga och inte behover ligga ned hela tiden. Har finns manga real backpackers, som saljer smycken ar yogainstruktorer, spirituellt intresserade, eldsvingande, astrologiintresserade, drogberoende djungellovers o.s.v. o.s.v. Det ar urtyp nummer ett. Sen finns det en annan typ av backpacker som ar urtyp nummer 2 som vi traffade pa en del i turisthalorna i Mexiko: De som bara hanger pa hostellet med andra backpackers, dricker lots of alkohol varje kvall och ar valdigt party och "jag drack en liter sprit" och "min bakfylla imorse..." och trivs bast just dar pa hostellet eftersom "resten av Mexico och Centralamerika ar lite val ociviliserat".
Nu ska jag joina Lisas lidande (fortfarande ont i magen nar vi ater). PUSS! /Cake
Den lackra fortsattningen
Forsatter min historia i punktform. Allt blir sa mycket lattare da, mycker mer organiserat och uppstyrt och sa kravs det mindre prestation fran min sida. Sa har kommer fortsattningen:
1. Vi lamnade kylan for varmen och solen och the Mexican Heat vi hort om men inte riktigt upplevt och akte till Tulum. (BRA DRAG).
2. Dar vi levde strandlivet i manga dagar. (MYCKET BRA DRAG)
3. Och brande oss. Min vitaste del pa min kropp var mina lappar och jag har aldrig sett nagon sa rosa manniska i hela mitt liv som Lisa. Jag undvek speglar pa en lang lang tid, men Lisas ansikte kunde jag inte undvika, inte ens om jag ville, eftersom det verkligen los rosa, aven i morkret. Det var valdigt eldig om kroppen/ANSIKTET jamt. Dessutom gjorde sanden i var sang det hela inte battre, sa fort man vande sig i sangen (vilket man inte gjorde tillslut. En stallning hela natten) kandes det som att man filade ner sitt redan svidande och roda hudlager.
4. MANGA original. Bland favoriterna: En obehaglig vilde, tva jattar (estonier) varav den ena heter Inga Hoglund och ar inte ett dugg svensk och den andra Priit, men som vi vagrade kalla Priit utan Pritt (sa mycket roligare), en som trodde hon var med i en film, ett hemskt trakigt par som vi alltid valkomnade med genom att ge dom ett litet hej-pa-er-spring, da vi bland annat sprang till dom pa stranden, med armarna framstrackta som om vi skulle kasta oss i deras famnar for omma omfamningar sasom gamla goda vanner gor nar de inte sett varandra pa lange samt skrikandes deras namn (MYCKET ROLIGT, eftersom paret var allt annat an oversvallande), ett 40-arigt kanadensiskt par, varav jag fick se atskilliga videos dar paret hemmatatuerade sig, samtidigt som det rullades jointar, roktes jointar, hangdes med en apa, dansades med en olburk och hangdes med parets femtonariga vanner. Kvinnan hade aven gjort sin forsta tatuering av en illbla delfin och nagra blommor och med ordet PLAYA boktstaverat ovanfor och den mest repeterade meningen jag horde henne saga var att hon tyckte motivet betydde sa sjukt mycket for henne o.s.v. o.s.v. och nar jag fragade varfor hon tyckte det var sa viktigt svarare hon att hon "liked the beach", nagra salsadansande valdigt hoftsvangande restaurangagande mexikaner varav jag fick en gammal apelsin med ett utristat ansikte som hangt i restaurangen. Tyckte den var valdigt ful OCH TUNG men latsades att "det var ALLDELES for mycket" men restaurangagaren stod pa sig (han blev nastan lite tarogd av sin egen godhet) sa tillslut stod jag dar utanfor restaurangen med min tunga apelsin med pumpaansikte. Bland manga.
5. Man med kameror (farliga)
6. En nara doden-upplevelse i form av en nedramlande, svinstor och svintung (snyft), avlang frukt som snuddade vid mitt ora och ramlade och forstorde marken runtomkring mig, nar jag lungt och fridfullt at mina frukostpannkakor vid frukosttid. Tydligen kan en kokosnot forstora en motorcykel om den ramlar pa den, detta var forvisso inte en kokosnot men nagonting lika laskigt som en kokosnot. (Hu)
7. Sen kom vi till turrehal nummer 1, allt pa vag mot Cancun eftersom vi skulle flyga till Cuba darifran. Dar vi inte traffade en enda lokal person forutom internetkillen och barpersonalen, dock en valdigt revolutionar och fotograferande (och HUNGRIG) mexikan.
8. Manga dryga, dansanta diskoteksbesokare. (Horror, en av de varsta utekvallarna i mitt liv. (Dock borjade den mycket bra).).
9. Sen akte vi till det fruktade och valkanda partystallet och turrehalan: Cancun. (Dock no party in Cancun for var del).
10. Dar vi bodde pa ett hostell med bara gubbs, varav Lisa inleder var ankomst med att saga (pa engelska) till ena gubben: "Varfor ar alla sa gamla har? Var ar alla dom unga?"
11. Frostig stamning.
12. Tills det visade sig att den ena gubben var jattematintresserad och fragade man lite om mat-tips mjuknade han snabbt. Alla gubbarna var mycket originella, bland annat en som skulle imponera med sin wilderness, en matlagnings-obsessed och en som vill cykla till Indien och vagrar att kalla sin medresenar (mat-gubben) vid namn. Blev aven nastan lite tavlingskansla gubbarna emellan om vem som gjorde bast mat, nastan sa att det blev lite hetsk stamning vid middagstid.
11.Fran ytterlighet till ytterlighet. Ena dagen gick vi omkring, vilse bland hotellmassiven (utan att avsloja vart hostel-ursprung), irrandes bland delfinpooler, ananasdrinkar och den rodaste turren nagonsin, ett brollop, lyxiga manniskor och ett till brollop. (AK ALDRIG TILL CANCUN!) Och nasta dag befinner vi oss i atandes havregryn till middag i beckmorker i Viñales med var medtagna plastsked (speciellt medtagna for tillfallet i ara), efter den vackraste bussresan jag nagonsin gjort (typ tarogd inuti), (forbannandes min kamera (och alla kamerors ode) att gora att allt ser litet och platt och gratt ut) med en sightseeing buss och tjugo engelska pensionarspar och vi, undrandes hur vi ska overleva natten sovandes ute utan varm sovsack. (enligt guiden: dodsfarliga och manga myggor, ormar, krokodiler, dodskyla, farliga manniskor, regn, o.s.v).
12. Dock hittade en liten cubansk man oss och tog med oss till sitt fattiga hem och sin tjocka flickvan och deras mycket dryga och fulla van (som lyckligtvis gick hem sen), dar vi bodde illegalt. Jag har aldrig varit inne i ett liknande hus nagonsin forut, det var ett av de dar husen vi akt forbi sa manga ganger och tankt over vilka som bor dar och hur de lever och vad de gor och vad de tanker och drommer om och hur deras liv ser ut. Dock hade de gjort det valdigt fint, malat det vitt och pa vaggen satt en stor bild av Fidel.
13. Huset bestod av tva sangar varav vi sov i den ena och det cubanska paret i den andra. Den forsta natten var hemsk dock. Den lille mannen vaknade under natten med nagon sorts hjartattack och fick lov att ga till sjukhuset (han overlevde och sa, men hade jatteont i hjartat sen) och sen under natten gal ungefar 400 tuppar samtidigt i nagra timmar och tidigt tidigt pa morgonen lat det som att en tupp dog precis utanfor vart fonster (aven natten efterat).
14. Frukost: "Varmt" vatten och havregryn. (nytt bottenmarke aven for att vara mig).
15. Hur vacker natur som helst!
16. Manga trevliga manniskor! Varav vi blev vanner med Viñales mest kanda man. En mycket gammal gubbe som hela staden verkade kanna till och som gav alla som ville brodpinnar. (Det var mycket svart att fa tag pa mat i Viñales).
1. Vi lamnade kylan for varmen och solen och the Mexican Heat vi hort om men inte riktigt upplevt och akte till Tulum. (BRA DRAG).
2. Dar vi levde strandlivet i manga dagar. (MYCKET BRA DRAG)
3. Och brande oss. Min vitaste del pa min kropp var mina lappar och jag har aldrig sett nagon sa rosa manniska i hela mitt liv som Lisa. Jag undvek speglar pa en lang lang tid, men Lisas ansikte kunde jag inte undvika, inte ens om jag ville, eftersom det verkligen los rosa, aven i morkret. Det var valdigt eldig om kroppen/ANSIKTET jamt. Dessutom gjorde sanden i var sang det hela inte battre, sa fort man vande sig i sangen (vilket man inte gjorde tillslut. En stallning hela natten) kandes det som att man filade ner sitt redan svidande och roda hudlager.
4. MANGA original. Bland favoriterna: En obehaglig vilde, tva jattar (estonier) varav den ena heter Inga Hoglund och ar inte ett dugg svensk och den andra Priit, men som vi vagrade kalla Priit utan Pritt (sa mycket roligare), en som trodde hon var med i en film, ett hemskt trakigt par som vi alltid valkomnade med genom att ge dom ett litet hej-pa-er-spring, da vi bland annat sprang till dom pa stranden, med armarna framstrackta som om vi skulle kasta oss i deras famnar for omma omfamningar sasom gamla goda vanner gor nar de inte sett varandra pa lange samt skrikandes deras namn (MYCKET ROLIGT, eftersom paret var allt annat an oversvallande), ett 40-arigt kanadensiskt par, varav jag fick se atskilliga videos dar paret hemmatatuerade sig, samtidigt som det rullades jointar, roktes jointar, hangdes med en apa, dansades med en olburk och hangdes med parets femtonariga vanner. Kvinnan hade aven gjort sin forsta tatuering av en illbla delfin och nagra blommor och med ordet PLAYA boktstaverat ovanfor och den mest repeterade meningen jag horde henne saga var att hon tyckte motivet betydde sa sjukt mycket for henne o.s.v. o.s.v. och nar jag fragade varfor hon tyckte det var sa viktigt svarare hon att hon "liked the beach", nagra salsadansande valdigt hoftsvangande restaurangagande mexikaner varav jag fick en gammal apelsin med ett utristat ansikte som hangt i restaurangen. Tyckte den var valdigt ful OCH TUNG men latsades att "det var ALLDELES for mycket" men restaurangagaren stod pa sig (han blev nastan lite tarogd av sin egen godhet) sa tillslut stod jag dar utanfor restaurangen med min tunga apelsin med pumpaansikte. Bland manga.
5. Man med kameror (farliga)
6. En nara doden-upplevelse i form av en nedramlande, svinstor och svintung (snyft), avlang frukt som snuddade vid mitt ora och ramlade och forstorde marken runtomkring mig, nar jag lungt och fridfullt at mina frukostpannkakor vid frukosttid. Tydligen kan en kokosnot forstora en motorcykel om den ramlar pa den, detta var forvisso inte en kokosnot men nagonting lika laskigt som en kokosnot. (Hu)
7. Sen kom vi till turrehal nummer 1, allt pa vag mot Cancun eftersom vi skulle flyga till Cuba darifran. Dar vi inte traffade en enda lokal person forutom internetkillen och barpersonalen, dock en valdigt revolutionar och fotograferande (och HUNGRIG) mexikan.
8. Manga dryga, dansanta diskoteksbesokare. (Horror, en av de varsta utekvallarna i mitt liv. (Dock borjade den mycket bra).).
9. Sen akte vi till det fruktade och valkanda partystallet och turrehalan: Cancun. (Dock no party in Cancun for var del).
10. Dar vi bodde pa ett hostell med bara gubbs, varav Lisa inleder var ankomst med att saga (pa engelska) till ena gubben: "Varfor ar alla sa gamla har? Var ar alla dom unga?"
11. Frostig stamning.
12. Tills det visade sig att den ena gubben var jattematintresserad och fragade man lite om mat-tips mjuknade han snabbt. Alla gubbarna var mycket originella, bland annat en som skulle imponera med sin wilderness, en matlagnings-obsessed och en som vill cykla till Indien och vagrar att kalla sin medresenar (mat-gubben) vid namn. Blev aven nastan lite tavlingskansla gubbarna emellan om vem som gjorde bast mat, nastan sa att det blev lite hetsk stamning vid middagstid.
11.Fran ytterlighet till ytterlighet. Ena dagen gick vi omkring, vilse bland hotellmassiven (utan att avsloja vart hostel-ursprung), irrandes bland delfinpooler, ananasdrinkar och den rodaste turren nagonsin, ett brollop, lyxiga manniskor och ett till brollop. (AK ALDRIG TILL CANCUN!) Och nasta dag befinner vi oss i atandes havregryn till middag i beckmorker i Viñales med var medtagna plastsked (speciellt medtagna for tillfallet i ara), efter den vackraste bussresan jag nagonsin gjort (typ tarogd inuti), (forbannandes min kamera (och alla kamerors ode) att gora att allt ser litet och platt och gratt ut) med en sightseeing buss och tjugo engelska pensionarspar och vi, undrandes hur vi ska overleva natten sovandes ute utan varm sovsack. (enligt guiden: dodsfarliga och manga myggor, ormar, krokodiler, dodskyla, farliga manniskor, regn, o.s.v).
12. Dock hittade en liten cubansk man oss och tog med oss till sitt fattiga hem och sin tjocka flickvan och deras mycket dryga och fulla van (som lyckligtvis gick hem sen), dar vi bodde illegalt. Jag har aldrig varit inne i ett liknande hus nagonsin forut, det var ett av de dar husen vi akt forbi sa manga ganger och tankt over vilka som bor dar och hur de lever och vad de gor och vad de tanker och drommer om och hur deras liv ser ut. Dock hade de gjort det valdigt fint, malat det vitt och pa vaggen satt en stor bild av Fidel.
13. Huset bestod av tva sangar varav vi sov i den ena och det cubanska paret i den andra. Den forsta natten var hemsk dock. Den lille mannen vaknade under natten med nagon sorts hjartattack och fick lov att ga till sjukhuset (han overlevde och sa, men hade jatteont i hjartat sen) och sen under natten gal ungefar 400 tuppar samtidigt i nagra timmar och tidigt tidigt pa morgonen lat det som att en tupp dog precis utanfor vart fonster (aven natten efterat).
14. Frukost: "Varmt" vatten och havregryn. (nytt bottenmarke aven for att vara mig).
15. Hur vacker natur som helst!
16. Manga trevliga manniskor! Varav vi blev vanner med Viñales mest kanda man. En mycket gammal gubbe som hela staden verkade kanna till och som gav alla som ville brodpinnar. (Det var mycket svart att fa tag pa mat i Viñales).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)